en stor trötthet.
Hon är trött över mycket …
just nu …
och stör sig på det mesta …
Jag stör mig på attityden att det skulle vara finare att sitta i en skogsglänta än att vara uppkopplad i en storstad
säger Jan Gradvall, intervjuad av Sofia Mirjamsdottter i Miss World
– Vems attityd?
Just nu sitter Skatan nerkopplad i en skogsglänta för att hon känner att hon måste … och är alltså finare än någon som sitter uppkopplad i en storstad … och stör sig på det … liksom Jan Gradvall gör … för hon skulle gärna suttit uppkopplad i en storstad … t ex Berlin där hon aldrig varit.
Men allra helst skulle hon vilja bli av med den här retligheten, tungsintheten … tröttheten.
Och att hon stör sig …
Skatans tankar 
Själv stör jag mig på alla som försöker tala om att vissa saker är finare än andra. Bättre och så där…
Vad är fint och vad är fint för vem?
Kram från en tidvis tungsint…
Visst så är det … jag stör mig på att någon alltid på något sätt ska diktera villkoren … *suck*
Fast egentligen …
Vem bryr sig … de gånger man inte stör sig förstås.
Kram från en nuförtiden-ofta-tungsint skata …
Jag skulle vilja sitta på månen och titta på skatan där hon sitter i skogsgläntan och stör sig! 😀
😛 😛 😛 …
Kram!
Sämre ställe kan man ha och sitta och störa sig på. Jag för min del stör mig på att jag måste ha vinterkläderna på mitt i sommaren. Jag stör mig på att jag har blivit så gammal att jag blir trött när jag har gått med gräsklipparen i 3 timmar och att mina åderbråcksben värker som skit, annars så stör jag mig inte på så mycket just nu. Det är i alla fall snöfritt och myggorna har blåst bort.
Tänk på att Margit sitter där och puffar på dig och vill få dig att skratta.
Så är det faan i mig en mänsklig rättighet att få vara låg och tungsint och på dåligt humör vad än positivitetstjosanmänniskorna än säger. Vem sjutton kan vara glad jämt?
och kom ihåg: Gå mot strömmen och gör det som känns rätt i ditt hjärta.
Jo visst stör man sig ibland och visst måste man få vara låg och på dåligt humör ibland också. Alla de där ”klämkäcka” typerna kan man faktiskt störa sig riktigt mycket på … Nååågon gång måste väl också de kunna ”surna till”.
Kram!