kramade Skatans hjärta när hon vaknade i natten … i gryningen … isande kall.
Fastlåst.
Hjärtat dunkade som besatt för att komma loss den där järnhanden som höll det i sin grepp.
Vågade hon andas?
Paralyserad.
Iskall.
Hon vågade inte röra en fena … en fjäder … ha ha
Nacken värkte … benen värkte … armarna hade domnat, händerna var hårt knutna.
Andades hon?
Skulle hon dö nu?
StinaFina sov lugnt vidare där bredvid …
Mannen var i Göteborg ..
Så var det då dags igen …
Läs även andra bloggares åsikter om ångest
Skatans tankar 
Hur stark ångesten kan vara förstår ingen som inte varit där.
Kramar
Nej , det är sant. Och när man är fri från den igen är det svårt att komma ihåg hur gastkramande den var. Då kan man ha hur mycket ”förnuft” som helst. Den rår ändå inte på den där ångesten.
Kram!
Morning Eva !
Varför dras Du med sådant.
Sådant kunde komma efter en lång period av dryckenskap.
Ågren kallades han.Men honom skakade jag av,sparkade ut honom.
Tycker Du ska göra detsamma.
Den där vargatimmen.Det är under den tiden som jag alltid vaknar.
Oftast med kramp i benen.Du har Din RLS. Borde finnas hjälp mot det.
Drick lite mjölk med honung innan Du lägger Dig, så sover Du lugnt,
när mannen inte är hemma.
Må så gott.
Kram Mi
Jag är väl helt enkelt av den ”sorten” … försöker så gott jag kan att sparka ut honom … men ibland dyker han på mig igen … Fast inte har jag haft någon lång period av dryckenskap inte … drack måttligt också och bara kvällstid i Thailand och inget starkare än vin 🙂
Kram!
Vargtimmens ångest har man ju hört talas om men jag förstår att man inte kan förstå om man inte upplevt det. Vid det här laget har du kanske lärt dig vinna över fulingen men jag vet att det är jobbigt när man börjar fundera och tänka på nätterna. Allt blir så mycket mörkare då.
Förmodar att det känns som när man vaknar mitt i en hemsk mardröm och liksom inte kan släppa den.
Hoppas det dröjer till nästa gång. Kram
Ja det hoppas jag också att det gör … dröjer till nästa gång. Jag brukar kunna ”resonera” mig ur ”greppet” och det gjorde jag väl i natt också … fast det tog sin tid. Jag veeet ju att jag inte dör … fast vem vet … egentligen … när timmen är slagen.
Kram!
Vi måste alla ha en vindbrygga att dra upp.
det kan komma dagar då man vill bort. Vart? Varsomhelst. Man vet inte själv och det spelar ingen roll. Något som man inte kan ge namn på.Man tänker, känner oavbrutet. Oxå i sömnen.
Så dra man upp rullgardin tittar ut. Kliar sig i huvud……..
margareta
Nej man vet inte själv … när Ångesten lurar …
Kram!
En värmande KRAM
Kraaam ❤ …
Ångest kan ha många, många fler orsaker än dryckenskap. Ibland vet man inte vad som är orsaken… Ibland vet man… Rädslor är inte logiska.
Nej de är ju inte det … det värsta är OM man försöker bota sina rädslor med alkohol … men eftersom jag har sett dess skador på nära håll har jag varit livrädd för just det och undivikit att ta något ”lugnande” av den kalibern …
Kram!
Hejsan, Eva!
Fastlåst är ordet…tack för det! Förmuftet vet, men inte knäslorna för dom är attans så svåra att styra. I dag vet jag orsaken till den dagliga ångesten men vad fanken hjälper det? Går inte att göra ogjort det som hände då…för ett helt liv sedan..poppar upp ibland. Ångesten kommer antingen jag vill eller inte. Särskilt när det är mest olägligt, så klart.
Ack ja, för att förstå måste man ha varit i situatuionen många ggr. under många år dagligen. Man kan få ångest för att man ska få ångest…en ond spiral. Panikattacker kan dyka upp när man har det som bäst, ingen logik alls i denna osedvanligt jobbiga sjukdom.
Känner verkligen med dig då jag levt/lever med detta dagligen sedan 30 år…att/vi jag står ut? Nåja, piller finns ju och dom tas emot med tacksamhet, det är det dom är till för. Att vara ”duktig” och låta bli för att man blir beroende? Idioti, anser jag. Den korta tid vi har vill vi använda och då tar man det kroppen/psyket behöver så får andra tycka och tänka vad dom vill för DET är ointressant. Eller är det bättre att man slutar existera för att man varit så jäkla ”duktig” i andras ögon??
Empatikramar, Agneta
Tack för din fina beskrivning av ångestens ”ansikte”. Jag har varit där du är och haft panikattacker så gott som dagligen och ångestattacker … gått på terapi, ätit medicin … men kommit ur det ganska så bra … nu kommer ”han” och hälsar på bara då och då … och jag kan tackla honom ganska så bra. Och på något sätt lär man sig leva med ”honom” … blir van liksom. Men förnuftet slår slint när han gör sina attacker … det är ett som är säkert. Han dök upp första gången när jag hade en pneumothorax (som min äldsta dotter nu har haft huuur många gånger som helst) med komplikationer och jag tittade … trodde jag … Döden i vitögat.
Nu kan jag brotta ner honom 🙂
Kramar!
Hej du.
nu har läst tillbaks i din blogg. Det är så mycket som hänt så vissa saker har legat i träda. i dag slås jag av att något så kraftfullt och svårt för människan kan beskrivas så fint som du har gjort.
Det berör. Man säger ju att i mörker kommer skaparkraften fram och här har du verkligen visat det
Kram
Tack fina Lisbeth för dina ord … jag har försökt att i min blogg skriva om allt … det mesta … det roliga, det svåra, det lättsamma, det tunga och inte väja för något … som skamkänslor och rädslor …
Kram!
Hej och välkommen hem igen, som jag inte har sagt ännu!
En period i livet vaknade jag också med kramp i armarna om morgnarna och gick omkring och kunde inte andas. Det var inte direkt någon panik över det bara en mycket, mycket stark olust- och kraftlöshetskänsla som jag först efteråt har förstått att det var ångest. Så jag känner till viss del igen mig.
Nu är den perioden över men det kommer, som du skriver och hälsar på i korta stunder ibland. Har man en gång varit där så har man det väl alltid med sig.
Jag hoppas att din Ångest gått och lagt sig igen!
Kramar!