… har man ändan bak.
Skatan är en ältare av rang … hon ältar och ältar när hon blivit sårad, missförstådd … avsiktligt eller oavsiktligt … när hon inte förstår … och när hon slutligen inser … när hon inser att det faktiskt finns människor som inte VILL förstå … som andas och lever på att inte försöka förstå, leva sig in i … som har sin livsluft i dom- och vi-känslorna, det är du- och jag … och aldrig mötas vi två …
Och Skatan får erkänna sig besegrad, överbevisad att det är så det är … aldrig mötas vi två på riktigt … på djupet … vi kan aldrig riktigt, riktigt sätta oss in i någon annans känslor och upplevelser … om vi inte själva varit där … eller nästan där.
Men vi kan väl ändå försöka …med lite god vilja … tycker man …
Dom son inte är likadana. Dom som inte kommit fram till samma livsval är ju ett otäckt hot, för tänk om de har rätt, bäst att genast övertyga sig själv om att de har FEL. Och sedan, när man är på det humöret, också försöka övertyga dem.
Fotbollslag, musiksmak, adress, klädval eller sexuella preferenser. För att inte tala om den politiska ståndpunkten, där är det ju i regel självklart att de som räknar världen i en annan slags matematik än en själv, är fullständigt ute och cyklar.
Cyklister alltså.
Fy.
Så Skatan ÄLTAR och ältar … som hon alltid gjort.
Nu sist
träffades Skatan av ett knytnävsslag mitt i solar plexus … helt oväntat … och helt oförskyllt …
Hon träffade någon annans ”ömma punkt” när hon tyckte att ett skämt där en ”fejkad” rullstolsburen var inblandad inte var roligt, var förnedrande och hemskt … och frågade sig i en kommentar hur en ”riktig” rullstolsburen … skulle uppfatta skämtet.
Det skulle hon aldrig ha gjort … försökt tänka sig in i … och frågat sig.
Skatan fick veta att det kunde hon inte ha den blekaste aning om. Av ”en ”riktig” rullstolsburen”. Skatan var inte vatten värd som försökte tänka sig in i det … hon var både trångsynt och fördomsfull.
Fördomsfull?
Ja … kanske det. Det kan vi alla råka ut för att vara … genom våra begränsade erfarenheter … men trångsynt …
Som Skatan har ältat … och ältat … och slutligen resignerat. Men med sorg i hjärtat …
Aldrig mötas vi två …
Hur kunde Skatan dra alla rullstolsburna över en kam?
Det gör hon väl i och för sig inte med de orden heller.
En är inte alla vad Skatan vet … men Skatan får egentligen inte försöka tänka sig in i en rullstolsburens tankevärld och känslor överhuvudtaget eftersom hon ju inte själv är det på riktigt … enligt det här resonemanget.
Och var skall vi sluta då?
Om inte den ”goda viljan” finns och man hänger upp sig på ord utan att försöka förstå meningen bakom det sagda … vare sig man håller med eller inte.
Vad kan då Skatan och vi alla då skriva om, tycka om, tänka om, ta ställning till …
överhuvudtaget …
Va?
Nästan ingenting med vår begränsade erfarenhet … vår egen individuella bakgrund och vårt eget livs erfarenheter och historia.
Nästan ingenting
… ältar Skatan … ältar och ältar …
PS Jag vet i sjutton vad som hänt med min redigerare här på WP … det klumpar ihop sig … styckena vill inte stå där fria och egna utan … tja, har klumpat ihop sig och jag kan ”inte skilja dem åt” … Hoppas det blir läsbart i alla fall …
58.757865
16.992402
Skatans tankar 
Men det måste väl ändå vara så att genom att försöka tänka sig in i andras situationer som man inte själv har erfarenhet av så utvecklar man sin empati. Så tänker jag att det är. Att försöka sätta sig på en annans stol, med eller utan hjul, det är att försöka vidga sin föreställningsvärld om hur andra har det som INTE är jag. Och gör vi inte det, slutar det riktigt illa. Så fortsätt för guds skull med att träna dig i empati och föreställa dig både det ena och det andra! Stor kram!!
Jag är den jag är och kan inte sluta engagera mig … försöka förstå … leva mig in i … och ta ställning för det ena eller andra utan att för den sakens skull tycka att andra … som har annat med i bagaget och tycker olika är ”ute och cyklar” om man nu skall citera Bob Hansson.
Jag möter förstås verkligheter så olika från min egen som de bara kan … som till exempel verkligheten i Svinalängorna … men om jag bara skulle säga att där har jag aldrig varit … det är inte min verklighet, rycka på axlarna utan att försöka förstå, leva mig in i och ibland ändra åsikter till och med, så vore all politik, alla böcker, tidningar, åsikter helt bortkastade … och livet så väldigt mycket kallare … och ja … meningslöst …
Kram!
Ville bara sätta ett litet ”spår” och tala om,att även Ewan,”nosar” dagligen i din blogg.
Fast som du skrev i min blogg,så är det inte alltid,man sätter spår,men ändå håller man koll,på vad som händer och sker.
Trevlig söndag på dig Skatan!
Kram
Ewan
🙂 … och en STOR kram tillbaka !
Som jag sagt tidigare så tycker jag att du har stor empatisk förmåga vilket du visade även i detta fall. Sedan finns det folk som tycker annorlunda och tolkar dig på ett sätt som inte stämmer med din avsikt. Det är inte mycket att göra åt den saken men jag förstår om du känner dig missförstådd och besviken.
