…heter en ny tidning som fick Skatan att på allvar inse att någon författare kommer hon aldrig att bli. Hur många skrivarkurser hon än deltar i.
Den första skrivarkursen var för författaren och musikern Jan Sigurd på Fridhems Folkhögskola i Svalöv, Skåne.
Inte ens för sig själv erkände Skatan att hon någonstans, längst inne i hjärteroten, närde en dröm om att bli författare. Hon sa … både till sig själv och på kursen … att hon gick den för att förfina sitt bloggskrivande. Vilket var och har förblivit huvudorsaken. Men ändå …
Skrivarkursen på Fridhems Folkhögskola var omtumlande och fantastisk och Skatan fick lära sig se vad som är allra mest grundläggande och vad som behövs för att nå ut med sina känslor och tankar litterärt.
Och pröva sina vingar, sin skatpenna.
Det är inte bara att ha talang. Det gäller att bruka den också, att ta fram den, att finmejsla den, förfina den och att hitta sin alldeles egna ton och berättelse.
Och det gäller att skriva, skriva, skriva …
De som gått kurser förstår att alla de ”knep” som lärdes ut har gått in genom det ena örat och ut genom det andra på Skatan eller ligger gömt så långt in det går i minnenas garderob. Hon har i alla fall inte plockat fram dom.
Så anmälde hon sig och påbörjade en skrivarkurs för Ann Ljungberg, skrivarcoach och lektör. Skatan fick materialet, sköt det framför sig … fortsatte med sitt bloggskrivande och puttade skrivarkursen ännu lite längre framför sig. Tiden gick … hon fick dispens (lite utsträckt tid) och skrev slutligen det första brevet och fick svar …
Det var det det.
Ännu en skrivarkurs ligger i strartgropen för Ann Ljungberg … en skrivarkurs för bloggare …
Men så läste Skatan den nya tidningen Skriva …
Under rubriken Motivation och Vems är dina mål? läste Skatan en text som fick henne att verkligen förstå , ja, inse, att någon författare kommer hon aldrig att bli. I artikeln uppmanades hon att fråga sig om Målet för skrivandet verkligen var hennes eget mål … inte förväntningar från någ0n annan/andra … och så skulle hon skriva Den smärtsamma listan.
Ta ett pappersark och skriv överst en sammanfattning av ditt mål /…/ Under målet skriver du ”Jag vill nå mitt mål eftersom:” och lista därefter minst femtio anledningar, riktiga anledningar till att du vill klara av din utmaning.
/…/
/…/
Som sagt, uppgiften är simpel – men inte lätt! Femtio skäl är många om man inte är sugen.
/../
Eller så upptäcker du att målet inte bottnar i din inre motivation. Så skit i det då. Använd din energi till något annat – läsa, skrivar bara för det är kul, vika origami – något som du faktiskt vill göra.
Skatan är inget författarämne … så är det bara. Hon är en läsare, och läser, läser, läser …och skulle hon skriva lika mycket /ofta som hon läser så …
Men Skatan älskar att skriva … också. Men inte strukturerat med tankar och finesser. Hon är en Dagboksskrivare, Bloggare … Citatsamlare … Skrivare.
Hon kommer aldrig att skriva romanen om att vara en marginaliserad äldre kvinna eller romanen om samhällets syn på ensamstående kvinnor som blev med barn … Om sin egen rotlöshet … trots allt … Om …
Annat än för sig själv.
För hon är ingen författare. Ingen blivande författare heller.
Skatans tankar 
Kanske blir du ingen författare i ordets bemärkelse men du har ändå förmågan att uttrycka dig och du använder den på olika vis. Inte det sämsta…
Kram
Nej, det är inte det sämsta … det är lustfyllt att skriva och det är väl det som är det viktigaste. Dessa författardrömmar … jag vet egentligen inte varifrån de kom … utifrån helt klart. Inte djupast inifrån i alla fall. Men det var väl att jag hade/har så mycket inombords som vill formuleras. Men publikt … nej 🙂
Kram!
Vem har inte haft författardrömmar!
Jag var duktig i skolan och fick alltid mina uppsatser upplästa för hela klassen och det satte givetvis igång drömmarna om ett författarskap någon gång i framtiden.
Jag vet inte hur många skrivböcker som påbörjades i akt och mening att bli ”riktiga” böcker.
Med tiden insåg jag att jag inte heller skulle bli någon författare och nöjer mig så bra med att blogga, där får man i alla fall lite utlopp för sin skrivarlust. Men lite lustigt är det att jag egentligen aldrig skrivit dagbok, inte förrän nu!
Kram Ingrid
Ja, vem har inte haft det.
Och nu har det ju blivit så ”lätt” att om man inte får sina alster publicerade av etablerade förläggare kan man alltid bli sin egen 🙂 Men det krävs ett driv som jag saknar och det är verkligen härligt att vi har våra bloggar där vi får utlopp för våra ”lustar”.
Kram!
Oavsett vad din ambition har varit från första pennstreck eller tangenttryckning, är det både kul och inspirerande att ta del av den energi dina inlägg brukar kännetecknas av… och, självfallet, är det stora hjärta som hörs slå mellan raderna ännu en sympatisk faktor till undertecknads besök (som definitivt varit alldeles för få på senare tid)!
Författarinna eller ej… jag gillar ”Lovely Bird”! 🙂
Allt gott!
Åh tack … tack! 🙂 … Och det var längesen sist som jag besökte dig och den där sidan … oj, skrivarsidan … Nej, nu får jag genast knappa mig dit … Kram!
Jag måste tillstå att det är bra att alla inte vill bli författare för vem skulle annars läsa de böcker som skrivs. Jag har en dröm som är olika starkt olika dagar. I den är jag författare. jag har inte skrivit någon bok men jag har skrivit ett manus på 300 sidor. De skickade jag jag in till tre förlag utan att jag gått en skrivarkurs. Från två av dem som är stora välkända jättar fick jag personliga brev tillbaks med omdömen. Det var stort så egentligen borde jag ta fram detta manus och fila på det. Kanske ta med det till en skrivarkurs. De värsta är att om jag gör det så dödar jag lite av drömmen om att skriva en bok. Den får ju inte ges ut för vad ska jag då leva på för drömmar.
Ha en fin morgondag
Sparade drömmar … ja det är inte det sämsta. Att ha i beredskap. 🙂
Kram!
Oavsett vad du blir eller inte blir så är du en skrivande människa. Och har ett eget uttryck och språk som du ska vara stolt över. Det är inte alla som kan uttrycka sig! Stor kram på 8 mars till min skrivarkollega på nätet. Tror att jag är på G att besegra teknikens monster…i alla fall några minuter…/Loll
Ja jag är en skrivande människa OCH en läsande människa. Och bara för att jag gillar att formulera mig behöver jag ju inte bli författare. En av många medelmåttiga … Bra författare har ju något som de vill förmedla, är besatta av det och ger inte upp i första taget … Då måste man ha en glöd och en envishet att hålla den glöden vid liv och hålla fokus … då är man ingen skata 🙂 … kraxande, flaxande … Men skrivandet i alla mina former (anteckningsböcker, dagböcker, bloggen etc) betyder mycket för mig, får mig att tänka, får mig att omvärdera, växa, bli till … om och om igen. Ett del av livet som jag inte kan vara utan … helt enkelt.
Kram!