… känner sig Skatan.
Vingklippt och tilltufsad.
Och så denna oro … inte bara i benen (som väcker henne) utan … ja, denna oro.
– Kan det vara Vårens ankomst ?
Idag flaxar hon i alla fall iväg till Borlänge för att hjälpa Sonen och Pa och Alice … 🙂 … och på hemvägen så småningom tar hon vägen om Örebro och de ”glina” … 🙂
Så … ta mig med … låt vingarna bära … Higher higher higher …
Skatans tankar 
Vad sjutton ska vi göra med dina besvärliga ben. >Inte undra på att du känner dig vingklippt och ur slag när du inte får sova ordentligt någon gång. Fyller din strängskata med krafter och skickar med läkande krafter. Man måste göra så gott man kan. Snart snart kommer våren och allt blir lättare. Slår vad om att du har tussilgo och snödroppar snart där nere. Kram
Ja det känns mer och mer akut att få ”ordning” på benen. Skall be om en remiss till Avesta där det finns experter.
Men dina ”kraftfyllda läkande tankar … känner jag stor tacksamhet för och tror uppriktigt att de hjälper 🙂 . Tack tack tack!
Kramar!
Hm…är det samma oro som marskatterna känner eller är det en mera ondsint oro? Håller tummarna för att dina oroliga ben blir lite mer roliga hur som helst.
Kram på dig!
Jag tror att den allmänna oron är ”existentiell” om jag nu skall ”slå till” ordentligt. Jag började plötsligt tänka på hur jag lever, livets ändlighet, etc etc … ja du vet de där STORA frågorna …
Men annars mår jag bra … 🙂
Kram!