Etikett: Haiku

Första Tranströmerstipendiet är utdelat

Tomas Tranströmers

dikter inspirerade.

Haikuns mästare.

Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har varit tillbaka i sin gamla skola Södra Latin och har för första gången delat ut Tranströmerstipendiet till två elever, Agnes Mührer och Linnea Carlström för var sin svit om tre haikudikter.

Syftet med stipendiet är att uppmuntra elever i årskurs två ”att på svenska språket skriftligt med klarhet, enkelhet och precision, formulera tankar, känslor och stämningar”. (Kulturbloggen i SvD)

Skatan kan nästan förstå att eleverna vann med just haikudikter.

Får man en fullträff i en haiku (5 + 7 + 5 är versmåttet*) som många kanske tror är lätt  men som inte är det … långt ifrån … och kan formulera sina tankar och känslor stämningsfullt med ”klarhet, enkelhet och precision” … är man mästare.

Åtminstone ett mästarämne 🙂

Här är två exempel på stipendiaternas haikudikter. Först en skriven av Agnes Mührer:

Hon fällde domen

och blommorna vissnade

i mina händer

 

Ett moln gled undan

där jag låg blev bassängen

ett flöde av ljus

 

När vårsolen skymde

min blick hade jag glömt

bort det som gjorde ont

 

Och här är en dikt av Linnea Carlström:

Ljumna duggdroppar

landar i gatans smilgrop

tusen gånger om

 

Nattregnet täcker

allt utanför dörrarna

med kolmörkrets lack

 

Vattenpussarna

speglar sig i molnhimlen

utan längtan dit

 

Skatan är imponerad …

* … men inte dess känsla. En haiku bör koppla en känsla till naturen som sedan skall återkoppla den (känslan alltså). Så Skatans inledande ”haiku” är ingen haiku utan anänder bara versmåttet (5+7+5).

Lägesrapport

Skatan hostar … host

Snörvel … Skatan snörvlar snor

Huv´et är sprängfullt.

Poff!

Skatan har helt enkelt en vanlig … alldeles vanlig … hmm …  bondförkylning 😦

Skatan tänker och funderar …

– Vaffö vaffö då da ?

Varför har just bönderna hederliga gamla vanliga förkylningar.?

– Vaffö … men … men hon då?

Har Skatan alltså en ohederlig ny ovanlig förkylning … attsjooo ..san …

Jo … ny är den ju förstås … atsjooo…san

På Middagsrundan

gick StinaFina och Skatan ner till stan för omväxlings skull.

StinaFina på stan

För lite miljöträning som det heter.

Himlen var blå, det var inte varmt men båda var väl påpälsade, StinaFina med äkta vara.

På Stora Torget ligger Galleri Sjöhästen och Skatan och StinaFina svängde förbi för att se vad som var på G …

Där var det tomteverkstad och pyssel tillsammans med  utställande konstnären Sara Lundberg.

Skatan kunde inte låta bli att slänga ett skatöga på tavlan som hon köpt som julklapp till Mannen. Han hade stått helt försjunken framför den på vernissagen och Skatan också …

Havet

Granen på  Stora Torget stod stadigt upprätt, utanför Nicolaikyrkan väntade Maria och Joseph i stallet på tillökning. Det är nte långt kvar nu …

Och på himlen verkade en stege räcka ändå upp till Pärleporten.

Kanske Jakobs stege … När barnen var små och hälsade på sin farmor och farfar kom också gammelfastrarna Anna och Bolla alltid på besök … och de spelade Jakobs stege. Skatan kommer inte riktigt ihåg vad det gick ut på men hon tror att det var någon slags patiens … Hon måste verkligen fråga …

Sen gick de efter ån hemåt och möttes av gräsändernas råskratt och flax …

Gräsänder skrattar

hånfullt och rått. De hör men

vänder dem ryggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mästarens mästare

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tomas Tranströmer,

och Mästarens Mästare

Matsuo Basho

≈

Efterlikna dem …

flaxa, lyft, försök sväva

Fem plus sju plus fem.

≈

Sök vad de sökte

Bind dig vid versmåttet först

men ta sats … och flyyyg!

≈

Vingarna bär dig

vingar kan fladdra mot skyn

Buklanda inte!

≈

Kraxa din egen

och läs Mästarnas haiku

Sök vad de sökte.

≈

Skatansverserna

är blott haiku till formen

Den måste fyllas …

≈

En riktig haiku

måste fyllas med färger,

förvandla din blick

≈

… överraska dig

ingen förklaring, en bild

Mysteriefylld.

≈

Men …

Skatan  måste ju börja någonstans. Då är en form bra att ha …

”Studera mästarna men sök inte efterlikna dem, utan sök vad de sökte”  ( Matsuo Bashos* råd)

citerar Skatan Kaj Falkman (Under strecket SvD 7 december), som citerar den japanske mästare Basho …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Morgonrundan i Novembersol

Novembersolen

lyser starkt och bländande

De  ger den ryggen.

                        …

I Tranströmers dikt

simmar hans jätteskugga

som en blå hägring.

                   …

Novembersolen…

min jätteskugga simmar

och blir en hägring.

…

Första raden i

höstsolsversen  är samma

Sen är den hennes.

