Minus sexton grader (-16 ! ) var det när Skatan klev ur planet på Arlanda i tunna linnebyxor, nakna fötter i sandaler och hatten förstås … Stetson-hatten :-). Men de svidade om på toaletten till liiite varmare utstyrsel, tog Arlandabussen till Stockholm city och fortsatte hem med Swebus och taxi … hämtade andan, duschade varmt, åt några knäckebrödmackor och drack en kopp kaffe (té för Mannen förstås) , tinade upp bilen och så … och så … till Titti och Kent och tilll StinaFina som haft det sååå himla bra och trivts som fisken i vattnet .. . Mannen och Skatan var nästan ängsliga att hon inte skulle vilja följa med hem igen.
Som vanligt blev de trakterade med gott ”fika” och hembakat och med många historier om hur kul och bra och fint StinaFina har det med alla de andra hundarna, hur hon styr och ställer med dom som överseende tittar lite på den lilla ”skitungen” , som inte riktigt vågar sig in i lekarna men håller sig i utkanten och skäller och gläfser när labben och de andra ”stora” ger sig hän, hur hon håller reda på ”herrskapet” och passar på dom så de håller ihop när … t ex … Kent skulle få för sig att gå till sängs tidigare än Titti … StinaFina har fått ligga i sängen … jo, jo … preciiis som hemma …då springer hon mellan dom och vet inte riktigt var hon ska vara …
Men StinaFina bleeev glad … jätteglad … och ville visst följa med hem. Hon förstår säkert att det inte är sista gången hon träffar Titti och Kent och alla hundarna …
Och sedan har Skatan frusit, frusit och sovit, sovit med StinaFina som en varm liten korv bredvid henne, en härlig levande värmedyna … hennes dator är totaldöd (hon hann förstås inte med att föra över alla bilderna till USB-minnet 😦 ) och så´n tur att hon fått en ny… just nu sitte hon vid Mannens och grämer sig liiite förstås över de där förlorade bilderna. Skatan har också fortfarande lite svårigheter att hitta hem till de där finurliga bokstäverna å, ä ö … fingrarna slinker ännu gärna iväg till a eller o … men det kommer, det kommer … var så säkra … Skatan kommer igång om ett tag … 🙂 …
Fast hon har faktiskt ett förunderligt motstånd … kan det vara skrivkramp ?? ha, ha … krax krax … mot bloggen igen … efter det långa uppehållet … Huuur ska hon kunna ”hinna ikapp”?
Nej, det får hon faktiskt skippa att försöka att göra utan ta det från NU … läsa ikapp lite här och där … och snart snart är allt som det ska igen 🙂
Hej alla …
SHE IS BACK …
från Thailand … och solen och stranden och Oodies … för den här gången …
Skatans tankar 
Välkommen hem igen till kylan! Hoppas ni haft en bra resa trots starka orosmoment delar av den. Klart att StinaFina blev glad. En gång matte…
Kram
Tack tack … ja vi har haft det bra trots oron och ovissheten med Karin och hennes sjukdom … som tur var fattade vi inte att det var sååå allvarligt och verkligen på håret …(nej, jag vill inte ens tänka på det). Vädret var också si och så men vad gör det när man det är varmt och solen i alla fall skiner för det mesta, när man kan bada i regnet lika väl som i solskenet, när vi inte har gjort något annat än latat oss , ätit och druckit och varit på Oodies på kvällarna, träffat massa trevliga människor och … ja … kommit ner i varv. Nu gäller det att inte göra en rivstart här hemma … utan ta det lilla lugna.
Och … klart … visst … klart att StinaFina blev glad 🙂 ändå … trots allt.
Kram!
Välkommen hem. Förstår att du fryser. Vilken skillnad. Det värker i mitt hjärta av längtan när jag ser det underbart turkosa vattnet och den ljusa fina sanden. Jag kan riktigt känna värmen, höra vågorna och känna lukten. Här är det luktfritt. Man vågar knappast andas. Har en kompis som är knalle och han är uppe i lappland på marknad. Där var det -46 grader så mina -40 var inget att komma med.
Idag har kylan gett sig och det är bara 10 grader så nu är läge att gå ut och bränna upp julgranen, bära in ved och kanske ta en sparktur. StinaFina är nog glad att du kommit hem. Era band är ju starka
Tack Anita! Och det värker i mitt hjärta när jag tänker på hur kallt du har haft det … har det uppe hos dig … fy sjutton – 40 … då kan man ju inte andas. Jag såg din fina bild på FB på ekorren och riktigt kände hur kallt det var. När jag nu också läser om kompisen och hans -46 grader på marknaden däruppe i norr undrade jag i mitt stilla sinne. Fanns det några där som gick och strosade på den där marknaden och KÖPTE någonting när det var så kallt?
Nu ska jag i alla fall försöka ta det lilla lugna … även om kommande helg blir lite hektisk … tvillingarna fyller år och vi ska kuska runt lite igen 🙂 … men sedan … så.
Kram på dig Skogsnuvan och Snödrottningen!
