… vernissagen gick StinaFina och Skatan tillbaka till Hotell Gustaf Wasa för att njuta i ”lugn och ro” och titta på alla tavlorna riktigt ordentligt. Och redan så tidigt var där nya besökare … bl a en gammal granne till Skatan … som inte kände Margith närmare men visste direkt vem hon var när Skatan förklarat.
Åh … vad Margith skulle blivit glad …
Sonen hade också ringt från jobbet … som han verkar inleda med att läsa tidningen … och berättat om att Borlänge Tidning skrev om Margith och henne målargäng på nästan en helsida …
När så lilla a och Skatan gick in på tidningsredaktionen för att köpa ett ex av tidningen …. efter Skatans misslyckade försök att få tag ett på mer än ett ställe … träffade hon en gammal bekant bakom disken och fick tidningen ”for nothing” …
Skatan träffade också Jeppe, nyss hemkommen från Kuba, på Café Peace & Love som hastigast när Skatan och Ann var där för att äta lunch. Och vem satt där och åt om inte Micke, en gammal arbetskamrat till Margith som sjöng på minnesstunden efter begravningen … och ja … hela Borlänge kändes liksom som förr… full med folk som man hejade på och kände eller var bekant med …
Full av Margith …
Idag har jag också sett bilder som Göran ”Djupingen” tagit och lagt ut på FB och som Skatan knyckt …
Foto: Göran Bength … Margiths vägg …
Foto: Göran Bength
Ann, lilla a alltså & gamla vänner och arbetskamrater till Margith, Skatan längst till höger ..
Göran berättade också om att dagens DalaDemokraten hade ett reportage om Konstgruppen 4 tr upp …
Bild från DD. Foto: Staffan Berglund
Ann, Agneta, Leena & Lena håller i porträttet av Margith som Skatan målat
-När vi bokade utrymmet på galleriet fanns ingen tvekan om att Margith skulle finnas med bland oss. Hon betydde så mycket för oss, säger Ann Dahlman.
Ja, det hade lilla a så rätt så rätt i …
Margith betydde verkligen så mycket för så många …
Och nu ler hon säkert belåtet från sin himmel …
Skatans tankar 
Å vad fint. Toppen och bra gjort!! Riktigt fin artikel också. Nu ska jag försöka klicka och zooma i dina bilder här för jag har ingen stor skärm. JÄTTEFINT av er, verkligen! Tror nog att Margith på något sätt ändå fick uppleva detta!!
Ja nog kändes hon närvarande allt, Margith i sin himmel, men ändå där i sina tavlor och genom sina vänners minnen.
Kramar!
Jag har kvar ett mail från Margith, som jag av nån anledning inte kan radera. Det är en bild av en isbjörn.
Vad kul … Säger den dig något Björn … Nej, jag bara skoja´… isig är det sista du är. Gå och se utställningen … den håller på ända till 30 april.
Och radera inte mailet !!!
Kram!
Klart att hon ler från sin himmel. Att måla tavlor är på sätt och vis ett sätt att alltid finnas kvar i människors minne.
Det är ett väldigt fint och ”levande” sätt … 🙂
Kram!