Hos pappa

De åkte till pappa idag för att hjälpa honom med deklarationen och avlägga rapport om ditten och datten och vad som hänt sen sist.

De hade ju varit borta ett tag …

Pappa var som vanligt på ett förträffligt humör och började genast leta efter gamla foton i en dammig väska som fanns under sängen … foton  på Skatan som liten, på mamma och pappa, på sommarbilder från västkusten, på Snappi, deras första hund etc etc när Skatan berättade om sin halvbror Folke och hans Joy och alla foton som de visat Skatan och berättelserna runt om dom.

Pappa tycker att det är så roligt att tala om dåförtiden … hur roligt det var då … och han tycker att det är så roligt att Skatan fått kotakt med sina halvsyskon och att hon hann träffa sin biologiska mamma Doris innan hon gick bort.

Senare … när vi kom in på nutid och Skatan frågade hur det var i matsalen … hade han någonstans att sitta nuförtiden ? (Skatans syster hade viskat i hennes öra att man ännu en gång föst pappa hit och dit, först placerat honom vid ett bord för att vid nästa måltid till  ett annat där i matsalen…  ända tills pappa satte ner foten och bad att få sin mat på rummet. Först då hade han fått en … hoppas man åtminstone … plats som han får behålla)

– Jo, sa pappa, först fick jag lämna mitt gamla bord till ett bord där vi var fyra … sen blev vi plötsligt fler och fler men när jag då ville äta för mig själv här uppe hos mig så skulle det fixas sa dom … så nu på lunchen var vi fyra igen, sa pappa och så berättade han att när de var som flest var de  åtta runt bordet och två från personalen som hjälpte till att mata några av  matgrannarna.  Pappa blev  irriterad av att de var så många förstås men sin vana trogen försökte han hålla humöret uppe och lätta på stämningen genom att berätta en Göteborgshistoria …

När Skatan hört den hoppades hon innerligt att närvarande personal hade humor och skrattade.

– Gjorde de det, pappa?

– Kanske … jag kommer inte ihåg .. 🙂

Så här var historien på ett ungefär … framförd på genuin göteborska*  av pappa.

Det var Kal som hade fått som pris i en tävling  att åka med Svenska Lloyd på kryssning till London och som grädde på moset få sitta vid kaptenens bord.

Väl tillbaka blev han intervjuad hur det hade varit …

– De va la bra … , sa Kal, det va la häli dä på have …

– Annars då?

– De va la bra … men …  men, de va la änna könstit … ja feck sitta mä päässånaåalen …

Skatan skrattade i alla fall gott och ännu mer när pappa sedan tillade apropå sittplatsen i matsalen att det egentligen gjorde detsamma var han satt … han hör ju så dåligt så han hör i alla fall inte vad bordsgrannarna säger …

-Så de kan la kvätta.

Men han höll med om att det skulle bli bra ensamt att inta sina måltider på rummet och ”bara” ha sällskap av ”pässonaåalen”.

*OBS! Skatan är en urusel historieberättare så hoppas inneligt att hon inte förstört den här 🙂  … och göteborska har aldrig hon snackat själv.