Åååå vad härligt. Jag dör litegrann av bilden där du gungar med sandiga fötter, jag VILL OCKSÅÅÅÅÅ! Fast inte lika långt bort, faktiskt!
Men vadå -16… Prova med -38 som hos min kusin eller -34 som hos mamma! 😀
-16 här lär vara som -30 i Östersund t ex … Vi har ju fukten här vid kusten också … och blåsten. Men hur som helst. Våra termostat börjar så smått anpassa sig i alla fall men nog är det härligt att komma bort mitt i den här kylan … 🙂
Kram!
Ja, det är kallt nu. Riktigt kallt.
Välkommen hem du goa.
/Marie
Tack goa fina Marie … jag skulle mailat dig för länge länge se´n och berättat om hur glad Karin, min äldsta dotter, och mina andra skåningar blev för din ”hästtavla” som hon fick i julklapp. Jag hade hittat en sån fin ram till den också. Den andra … med din dikt till … väntar på den ultimata platsen när vi flyttat till vår nya lägenhet så småningom.
Massor av kramar!
Vällkommen hem till Sverige, med mi nst 4 årstider. En sån lycka. Tänk så hemsk med bara sol och varmt hela tiden. Aldrig känna isbitar slå i ansiktet.
Men att sitta ute på kvällarna utan kofta, skulle kännas skönt.
margareta
Jag skulle gärna hoppa över den där årstiden med isbitarna mot huden … 🙂 … och har ju haft möjlighet att göra just det … en månad i alla fall. Men visst är årstiderna fantastiska att ha … våren när allt vaknar till liv igen och så sommaren som då förhoppningsvis blir varm och solig och så den färggranna hösten … men men sen … 🙂 … och jag som inte ens gillar vintersporterna
Kram!
Hejsan, Eva!
Välkommen hem till kylan! Gott att vara hemma och kunna ha bättre kontakt med dottern föstår jag.
Kram, Agneta
Det är gott att vara hemma på sätt och vis förstås … Dottern är också hemma från sjukhuset och på god bättring, mina tvillingar fyller år idag och de ska ju firas i helgen förstås och så StinaFina … henne har vi verkligen längtat efter men också vetat att hon inte kunde haft det bättre.
Nu är det snart vår!
Kram!
Härliga bilder som ger längtan efter värme. Det är kallt nu…nästan -30…men jag känner som Margareta (även om hon kanske är ironisk?) att jag vill ha 4 årstider.
Fyra årstider är verkligen härligt att ha, det håller jag med om … men det behöver ju inte vara extremkallt på vintern … lite så där lagom vore bäst … och inte behöver det heller vara så mycket snö som de två tidigare vintrarna och där har vi ju blivit bönhörda 🙂 … men jag är verkligen glad att vi haft möjligheten att sticka en månad mitt i det värsta mörkret för sol och värme …
Kram!
Britt ! Besökte din blogg, skrev en kommentar men fick den inte publicerad. Något vajsing med att jag jobbar i Firefox ???
Kram!
Du verkar ha haft det finfint och StinaFina också!
Borta bra men hemma bäst sägs det. Fast du har ju två hem, kan man säga. Sverige och Thailand.
Jag tänkte på dig när ”snökanonen” välde över Sverige. Att det är vad ni kommer hem till. Stackare!
Kram
Hej turez! Det har verkligen varit härligt att få den där solen och värmen mitt i smällkalla vintern och det är fint att komma hem också till barn och barnbarn och StinaFina förstås … men hon har haft det så bra som man kan ha det där hon varit med ”kompisar” och en jägare som extrahusse och en helt fantastisk hundmänniska som extramatte så vi har kunnat vara lugna …
Kram och krama lilla Alexis från tant Skatan också 🙂 …
Välkommen hem kära Skatan!
Vilken chock att komma hem till sån kyla som vi har nu. Just nu har vi -18 grader och det är förfärligt kallt för en gotlänning. Har du sett ”30 grader i februari” på TV ikväll ? Det är ju i Thailand man ska vara!!
Tack för dina kommentarer hos mig! Vi har det lite jobbigt just nu som du har förstått.
Kram Ingrid
Tack Ingrid! Visst var det chockartat att kliva ur planet och möta -16 grader men vi börjar i alla fall så smått vänja oss. Vi såg inte ”30 grader i februari” … och visst … visst vore det underbart att kunna stanna heeela vintern i Thailand men så har man ju annat som man tycker är viktigare och som gör att en månad nästan känns i längsta laget. Barnen, barnbarnen och StinaFina förstås … Vi skulle t ex aldrig kunna tänka oss att ta med StinaFina till den värmen även om det finns sådana som gör det … Hon skulle definitivt inte gilla det.
Jag förstår att du och de dina har det jobbigt nu. En stroke kommer ju som en blixt från klar himmel och drabbar så hårt. Ens liv förvandlas från en dag till en annan. Jag tänker mycket på dig och Åke. Håkan, som ju träffade er där i Stockholm hälsar också till er båda. Nu håller jag tummarna för att allt ska vända och bli bra …
Varma styrkekramar från mig och Håkan!