bloggar Colour me complete om i sin blogg.
Och är hemlig …
Jag är rätt så hemlig med mitt bloggande. Det är ytterst få av dem jag känner och umgås med (IRL) som vet att jag har en blogg. Jag kan nog räkna upp dem på en hand, tror jag. Hur gör ni? Är ni hemliga? Eller vet era nära och kära om att ni bloggar och läser de till och med er blogg? (Colour me complete)
ALLA vet att Skatan har en blogg … ALLA som hon känner, ALLA hennes vänner och ovänner med för den delen …
Fast några sådana har Skatan knappast. Henne veterligen.
Hon möter gamla skolkamrater som hon inte sett på 50 år … nog läser de hennes blogg alltid.
Och Skatan gillar det … hon har inga hemligheter …
Men för att hon bloggar öppet har hon full förståelse … förstås … för de som bloggar i hemlighet av olika anledningar.
En blogg kan ju vara så mycket … Det är det som är kruxet. Att den kan det. Vara så mycket.
Skatan är också noga med vem hon skriver om … och HUR
Ungarna och barnbarnen … inte de minsta dock … hm … är tillfrågade.
När hon går på kalas, deltar i kurser etc och vill föreviga det, frågar hon alltid först om hon får fotografera … och respekterar självklart allas viljor.
Därav så få inlägg om mitt kära matlagningsgäng …
De är mycket skeptiska …
Och nu hotar restriktioner … rent skrämmande sådana …
Spontanfotograferingen är hotad. Den dokumentära bilden av Sverige kan klart begränsas om denna lag klubbas igenom. Hur ska jag veta när det är lagligt att lyfta kameran och trycka på avtryckaren? Hittills har jag som fotograf med de etiska reglerna i ryggraden och moralens fana i fotoväskan /…/
/…/ Redan nu har många landsting och kommuner infört fotoförbud inom sina verksamheter, vilken förälder vill inte fotografera sitt barn på BB eller på deras skolavslutning? Ska vi behöva söka tillstånd att få fotografera våra egna barn på skolor och BB? Det blir effekten av lagförslaget.
skriver Mia Karlsvärd, vice ordförande PFK/fotograf Östgöta Correspondenten m m, och Joakim Öhman, frilansfotograf i Nyköping i gårdagens SN.
Det ena har egentligen inte med det andra att göra … men tänk, tänk så många fotobloggar det också finns …
OK … som summan av kardemumman så här i juletider … ställer Skatan samma fråga.
Vad tycker du?
Vad gör du?
Bloggar du öppet eller i hemlighet …
Ibland måste Skatan erkänna att hemlighetsmakeri har sin fördelar … man kan då bli ”någon annan”, blogga, skriva och dikta som F-N själv … om det passar …
En sån ”hemlig” och ”outspoken” blogg tillhör ju också Skatans absoluta favoriter … Lilla Blå-bloggen …
Skatan har ingen aaaaning vem som finns bakom det blå …
Ingen aaaning …
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, fotoförbud, anonyma bloggar, etik och moral
Skatans tankar 
Jag bloggar halvhemligt. Ibland extra hemligt med lösenord. Kanske så mycket för att jag förutom allt annat jag har den till också har den som en liten ventil. Jag skulle mycket väl kunna vara helt öppen för jag står för vad jag skriver. En mycket liten skara människor gör dock detta helt omöjligt och därmed är jag alltså så hemlig jag kan.
När det gäller fotograferandet känns det som om det skulle kunna få helt galna konsekvenser. Alltid sticker det ju fram nåt plyte när man fotograferar en sevärdhet.
Jag har full förståelse för att man är både hel- eller halvhemlig i sitt bloggande … men jag är för ”öppen” för att inte falla dit och avslöja mig. Tror jag i alla fall. Ibland har jag haft lust att starta en helt ny blogg, inte säga något och just vara anonym. Man behöver ju för den skull inte bli mindre ”moralisk” och ”etisk” för att det.
Kram!
Jag inbillar mig att jag är anonym. Det beror på mitt arbete och att jag inte vill ha alla som läsare. Samtidigt så är det så att om ”fel läsare” hittar min blogg är det inte svårt att veta vem jag är. Kanske har någon redan gjort det. Därför är jag mån om att bara skriva sådant som jag kan stå för och att inte skriva om familjen om de inte vill!
