… eller …
Bara det värdefulla får hänga i julgranen *
Skatan kommer ihåg den första julen i eget bo … när Mannen och hon skulle klä sin egna julgran.
Vad skulle den ha för ”kläder” ?
Hur skulle den se ut?
Flaggor eller glitter, julgranskarameller eller bara tjusiga kulor?
Mannens familj hade flaggor … många flaggor … men allra viktigast var nog ändå stjärnan i granens topp.
Skatans familj hade en stjärna i halm, Mannens en glittrigare variant osv osv …
Tänk ändå hur olika julgranar kan vara … kan bli.
Skatans familjs gran hade visserligen glitter vissa år … men sparsamt, inga flaggor … aldrig flaggor … men många kulor, egengjorda julgranskarameller, mycket halmarbeten, små korgar av flätat papper fyllda med russin … riktiga ätbara pepparkakor och … rödkindade riktiga äpplen …
och så mormor Esters medhavda marsipangrisar som hängdes upp i syttråd som bundits runt deras tjocka magar …
Sååå … skulle en riktig gran se ut, tyckte Skatan.
Nej, flaggor måste det allt vara också, tyckte Mannen.
Det blev aldrig några flaggor i unga familjen Andersons julgranar. Men inte heller några marsipangrisar …
Skatan och Mannen hade förstås en egen gran … men …
men för det mesta firade de sina jular vartannat år hos Mannens familj, vartannat hos Skatans … och den egna granen införskaffades mest för att den så småningom skulle kunna plundras på ungarnas julgransplundring … 🙂
Också traditionen som Skatans familj hade försvann: att samlas runt vita bordet i vita rummet med silkespapper och bokmärkesänglar och sytråd och polkagriskarameller och egengjord kola för att skapa julgranskaramellerna tillsammans. Mormor hade ju också kommit resande med sina kartonger fulla av marsipangrisar och kottar av choklad, klädda i färggrant staniolpapper …
Sedan … dan före dan … var det slut på barnens medverkan.
Mamma och pappa klädde granen på kvällen när vi barn hade somnat och det första vi ungar gjorde på julaftonsmorgon var att rusa ut i rummet där granen stod i all sin prakt och titta på högen av julklappar som låg i en tvättkorg under den … eller bredvid och börja vänta och vänta och vänta … tills tomten äntligen klappade på dörren framåt kvällen …
Det var tider det 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om julgranen, julgransklädsel, glitter, flaggor, traditioner, julgranskulor, etc
(Nu när Skatan skriver det här och tänker tillbaka får hon en alldeles konstig lite pirrig känsla i maggropen … en sån där nostalgikänsla. En sån där barnen-i-Bullerbyn-känsla om att så hääär skall jularna firas förstås. Inte framför en TV som det ju ofrånkomligen blev så småningom … inte framför Kalle Anka …)
* Skatan var bara tvungen att i det här sammanhanget speciellt tipsa om dagens inlägg i Linneas språkblogg : Bara det värdefulla får hänga i julgranen
Skatans tankar 