Politik

Skatan har aldrig varit politiskt intresserad ”på riktigt” … eller jo … jovisst har hon varit politiskt intresserad. Men hon har blivit desillusionerad på politiken … hur den förs, vad som görs, hur den har förändrats …

Eller har den det?

Förändrats?

Det är kanske Skatan som har förändrats, blivit mindre naiv … kan se klarare.

Visst slängdes det skit på Palmes tid … Visst slog man under bältet … Visst var ”man” opportunistisk.

Då också … på den tiden.

Men nog har det blivit värre … med det mesta?

Vart har värderingarna tagit vägen … Finns det sådana kvar? Eller är det så att att man skiter i värderingarna bara man får folk att rösta.

Och så dessa block …

Skatan gillar inte blockpolitiken. Antingen skall det vara två stora partier. Eller så skall partierna stå där … för sig själva. Med sina egna värderingar och sin egen politik. Och kanske gå samman i regeringskoalitioner … eller vad det heter … efter valet.

Om det skulle behövas.

Och så skulle man ta fajten … med ord och argument mot alla som tycker annorlunda … också mot ett parti som SD … om nu folk har röstat in dom i Riksdagen …  skall man ta fajten.

På samma villkor.

Tycker Skatan.

Det är väl demokratiskt! …

Skatan är född i en inte-särskilt-politisk-fast-borgerlig familj. Det pratades inte så mycket politik hemma. Men det pratades värderingar … och de var borgerliga, liberala. Både mamma och pappa kom från Göteborg, liberalernas högborg. Mamma pratade överhuvudtaget aldrig politik, Skatan vet inte ens hur hon röstade. Pappa röstade på Folkpartiet men bara ibland … han tyckte det var för många frireligiösa som styrde och ställde …  och förbudsivrare … och så röstade han på Högern … och var också  medlem ett tag men ”hoppade av” när Bildt ”skrev honom på näsan” vad han skulle tycka och tänka … eller var det när Adelsohn hade det där ”amerikanska jippot” … som pappa uttryckte det …  på Cirkus i Stockholm.

Pappa röstade också NEJ till EU och NEJ till Euro … också… förstås. Det gjorde inte Skatan.

Skatan lockades in i partipolitiken en period och var aktiv i Moderaterna några år när hon bodde i Stockholm. Det var det duktiga,  f d oppositionsrådet i Borlänge (M), Ulla Pehrson  … en pragmatisk och ”med båda fötterna på jorden”-politiker som samarbetade bra med Socialdemokraterna som ALLTID styrt och ställt i Borlänge … som ”värvade” henne. Och det var jättekul på många sätt och vis … men också tröstlöst när man såg hur det politiska ”spelet” gick till bakom kulisserna.

Och så går det till i alla partier … var så säkra.

När Skatan så flyttade till Nyköping ”hoppade hon av” allt vad politik heter … ville inte längre.

Det främsta skälet var att man antogs stå för vad partiet stod för … i alla lägen … och stå till svars för det  också … i alla lägen.

Och det kunde hon inte  …  nu mindre än någonsin.

ALDRIG hade hon kunnat tro  t ex  att man i regeringsställning inte skulle ”rätta till” vad Skatan hade trott blivit fel i ”hanteringen” och i tolkningen av ändrade lagar  … ”fort men fel”, liksom … när man gjorde om i sjukförsäkringsreglerna,  osv …  Och aldrig hade hon väl kunnat tro att pensionärerna skulle förfördelas som de gjorts och ställas mot de s k löntagarna … och aldrig hade hon väl kunnat tro att hon så när mist en vän …

på grund av politiken.

Aldrig hade Skatan  väl kunnat tro att för att man släppte ”marknadskrafterna” fria också inom den ”offentliga sektorn”… att Carema och andra privata företag, skulle ”ta chansen” och köra sitt eget race utan tanke eller ”omtanke” om annat än sin egen plånbok. Även om det förstås finns missförhållanden i den kommunala omsorgen också … men utan ”egen vinning”.

Aldrig hade hon trott att girigheten skulle bli galopperande … men just den kanske inte har så mycket med vem som sitter vid makten att göra.

Det som också fick henne att mer och mer ta avstånd från allt vad politik vill säga och bli Skatan med sina egna åsikter och värderingar var att politiken hade blivit så personlig.

Skatan var inte Skatan längre utan en representant för en politisk åsikt …

Och det höll på att knäcka henne totalt …

Skatan har många vänner av olika politiska kulörer … hon har inte blivit vän med dem p g a deras politiska åsikter eller trots deras politiska åsikter. Hon har bara blivit vän med dom för att hon gillar dom och har något gemensamt med dom, … förstås.

Och trots olika politiska åsikter har de en gemensam  människosyn.  Människans lika värde … ni vet … på den synen tullar man inte.

Skatan har inga SD-vänner, vad hon vet …

Däremot har hon en hel del vänner som hon vet brukar rösta på Socialdemokraterna eller Vänstern … Vad som skiljer oss åt är den här grundläggande värderingen om vem som skall bestämma över oss och våra  egna liv. Socialdemokraterna och Vänstern tror ju på en stark stat och det ”kollektiva samhället” medan Skatan tror på individen utan att för den skull lämna någon som behöver hjälp och stöd ”i sticket”.

Typiskt för individualism, (…) , är att man tar för givet att individen vet bäst, och att offentliga makthavare eller samhället endast får ingripa i individuella angelägenheter om överhängande behov finns till att göra så (och för somliga riktningar inte ens i sådana fall). (Individualism)

Fast … Skatans åsikter kanske mer lutar åt det socialliberala hållet  ändå… om de nu nödvändigtvis skall ha en etikett.