Kram
Jag uppfattar nog din blogg som anonym. Men en anonym blogg behöver ju inte vara mindre ”personlig” för att den är anonym. Visserligen har vi träffats IRL men nog har jag lärt känna dig alldeles tillräckligt genom din blogg. Och man behöver ju inte alltid veeeta. Om du förstår vad jag menar. Min blogg är inte anonym men för den skull inte mer personlig än din. Det ena har inte med det andra att göra. Åtminstone inte alltid.
Kram!
Bra att du tar upp det där med fotografering, jag har själv tänkt göra det men det har inte blivit av. Förbud mot fotografering innebär ytterligare inskränkningar i den personliga friheten.
Så här i Luciatider kan jag väl nämna fotoförbudet i somliga skolor i samband med Luciafirandet. På vissa skolor fick inte föräldrarna ta kort på sina barn när de firade Lucia med motiveringen att någon kunde fastna på bild som befann sig i landet olagligt. Mig veterligt har lagen om skyddande av brottsling gällt alla människor, men nu är det alltså slut med det. Tillhör man en viss grupp människor så får man bryta mot lagen.
Det här kan tyckas vara bagateller även om det är ett brott att skydda brottslingar, men det här ska ses som ett led i avdemokratiseringen av det Svenska samhället, styrt av den odemokratiske Reinfeldt och hans stödtrupper.
Fotoförbudet är bara början!
Det är knepigt det där med det föreslagna fotoförbudet. Man kan se det från så många sidor. Men i stort sett håller jag med dig. Inte av samma anledning för jag tror inte att det ÄR en stor anledning att införa den här laget. För att kunna skydda brottslingar. Däremot att skydda människor som har ”skyddad identitet”. Men de är ju inte så många … kan jag tänka mig … och de kan väl alltid säga ifrån, gå ifrån, tala om att de inte vill vara med på bild. Att inte kunna ta en utomhusbild … på ett torg t ex för att någon som har skyddad identitet möjligtvis skulle fastna på en bild är lite långsökt tycker jag.
En annan stor anledning är att skydda ”kändisar” från paparazzis … har jag fått för mig.
I och med att lagen verkar bli så diffus så drabbar den ju alla som blir osäkra på vad man får och inte får …
Jag är faktiskt också rädd för utvecklingen med detta förbud.
Kram!
De där var ju intressant!
Gillar hemligheter; Men; SAGT ORD GÅR INTE ATT TA TILLBAKA!!!!!
Nej, jag vill var helt öppet i min blogg. Alla mina vänner, barnbarn, barn, bekanta vet att jag bloggar. Barn och barnbarn har inget emot att bli fotograferat. Vänerna har inget emot att komma med på bild. Gillar att läsa min blogg!
Man kan inte tycka om alla människor. Säkert finns det folk som inte gillar mej.
(3) vet jag. HA HA men de bjuder jag på.
Men som sagt; Sagt ord går inte att ta tillbaka!!!!!!!!!!!!!
Sagt ord går inte att ta tillbaka .. och det måste man tänka på vare sig man har en anonym blogg eller en öppen … som du och jag.
Man har ett eget ansvar till syvende och sist.
Kram!
Hej på dig lilla Skatan!
Hoppas dina vingar bär i detta busväder som drar iväg med fåglarna åt alla håll o kanter. Stormvindar nästan 😦
Anonyma bloggare/hemsidemakare tilltalar mig icke alls. Vill i alla fall ha ett hum om vem som döljer sig bakom orden samt ungefär i vilken del av landet dom bor, för det finns så många som är ute i ”underliga” ärenden på nätet för att få tag på barnfoton som går att redigera efter behag 😦 Usch o Fy! Kan man inte stå för det man skriver så bör man låta bli och då passar det bra med E-posten som kontaktkanal. eller så skriver man i en helt vanlig dagbok, som förr och det funkar.
När det gäller fotografeering så är jag kluven ty inte är det muntert att bli fotad av en mobilkamera i tid o otid utan att ha en aning om detsa samt var bilderna hamnar. Det där med att fota nyfödda är väl inga problem för det sker ju i ett slutet rum på BB. Sina barn går också att fota utan att alla andra fastnar på bild eller så får man sudda deras ansikten i grafikprogrammet. Vem vet hu många som har skyddad identitet och som fastnar på ett foto som ligger på Internet?
