som de skulle runda heter Spechtensee (Hackspettssjön) … och den blev rundad men efter ”mångt och mycket”.
Redan när de svängde in på den lilla vägen som bar uppåt från orten Tauplitz påpekade Skatan att det måste vara fel väg. Det stod ingenstans på någon skylt att vägen ledde till Spechtensee … men en mer säker och envis person än Brigitte står inte att finna på denna jord. ”Det var rätt väg”. Det visste väl hon.
Så det så.
Det var som sagt brant … de åkte genom Almen (fäbodvallar) med korna utanför fönstret och skog skog skog och nådde så småningom ett Gasthaus där det inte fanns en käft mer än ägaren …
Gretlhütte
Det var inte rätt väg.
(Det var väl det jag visste, tänkte en elak skata triumferande)
Men för hennes del spelade det ingen roll om det var en sjö de skulle runda eller om de vandrade på en liten väg, längs en porlande bäck i en skog.
Inte för StinaFinas del heller …
Efter en timmes vandring satte de sig i bilen och åkte till … Spechtensee … (envis som synden, som sagt) där de först intog sin lunch och Skatan gjorde som synes ännu ett undantag … 
… både med ölen och Backhendl (paneringen) … och gott smakade det … riktigt riktigt gott.
Sedan rundade de den lilla oansenliga … men vackra förstås … ”mosssjön” …
och for hem igen …
Snipp snapp snut så var torsdagssjörundningen slut.
Läs även andra bloggares åsikter om Spechtensee, Steiermark, Hemlängtan
PS Nu längtar Skatan hem … till där HEM är ”på riktigt” … men det är två veckor kvar drygt innan det bär hemåt … Mannen har återbesök i Linz och skall till sin läkare i Leoben och …
Men det går ingen nöööd på henne förstås … det är bara det att … Borta bra men hemma bäst. DS
–
Skatans tankar 
Kan du ha varit för länge på samma ställe nu så vingarna längtar efter att få flyga vidare.
Låt inte din väninna sätta sig på dig. Det kan stundtals vara jobbigt att vara tillsammans med såna som alltid vet allt bäst. Jag var ju i Kina med en sådan. Man blir liksom utsuddad som om någon varit på en med suddgummi och försökt att radera ut en alldeles.
Ja jag veeet ju att hon är så´n här och varje gång säger jag till Mannen att jag inte vill bo hos henne utan att vi skall sköta oss själva nånstans … men men … jag ger som bekant efter.
… och är nästan utraderad 😦
Nej, så farligt är det inte men nu längtar jag verkligen hem där jag får rå mig … precis som jag själv vill utan att anpassa mig.
Kram!
Tji fick hon. Det gäller att lyssna på andra ibland. Men samtidigt, att ta fel väg kan visa sig vara rätt men ändå inte. Om du förstår.
Man kan komma till en plats man aldrig annars hade sett.
Kram
Ja mig spelade det egentligen ingen roll … det finns så mycket vackert här så det gör absolut ingenting var man hamnar …
Kram!