Och det vet ju Skatans vänner … eller hon trodde att de visste det och tycker om Skatan för den hon är … men …

Skatan satt på Peace & Love Caféet i Borlänge med fyra vänner strax innan valet 2010 och det diskuterades politik förstås … och plötsligt riktar sig en av dom mot Skatan … aggressivt … tyckte hon i alla fall och slängde ur sig

– Jag röstar i alla fall inte med plånboken som du gör.

MED PLÅNBOKEN !

Och det tog skruv. Sällan  har Skatan blivit så ledsen över något.

Att en vän … någon som verkligen känner henne  … bara kan säga så.

Tro så …

Och då bestämde sig Skatan … hon tänker inte engagera sig mer partipolitiskt … inte låta sig klassas in, etiketteras … hon tänker undvika att prata politik …

Men det är klart … att uttrycka sina åsikter … deeet kommer Skatan alltid att göra.

Hur gick det med den vänskapen då?  Jo, den vänskapen består.  Skatan har aldrig tagit upp det … hur hon kände, hur ledsen hon blev … Visst sitter där en tagg kvar men …

men … det var ju mitt i valrörelsen och ja … då går ju känslorna på högvarv och …

Förresten har Skatan flera politiskt engagerade fina härliga bloggvänner också som Skatan tycker mycket om, respekterar … trots att hon vet att de tycker olika i just politiken.

Och de vet säkert också att Skatan inte delar deras politiska åsikter … inte alla i alla fall.

Loll … t ex … är engagerad socialist … kanske inte partipolitiskt engagerad .. men engagerad och Mia som är aktiv i Vänstern i Borlänge, är  två kvinnor som Skatan tycker mycket om … och … har funnit genom sitt bloggande.

Så … förhoppningsvis är vi  något mer än våra (parti)politiska åsikter.

Eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 reaktioner till “Politik

  1. Mycket tänkbart du skrivit och tänkt!

    De finns ett stort grundfel i Sverige och svenskarna.
    Här i Sverige finns det ingen tradition,av att träffas på orten, byn, stan att diskutera,
    att umgås. Ett stort grundfel.

    Om jag kommer till Irland, Tyskland, England ,å finns det i varje liten by, ort, stan en Pub, Gaststube, Inn, man har en lång tradition dit folk kan komma och prata bort en stund. varje dag, närsomhelst. Men i Sverige nehepps, här klara vi inte av att omgås!

    Mera en annan dag.. Men så är det och de e verkligen mycket synd om människorna . Därför är venskrna så tråkiga!!!!

    margareta

    1. Ja vi är som vi är förstås … och vi kanske identifierar oss med ”gruppen” mer än de gör utomlands … om man nu skall dra alla över en kam. Det är väl den gamla byagemenskapen som inte har ”gått ur” … och då är vi kanske lite mer misstänksamma också mot dom som inte ”tycker lika”.

      Kram!

  2. Jag väljer inte människor utefter vad de röstar på, men de gör en del.
    Jag röstar på de block som tilltalar mig. Oftast de mänskliga faktorerna så som barnomsorg, äldreomsorg och hur de tänker lösa arbetsmarknaden.
    Jag brukar läsa på och sätta mig in och följa debatter lite innan valet, annars så brukar jag inte ägna mina dagar åt så mycket tänkande ang politiken.

    Men sätter man sig in i det så kan det vara lite intressant. Kanske…
    KRAM på dig

    1. Om man inte är väldigt engagerad och sätter sig in i politiken själv så ”ärver” man ofta sina föräldrars politiska uppfattning. Det är ju den som man har ”präglats” av så det är ju inte så konstigt. Och sedan är det förstås ”smörgåsbordet” som dukas fram inför varje val … vilka av rätterna man blir sugen på. Vilka som får en att må riktigt illa … och så … kanske … nyfikenheten att prova något nytt … får en att välja något helt annorlunda.

      Spännande är det … men man ÄR inte sin politiska åsikt … man ÄR mycket av sina åsikter och värderingar, visst … men i Sverige idag skiljer sig de flesta partier inte särskilt mycket från varandra i människosyn (undantaget är SD) så att använda ”politiska slagord” mot vänner som man känner väl, som inte är speciellt politiskt intresserade men som förstås röstar … och som man TROR röstar annorlunda än man själv … kan bli väldigt sårande. Jag blev det i alla fall. Sårad och ledsen.

      Kram!

  3. Jag är dessvärre väldigt ointresserad av politik. I alla fall som den ser ut och som den bedrivs nu. Men samtidigt så tycker jag mycket så åsikterna finns. Så egentligen har jag nog ett intresse, vet vilka frågor som är viktiga men har blivit luttrad under resans gång…

    1. Det är klart att man har åsikter … även om man inte är så politiskt intresserad. Speciellt vid ett val.

      Att då välja ut en ”kränkande åsikt” mot en god vän … som man känner mycket väl och vet hur hon är och tänker … i en diskussion var just vad min vän gjorde. Och det gjorde mig verkligen ledsen …

      Men politik är politik är politik är politik … och det vet man ju hur den är … har blivit.

      Kram!

  4. Man kan inte låta bli att vara politisk. Hur partipolitisk man är kan ju variera men att liksom bestämma att man inte har åsikter om det samhälle man lever i funkar inte.

  5. Jo … visst är man politisk men … man kan ju uttrycka sina politiska åsikter utan att använda nedsättande ”slagord” … vid diskussioner med vänner som man känner väl och vet vad de tycker. Vi efterlyser ”respekt” när politikerna diskuterar sinsemellan men där kan man förvänta sig hårdare tongångar … men vänner emellan … hmm …

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.