…

Skatan har härmats 🙂 … fast bara lite.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Agnetas skator

Skatan antar att ni sett den fina skatan alldeles här till höger … som får illustrera Tomas Tranströmers skat-haiku som Skatan tagit till sitt hjärta och gjort till sin alldeles egna programförklaring.

En svartvit skata

springer envist i sick-sack

tvärs över fälten.

(Tomas Tranströmer, Den stora gåtan, 2004)

Den fina lilla skatan som spatserar där i gröngräset har jag fått av Agneta … blippa på bilden så kommer ni till henne och hennes fantastiska hemsida som rymmer ALLT …

Kanske inte ALLT men i alla fall väldigt väldigt mycket.

Det var inte ”bara” den här lilla skatan som Skatan fick och  genast tog till sitt hjärta utan flera fina bilder …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det är inte bara ett litet fel …

…

Det är fel på allt.

Allt mellan himmel och jord

är fel. Meningslöst.

 

Hon mår inte bra

är svart i själen, rastlös,

helt enkelt skittrött …

 

Så ligger det till.

Det är inte bloggens fel

eller Novembers …

 

eller de gråa,

disiga  dimdagarna

som kolmörknar.

 

Redan  fyra,  halv-

fem måste lampan tändas

så Skatan kan se

 

pennan mot pappret

tangenternas bokstäver

när hon ska blogga.

 

Så ligger det till.

Det är inte bloggen fel.

Det är Skatan själv.

 

Tom tommare tom

trött tröttare tröttast trött

känner sig Skatan.

 

Så känner Skatan

av ingen anledning alls

Hur kan hon klaga?

 

Ska snart bli farmor

igen,  har börjat träna,

ska gå och se konst.

 

Hon har det ju bra

Hon är ju frisk vad hon vet

men trött förstås, trött

 

Hon har det ju bra …

Läs även andra bloggares åsikter om

 

 

 

Va ? Va ?

Hör du inte, va?

Vinden viner, det susar

Va Va hör inte.

I år fick Skatan ett nytt namn … Kärt barn har ju många namn sägs det. Så kär är hon trots allt för de sina.

Så här gick det till.

Ida på White Sand Beach

På skolornas sportlov i vintras for Ida, äldsta barnbarnet, och Skatan till Thailand och Koh Chang. Mannen hade skadat sig och kunde inte fara med. Men Ida kunde och i hela två veckor var de tillsammans dag och natt … tja halva nätterna åtminstone … på White Sand Beach, Koh Chang, Thailand.

Och pratade förstås … Ida på en lite för Skatan svårtydd dialekt (skånska-dalmål … något sån´t) … och Skatan sa …

– Va?

Hon vet att man inte skall säga va utan Hursa ? eller något annat lite finare … men hon sa

– Va? Va?

Hon hörde inte.

Och Ida kunde väl bli något irriiterad. Ibland. Förstås.

De är både med i Facebook och en kväll när Skatan kanske hört ovanligt dåligt och sagt Va Va … kanske en gång för mycket förslog Ida …

– Mormor, jag tycker faktiskt att du skall lägga till ett namn till ditt Eva på FB. Jag tycker du skall heta Va Va. Du hör ju aaaldrig vad man säger.

– Och så skaffa dig en hörapparat!

Ida var inte den första som tyckte att Skatan skulle skaffa sig en hörapparat …

Hmm …

Sagt och gjort.

Nu har Skatan en.

På prov …

och hör förstås mycket mycket bättre.

Sååå dåligt hör hon inte ändå.

Utan apparaterna.

Så Skatan står i valet och kvalet …

Va Va med sin hörapparat

(så sur som hon ser ut här ääär hon inte. För det mesta. Och haaar hon verkligen så STORA öron ???  Tja, de lär ju bli större med åren. Men sååå STORA?)

Mellannamnet Va Va är redan så inarbetat hos gemene FB-man (man = människa) … så det får stå kvar.

Vare sig Skatan behåller hörapparaterna eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Höstfull

 

Fullmånen lyser

hänger över grannens tak

Oro i benen

Det var inte  RSL-benen som väckte Skatan (även om myrfanskapet rumsterade i dom som vanligt)

Det var ljuset från månen.

Mannens snarkningar och StinaFinas stilla snusningar gjorde sitt till.

Och att klockan redan var kvart i sex.

Det är bäst att passa på att njuta av morgonfriden innan huset vaknar, borren dånar genom cement och gipsplattor … dundrar så man måste hålla sig borta. Grannen gör om sitt badrum!

Det är bäst att passa på här i bloggen innan Morgonrundan och frukosten, Innan denna tisdag i månaden oktober tar sin riktiga början…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Morgonrundan

Frostvitt på gräset

Löven glödde i orange

Solen värmde snart …

när StinaFina och Skatan gick sin Morgonrunda ovanligt tidigt idag. Det var krispigt kallt i luften och en så fin höstdag som höstdagar kan vara när de är som finast.

Sommarens sista ros

Fast kallt.

Skatan skulle tagit handskar på sig …

Om någon timme bär det av till Örebrooo för Mannen, StinaFina och Skatan. Till Karl Axel och Agnes som Skatan inte träffat på … på …evigheter, ja det vaaar verkligen  längesen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Österrike kom emellan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,