På den gata som jag bodde på under min uppväxt bodde en man som var otroligt tjock. På sitt hus valde han att sätta upp en stor elefant i metall och han skämtade ofta om sin fetma. Han lade ribban för vad som var ok. Men om någon annan hade gjort det hade det varit en helt annan sak för man gör sig inte lustig på andras bekostnad.
Jag tycker att du ska vara stolt över att du reagerade som du gjorde!
Jo jag kan faktiskt inte skämmas för det … för min avsikt var verkligen inte annat än att försöka leva mig in i hur det skulle ha känts om JAG varit i den situationen. Man utgår ju alltid från sig själv …
Men i och för sig tog jag bara den här händelsen som EXEMPEL. Jag tycker mig se att man möter den här oförsonligheten, dövheten för vad andra människor vill ha sagt med sina ord oftare nuförtiden … eller beror det på att man = jag möter så många fler olika människor genom bloggen.
Vem vet … inte jag …
Kram!
Att göra sig lustig på andras bekostnad var väl vad det handlade om. Allt fler komiker kör med det och jag tycker inte heller att det är så kul. Lyteskomik kanske det kallas. Det var väl inte så svårt att förstå att du inte gillade det men vill man inte fatta så fattar man inte. Det är som Stenmark sa: Det går inte att förklara för dom som inte fattar något.
Sa han det, Stenmark?
Ja, han hade då alldeles rätt … men så är han ingen ÄLTARE som jag är heller 🙂
Nej, det är som det är … man kan inte bli förstådd av alla och man är bra dum om man tror det …
Kram!
Det där resonemanget förstod jag inte riktigt. Ok, jag kanske aldrig kan träffa rätt i mina försök att förstå hur det är att vara rullstolsbunden, mörkhyad, man eller egentligen något annat än det jag själv är eller har varit. Förmodligen finns det lika många sätt att vara rullstolsbunden som det finns rullstolsbundna. Men om man inte får/vill försöka leva sig in hur det är att vara en annan människa med andra förutsättningar och egenskaper, hur tillvaron ser ut ur andra perspektiv vad blir man för en människa då? Och vad blir det för en värld?
Nej, just det. Vad blir det för en värld?
Kram!
Hej!
Att älta eller som jag brukar kalla mig för….låååångsint….! Vet inte om det är sak samma, men ältar gör jag antingen jag vill eller inte, har alltid gjort. Trodde jag var både ensam och mästare i detta ämne. Borde få Nobelpriset för min skicklighet i att älta ALLT!
Men som många säger. Det är ”bara till att tänka positivt i alla lägen”….vadå ”bara”…?
Vi är alla unika och det är väl bra det.
Empati finns det dessvärre för mycket av hos mig, och det är jättejobbigt samt att det för det mesta misstolkas.
Men inte alla har den förmågan, men den går att träna upp. Såg ett utomordentligt informativt program på TV om hur man går tillväga.
Att ”ta på sig” andras problem utan att man vill, skapar ångest, panik och allmänt dåligt mående både psykiskt&fysiskt.
Är man den man är, då är man ärligast mot både sig själv och andra, tror jag…eller? Men usch då, nu börjar jag vela till det, som alltid.
Nu är det nattiskramar från lilla mig!
/Agneta
🙂 … och godmorgonkramar från mig!
Är man 65 år om några dagar så måste man väl ha försonats med vem man är … och det har jag. Fast jag har svårt för denna min sida … att jag ältar och vill ”ändra på världen” som den ser ut … då och då. 🙂
Kram!
Jag skrev tidigare en kommentar om detta hos dig eller så var det hos Imse. Självklart kan vi inte generalisera men … det finns faktiskt ett men. Jag har skrivit det många gånger och det är, genom att ha vänner och nära som är rullstolsburna så har jag ändå sett och hört en hel del av deras tankar och åsikter.
Jag vet att de tycker (har inte frågat men vet ändå) olika om det här och det handlar inte om deras situation som rullstolsburen utan om var de befinner sig i livet och många gånger om deras egen självkänsla och självförtroende. Ju mindre, desto mer skrattar de åt sådant och agerar inte heller så mycket för tillgänglighet i verkliga livet, de bara accepterar orättvisorna på något konstigt sätt. Fast jag tror att de tror att det är precis tvärtom.
Jag kan skratta åt mycket, det mesta, men inom allt finns det gränser. Jag har inte sett programmet därför ska jag inte yttra mig alltför mycket men det jag läst har jag en åsikt om även om jag inte är i behov av rullstol och har inte ens provat.
Jag tycker att du har rätt att ha din åsikt och om vi alla alltid skulle tycka lika jämt då skulle det vara helt omöjligt ens att vistas i samma rum som andra personer. Inte en jag och mina barn skulle kunna vara vänner för att inte tala om sambo. =)
Det är just det … att jag har rätt att ha en åsikt utan att den åsikten fullständigt sablas ned … att jag inte bara är fördomsfull utan också trångsynt … bara för att jag inte har egen erfarenhet av att vara … i det här fallet … rullstolsburen och följaktligen inte kan veta hur rullstolsburna reagerar och vad de tycker är kul. Att man inte ”läser in” vad jag menar med min kommentar. Hade det handlat om en blind som skulle hjälpas över gatan och som sedan skrek … tji fick du … hade jag kunnat skriva en liknande kommentar. jag tycker skämtet var plumpt och att utnyttja andra för att göra sig lustig … är inte kul. Tycker jag …. utan att vare sig vara fördomsfull eller trångsynt.
Men nog ältat om detta.
Nu sätter jag punkt och slut.
Kram!