och StinaFina sitter redan på plats på soffryggen och kikar ut … och väntar

Inte en snöflinga i vare sig luften eller på backen.

Och det är vindstilla!

Imorse vaknade Skatan av att en annan värmedyna värmde hennes mage och att ett annat öga än Oskars kattöga tittade in i hennes …

Nu är hon hemma igen hos Mannen och sin StinaFina … och det känns bra.

Hon ska bara landa lite mer, stadigare och … boa in sig igen … så …

– Tack Skogsnuvan och Oskar för några underbara dagar hos er upp i ert Paradis Fisksjön …

Minus sexton grader (-16 ! ) var det när Skatan klev ur planet på Arlanda i tunna linnebyxor, nakna fötter i sandaler och hatten förstås … Stetson-hatten :-). Men de svidade om på toaletten till liiite varmare utstyrsel, tog Arlandabussen till Stockholm city och fortsatte hem med Swebus  och taxi … hämtade andan, duschade varmt, åt några knäckebrödmackor och drack en kopp kaffe (té för Mannen förstås) ,  tinade upp bilen och så  … och så … till Titti och Kent och tilll StinaFina som haft det sååå himla bra och trivts som fisken i vattnet .. . Mannen och Skatan var nästan ängsliga att hon inte skulle vilja följa med hem igen.

Som vanligt blev de trakterade med gott ”fika” och hembakat och med många historier om hur kul och bra och fint StinaFina  har det med alla de andra hundarna, hur hon styr och ställer med dom som överseende tittar lite på den lilla ”skitungen” , som inte riktigt vågar sig in i lekarna men håller sig i utkanten och skäller och gläfser  när labben och de andra ”stora” ger sig hän, hur hon håller reda på ”herrskapet” och passar på dom så de håller ihop när …  t ex … Kent skulle få för sig att gå till sängs tidigare än Titti … StinaFina har fått ligga i sängen … jo, jo … preciiis som hemma  …då springer hon mellan dom och vet inte riktigt var hon ska vara …

Men StinaFina bleeev glad … jätteglad … och ville visst följa med hem. Hon förstår säkert att det inte är sista gången hon träffar Titti och Kent och alla hundarna …

Och sedan har Skatan  frusit, frusit och sovit, sovit  med StinaFina som en varm liten korv bredvid henne, en härlig levande värmedyna … hennes dator är totaldöd (hon hann förstås inte med att föra över alla bilderna till USB-minnet  😦  ) och  så´n tur att hon fått en ny… just nu sitte hon vid Mannens och grämer sig liiite förstås över de där förlorade bilderna. Skatan har också fortfarande lite svårigheter  att hitta hem till de där finurliga bokstäverna å, ä ö … fingrarna slinker ännu gärna  iväg till a eller o  … men det  kommer, det kommer … var så säkra  … Skatan kommer igång om ett tag …  🙂 …

Fast hon har faktiskt ett förunderligt motstånd … kan det vara  skrivkramp ?? ha, ha … krax krax … mot bloggen igen … efter det långa uppehållet … Huuur ska hon kunna ”hinna ikapp”?

Nej, det får hon faktiskt skippa att försöka att göra utan ta det från NU … läsa ikapp lite här och där … och snart snart är allt som det ska igen 🙂

Hej alla …

SHE IS BACK …

Detta bildspel kräver JavaScript.

från Thailand … och solen och stranden och Oodies … för den här gången …

Mannen och Skatan åkte hemåt igår genom snabbt mörknande landskap.

– Det är inte kloookt vad mörkt det är, sa Skatan med cirka fem minuters mellanrum.

Och så åkte de vilse i trakten av Flen.

Till slut stod de i alla fall på farstubron hos Titti och Jägar-Kent för att hämta StinaFina. Hennes gälla ”vakt”-skall hördes genom dörren här med …

Men sen blev det mera ”yl” och hälsa av …

Vi blev bjudna på kaffe och hembakat , som vi brukar bli hos Titti. En jättegod saffranskaka dukades bl a fram och så blev det ännu ett undantag för Skatan 🙂  De blev sittande  där  i säkert mer än en timme. Och pratade, pratade …

StinaFina är inte skotträdd !!! hos Titti och Kent.

Titti tror att det beror på de andra hundarnas inverkan. Delvis, åtminstone. Men de har bestämt sig … i vår är det Mannen och Skatan som går på kurs hos Titti med StinaFina så att de får ”putsa upp” sina färdigheter och lära sig på nytt att behandla en hund som en hund och inte en liten ”människa” (Mannen mest  🙂 … Det är också alltid bra att inte Skatan skall behöva tjata om det utan att kunskaperna kommer från en ”oberoende expert”, Titti).

Men jagar katt gör StinaFina där också och … och vaktar och ligger i sängen hos Kent och om han rör på sig för mycket, hos Titti.

Preciiis som hemma.

Det hade varit roliga men… förstås …  väldigt intensiiiva dagar i Borlänge …

Minst sagt.

Att ta emot en ny liten människa är omvälvande … inte minst för Alice.

Plötsligt ville hon också ha vällingflaskan när lillasyster fick sin ”välling” hos mamma Pa …

Och Mannen då … vad gjorde han?

Han hamrade och snickrade så det stod härliga till och la golv och lister och  … tillsammans med Sonen förstås … men mest helt och hållet tillsammans med sig själv … 🙂

… medan Skatan byggde torn tillsammans med Alice … lekte med dockorna … lagade mat … och … förstås … dokumenterade:

Läs även andra bloggares åsikter om hemma, vardag