… fast den stod där så grön och grann och smyckad i stugan …
Och inga bilder från julklappsutdelningen där barnens glädjetjut blandades med de vuxnas 🙂
Inte en enda …
– Varför då då, kan man undra.
Kameran är sönder och Skatans mobil … ja, ni vet det redan eller hur … hade förstås laddat ur batteriet och måste vänta en stund … och när den stunden var färdig var julklappsutdelningen också förbi.
Och förresten var Skatan så uppslukad av att vara där, mindful, IRL, att allt annat liksom glömdes bort.
Hon hade t ex med sig sin laptop men den togs inte fram … inte ens när hon vaknade tidigt som vanligt dagen efter och hörde snöregnet slå mot takfönstret, lyssnade på det, och hur det knäppte i ett alldeles tyst hus som för bara några timmar sen var galet fullt av skratt, smack, snack, skrik och samtal-i-munnen-på-varandra.
Då låg hon där stilla i sängen och bara andades … och njöt.
Men Svärson II tog en gruppbild som han har looovat skicka till Skatan. Och bakom oss på den står den smyckade granen så grön och grann …
Mannen och Skatan var i alla fall först på plan denna tjuvstartsjulafton … och sedan kom Borlängefolket …
Karl Axel och Agnes var nyfikna på lilla Cissi och Alice, som tyckte det var kul att träffa StinaFina igen … var lite blyg och avvaktande i början … …
När alla hälsningsceremonier var över sattes det igång att leka och äta … allt varvat i en rasande fart.
Agnes fick tag i mormor Skatans mobil och har knäppt en del av bilderna … t ex den där Skatan flaxar …
StinaFina fick nys på en gammal bajskorv som hon var lika överförtjust i som förra gången de var där … lika överförtjust i som i den nya grisbollen de lämnat hemma. När Skatan la den i bokhyllan för att StinaFina inte skulle nå den stod hon nedanför länge och skällde och gnällde och när den sedan gömdes undan ordentlig for hon runt och letade … som en galning.
Skatan tyckte inte hon hunnit mer än dit … förrän det var dags att åka hem igen … och julaftonen med småbarnen var över för 2011.
Nu ses de inte igen förrän i februari 2012 eller så …
Men snart är det den 24 december och den”riktiga” julaftonen och då i Skåne tillsammans med Äldsta dottern, Svärson I och Ida och Johanna …
Så hon har inget att klaga över …
Skatan och Mannen är verkligen flerfaldigt välsignade …
Det är ingen hejd på det …
Läs även andra bloggares åsikter om tjuvstart, barnbarn, julafton
Skatans tankar 
Men ett tjusigt pepparkakshus fastnade i alla fall. Så fina barnbarn dessutom 😉
Kram
Jo, det är riktigt fint ännu … fast något har det börjat säcka ihop. Lägg märke till hunden framför pepparkaksstugan. Den har Karl Axel gjort ALLDELES själv på dagis.
Kram!
Så söta ungar!
Ja de är verkligen fina … finast i världen tycker förstås Skatan och Mannen 🙂 …
Kram!
Hade jag haft ett pepparkaks hus hade jag fått sätta upp det på en hylla vid taket… Har en hund som är ovanligt tjuvig…. ovanlig på andra sätt också, 😦 Vilket får mig att inse att det är sista dagen hon är hos oss. Ibland måste man ta beslut som känns i hjärtat, även om jag vet vi har inget val. 10 stygn i mitt öra är det slutliga beviset på att något är fel. Och jag är grymt tacksam det hände mig och inte småbarnen…
Är glad att vi har ännu en hund, det underlättar lite MEN det är inte MINDI.
Åh va tråkigt att höra. Jag har också haft en hund som jag var tvungen att skiljas ifrån av samma anledning. Hon bet en arbetskamrat och det rejält. Jag hade fått henne som omplacering och fodervärd, hon fick en kull valpar och blev bitskare och bitskare … tills det inte gick. Men jag älskade den hunden. Betty hette hon.
Kram!
HÄRLIG HÄRLIG; ALLA HÄRLIGA BARN!
Och paketen slits upp. RimVerserna skandera rakt åt skogen. Ljusen brinner långsamt ner. Och natten slutar sig om alla.
Så bra att man orkar ännu.
”Så bra att man ordar ännu” …
Visserligen känner man att man blivit äldre men får ändå en vitaminspruta av ungarna … Så … ännu ger inte kärringen tappt 🙂
Kram!