Livets efterrätt

Helgen som gick blev en riktig barnbarnshelg. Först Borlänge och Alice och sen Örebro och Karl Axel och Agnes …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Solen sken förstås

Alice, Agnes och Karl Axel

Livets efterrätt …

12 Replies to “Livets efterrätt”

    1. Tids nog … tids nog. Skall man kanske säga 🙂
      Vårt äldsta barnbarn är ju 17 år och var väl kanske inte direkt planerat och vi kände inte Svärson I (som han ju blev) så bra. De unga föräldrarna var bara 19 år …

      Men allt blev bara bra … Karin (dottern) blev först mamma och skaffade sig en utbildning och pluggade på Komvux och Lärarhögskolan efter barnen och jobbar nu i stället . Lite omvänd ordning alltså..

      Kram!

      1. Än är det ingen panik på något vis! Äldsta fröken är 24 år och sambon hennes har precis börjat plugga…

        Ordningen gör inte så mycket när det nu gick bra 😉 Men visst, kanske är det enklare att göra tvärtom!

        Kram

    1. Nej … det är inte självklart att kunna få barn och verkligen en gåva … (om man nu vill ha barn). Mamma och pappa kunde inte få egna och adopterade oss fyra syskon (som inte var biologiska syskon utan kom från olika håll). Nu finns det många andra sätt att få hjälp att få ”egna” barn … men en gåva är det likafullt.

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s