Integriteten ska man vara rädd om och fotografering på allmän plats går så bra att göra utan att människor syns mer än lite suddigt. Även om jag blir tillfrågad och syftet verkar ok. så kan jag aldrig vara säker. Jag drar säcken över huvudet och anser inte att det som nu är ok. att fota sina kompisar i olika situationer som i skolan när dom går på toa eller är på ”blöta fester”…usch o fy! Eftersom förnuftet inte bestämmer hos det unga så får någon annan bestämma.
Ingen vet var fotografierna hamnar i slutändan!
Det få bli mina tankar för dagen i alla fall.
Ha det got vännen!
Kramen, Agneta
Om jag skulle bli fotograferad utan att jag vet det och hamnar på FB eller i någon blogg, vem i hela fridens namn vet att det är jag. Fotot på mig är utan namn. Och inga sökningar på mig och mitt namn hamnar på just den bilden.
Däremot om jag heter Lill-Babs eller Carola … ett visst skydd kan man ju begära så att även de kan få lite privatliv förstås. Men en sån lag måste vara kristallklar så att inte vi vanliga amatörfotografer blir drabbade och även dokumentärfilmare etc.
Jag tycker också att det är en farlig väg att överlåta åt ”någon annan” att bestämma vad jag får fotografera, måla, skriva etc … Där är vi oense och jag tror att alla dessa förbud och lagar är en farlig väg att gå.
Ha det gott du med!
Kram!
Helt klart att det är en farlig väg att låta andra bestämma över vad man får fotografera, måla och skriva…det håller jag helt med om och har inte sagt något annat heller.
Det jag oroar mig för och som jag skriver om är våra barn i skolan, och inget annat. Varken om att måla eller skriva! Ungdomarna är jag rädd om och i nuläget så fotas det mycket med mobiler i skolorna och dessa foton läggs ut på nätet och det mobbas så att många unga blir desperata och sjuka. Där bör man väl ändå fr. skolans håll göra en insats för de utsatta? D.v.s. ”någon annan” = skolan, om du förstår bättre vad jag menar?
F.ö. finns det väl ingen anledning till att hindra dokumentärfilmare eller andra med sunt förnuft att fotografera så länge man respekterar andra människor. Lagar och förbud gillar jag inte och är inte insatt i detta ämne alls utan läser bara vad du skriver här. Vem som kommit på idén om ett ev. fotoförbud för dokumentärfilmare t.ex. vet jag ej och det låte ju inte riktigt klokt.
Själv tillhör jag den gruppen människor som inte alls skulle bli glad över att bli fotad ovetandes för att sedan se mitt foto på Internet och kanske med en text som inte är av det trevliga slaget. Vi har ju alla vår integritet. Men gamla tanter är inte min oro utan ungdomarna, den kommande generationen. Det är om dom jag värnar för många har råkat illa ut, riktigt illa som jag vet om i alla fall.
Så oense är vi inte bortsett fr. att jag personligen inte vill finnas med foto lite överallt utan att ha blivit tillfrågad, men det där är en anna sak.
Censur tror jag inte på alls och har aldrig gjot däremot tror jag på försiktighet och vanligt sunt förnuft.
Men det är en balansgång och ska det finnas regler ska dom vara mer än kristallklara, precis som du också skriver. Kluven är jag som jag skrev tidigare, många faktorer som spelar in och ska det finnas regler så ska dom vara ytterst klara så att alla förstår.
Jag inser att jag måste läsa på om detta ämne och vad som är på förslag eller inte eller om det är ”löst prat”.
Det få bli mina tankar för i kväll i alla fall.
Nattiskram, Agneta
Hej igen !
Vi tänker nog lika i alla fall … Naturligtvis ska man inte få sitta med mobiler och kameror i skolan och ta bilder. På arbetsplatser och i skolan måste det få finna regler. Självklart … Och människor lär sig ju inte av sig självt vad som är OK. Självklart skall alla i ett rum på en fest t ex … eller på en kurs, tillfrågas om det är OK att man fotograferar. Så gör alltid jag. Mitt matlagningsgäng tycker inte att det är OK. Alltså fotograferar jag inte … Men vad jag menar att ALLT kan inte regleras i lagar för då måste man göra dom så detaljerade att inga missförstånd KAN uppstå. Annars kan vi snart inte ta ett steg utan att kanske bli lagbrytare. Och då kommer åtminstone jag vara rädd att fotografera på ”allmän” plats och bli lagbrytare.
Det är justitieministern Beatrice Ask (M) som tycker det här foto-förbudet och lagen skulle vara bra.
