… eller …
Bara det värdefulla får hänga i julgranen *
Skatan kommer ihåg den första julen i eget bo … när Mannen och hon skulle klä sin egna julgran.
Vad skulle den ha för ”kläder” ?
Hur skulle den se ut?
Flaggor eller glitter, julgranskarameller eller bara tjusiga kulor?
Mannens familj hade flaggor … många flaggor … men allra viktigast var nog ändå stjärnan i granens topp.
Skatans familj hade en stjärna i halm, Mannens en glittrigare variant osv osv …
Tänk ändå hur olika julgranar kan vara … kan bli.
Skatans familjs gran hade visserligen glitter vissa år … men sparsamt, inga flaggor … aldrig flaggor … men många kulor, egengjorda julgranskarameller, mycket halmarbeten, små korgar av flätat papper fyllda med russin … riktiga ätbara pepparkakor och … rödkindade riktiga äpplen …
och så mormor Esters medhavda marsipangrisar som hängdes upp i syttråd som bundits runt deras tjocka magar …
Sååå … skulle en riktig gran se ut, tyckte Skatan.
Nej, flaggor måste det allt vara också, tyckte Mannen.
Det blev aldrig några flaggor i unga familjen Andersons julgranar. Men inte heller några marsipangrisar …
Skatan och Mannen hade förstås en egen gran … men …
men för det mesta firade de sina jular vartannat år hos Mannens familj, vartannat hos Skatans … och den egna granen införskaffades mest för att den så småningom skulle kunna plundras på ungarnas julgransplundring … 🙂
Också traditionen som Skatans familj hade försvann: att samlas runt vita bordet i vita rummet med silkespapper och bokmärkesänglar och sytråd och polkagriskarameller och egengjord kola för att skapa julgranskaramellerna tillsammans. Mormor hade ju också kommit resande med sina kartonger fulla av marsipangrisar och kottar av choklad, klädda i färggrant staniolpapper …
Sedan … dan före dan … var det slut på barnens medverkan.
Mamma och pappa klädde granen på kvällen när vi barn hade somnat och det första vi ungar gjorde på julaftonsmorgon var att rusa ut i rummet där granen stod i all sin prakt och titta på högen av julklappar som låg i en tvättkorg under den … eller bredvid och börja vänta och vänta och vänta … tills tomten äntligen klappade på dörren framåt kvällen …
Det var tider det 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om julgranen, julgransklädsel, glitter, flaggor, traditioner, julgranskulor, etc
(Nu när Skatan skriver det här och tänker tillbaka får hon en alldeles konstig lite pirrig känsla i maggropen … en sån där nostalgikänsla. En sån där barnen-i-Bullerbyn-känsla om att så hääär skall jularna firas förstås. Inte framför en TV som det ju ofrånkomligen blev så småningom … inte framför Kalle Anka …)
* Skatan var bara tvungen att i det här sammanhanget speciellt tipsa om dagens inlägg i Linneas språkblogg : Bara det värdefulla får hänga i julgranen
Skatans tankar 
Inte alltid så lätt när två traditioner ska bli en eller en ny. Vi har röda och silverkulor i vår gran. Så lite glitter på det. Hemma hade vi bara kulor och aldrig glitter. Stjärna har vi aldrig haft. Som barn tyckte jag det var tomt men nu gillar jag det lite striktare…
Kram
Jag tror man präglas mer än man tror av sin barndom och hur det var där. T o m hur en julgran ska kläs 🙂 … Nu har vi ju inte bara känslor utan lite förnuft också och har lärt oss att dela med sig … 🙂
Kram!
Det där känner jag igen, diskussionen om vad som ska vara i en traditionell julgran.
Kanske gör vi det allihopa som lever tillsammans men någon eller några. Känner igen sig 🙂
Kram!
Här har vi också olika julgranspyntningstraditioner. Nostalgin träder i kraft när jag tar fram de gamla ärvda vackra kulorna som mina föräldrar hade. Inga flaggor! Jag har aldrig riktigt förstått varför det ska vara flaggor i julgranen?
Det har inte jag heller förstått. Varför i hela friden namn ska man ha flaggor i granen. Svar: Kanske ”i friden/fredens namn” 🙂
Kram!
”Ingen stjärna i toppen!” har min mamma alltid sagt. ”Stäng inte in toppen, granen måste få möjlighet att växa.”
Sen, efter några veckor, när hennes gran är fylld av små ljusgröna skott och växer så det knakar, då är mamma nöjd.
”Titta så bra granen trivs” säger hon och ler.
Det är inte för inte som blev bonde och det är inte bara åkrar, skog, rabatter och växthus som ska odlas, till och med julgranen ska växa.
God jul kramar till hela klanen Anderson
Och GOD JUL till hela Trönö-klanen!
… fast vår stjärna satt inte ovanpå toppen av granen utan surrades fast vid den. Så inte heller vår gran kunde känna sig instängd :-). Och visst blir man glad när man ser att ens gran är det. Även om man vet att dess tid är begränsad (det är ju gud bevars vår tid också … begränsad alltså. Så det gäller att ta vara på den … Carpe Diem)*
Kram på dig, Stina …
* Nu fick jag allt till det 🙂
Hela granen är fullt av barn och barnbarnens alster som tillverkades på dagis, hemmepyssel, 1:a egna självköptapresenten. Så är våran gran. Och så kommer den att var resten av ……………….
god jul
God Jul, Margareta!
Traditioner är till för att upprätthållas … Så är det bara 🙂 Och julen är smockfull av gemensamma och alldeles egna traditioner. Preciiis som det ska vara.
Kram!
Jag är klen med mina kommentarer numera men det beror enbart på att min dator är så sen så det tar hela dagen att ta fram era sidor och kunna kommentera.
Min julgran har alltid allt som fanns förut och det tar timmar att klä den. Inga äpplen har jag men pepparkakor och såna där vita kakor med en ängel i mitten och flaggor förstås. Iår gick belysningen sönder precis efter en timme och det var inte lamporna så nu måste jag köpa en ny, klä av granen och klä på den igen när jag skottat fram bilen för in natt har det kommit ytterligare en dm.
Jag säger då det, Skogsnuvan. Du har då verkligen otur … det verkar inte räcka med all snö som du måste skotta. Nu ska det djävlas med dig på annat vis också.
Och då hjälper ingenting … inte ens en …STOR
KRAM!