Tidiga morgontankar i retur på dina kvällstankar.
Morgonkram, Eva a k a Skatan
PS Självklart skulle jag inte fotografera någon i smyg även om jag fick en ”pangbild” men däremot skulle jag lägga ut en folksamling … på ett torg t ex … utan att ”sudda” ansiktena. Än så länge i alla fall. Om lagen blir verklighet får man väl läsa på ordentligt innan man fotograferar. Helt klart tänker jag efter mycket mer idag när jag fotograferar än tidigare. DS
Hoppla…är det lilla Beatrice som är på hugget så förklarar det en hel del… 😉 Uj då, låter inte bra alls. Snaran börjar dras åt på både det ena och det andra hållet numer:-(
Nåja, även jag fotar, med både kameran och förnuftet och kommer att göra så 🙂
Tack och kram på dig vännen!
/Agneta
Jag har två bloggar. Min tankelek som är öppen och i princip alla som vet vem jag är läser. Sen har jag Virvelvind som är min låsta del av livet. den är till för att jag har sådant behov av att skriva av mig känslor som behöver ut. I stort sett kan man få ett lösenord om man ber mig. Jag vill bara veta att den inte används på ett sätt som lämnar mig allt för naken. På något sätt vill jag undvika skvaller.
Sen detta med fotografering. Jag och dottern som jobbar på fritids hade ett samtal om det här i morse. på hennes arbetsplats finns det barn med skyddad identitet så där fotograferar man inte. Lite sunt förnuft tycker jag råder. I min blogg använder jag bilder som jag vet att jag får publicera eller sådana som redan visats i någon form av press. Luciafotograferingen gjorde mig sorgsen. tänk om jag inte hade några bilder på mina barn när dom växte upp. Jag tänker då på i olika miljöer. Nej vi får se vart det här hamnar. det finns inte bra två sidor utan fler att ta hänsyn till i detta fall
Kram på dig
Det kan man ju ha förstå … eller skriva i en dagbok som förr i tiden. De tankar som man kanske inte vill att någon annan skall få ögonen på. Jag har mina dagböcker också fast inte på nätet då.
Att inte få fotografera på skolavslutningar och på lussefiranden på dagis etc … tycker jag faktiskt är onödigt långtgående hänsyn. När man säger att nu vill jag ta en bild här på min ”Kalle” får väl de barn som inte av någon anledning vill vara med på bild, säga ifrån, gå undan … men att ALLA ska behöva rätta sig efter någon enstaka … nej, det tycker då inte jag i alla fall.
Ett exempel på uppmaning eller ”regel” som jag stötte på och genast inte lydde stod på dörren in till receptionen på ett hotell … Här är kepsar och mössor förbjudna! !!! … stod det.
Jag behöll min keps på och när jag kom fram till receptionen frågade jag om jag skulle behöva ta av mig den … Nej, då gällde det inte mig som ”dam” utan det var män och killar som inte fick ha mössan på. Det är klart man inte ska ha mössan på när man äter … det tillhör ju hyfs och ton .. men att inte kunna ha den i en stor reception på väg till sitt rum med pick och pack … *suck*
Kram!
Hej! Vilken läsvärd blogg jag ramlade in på, trevligt.
Jag är halvhemlig på min blogg, visar inte foton på barnen där det syns vilka de är. Tjusningen med nätet är ju samtidigt dess baksida – att det är så lätt att missbruka både texter och foton. Det och det faktum att nästan alla springer omkring med en kamera har gjort det svårare. Jag vill inte bli inskränkt i min fotografering samtidigt som jag skulle bli helgalen om mina barn eller jag helt plöstligt fanns avbildade någonstans. Svår fråga.
Hej! … Ja, det är verkligen en svår fråga. Men alla dessa förbud skapar också ett samhälle som inte jag … i alla fall … tycker blir så bra att leva i. Vem ska se till att alla dessa förbud upprätthålls. Prata mer om nätetik och moral istället. Föräldrar till barn, lärare till elever och här på nätet i bloggar och på FB. De som vill kommer alltid bakom anonymitetens skydd både skriva skit och lägga ut bilder som kan vara anstötliga. Eller .. i annat fall … förbjud helt anonyma bloggar. Då står man ju där som ansvarig utgivare i alla fall och kan dömas för förtal etc … om det är det man tycker är kul att syssla med på nätet. Att förtala folk.
Svår fråga. Sannerligen.
Kram!