Döstäda är väl inget nytt. Fast det står i alla tidningar och sägs i alla nyhetsprogram att det är en av 2017 års nya ord. Det talade redan mamma om att göra och hon dog 2000. Och Margith som lämnade oss 2008. Hon hade döstädat tror Skatan.
Så det så.
Skatan har också börjat döstäda så smått. Det är inget kul för hon fastnar hela tiden i än det ena än det andra. Gamla brev, dagböcker … inte bara hennes utan sådant hon tagit hand om efter sin pappa som försökte döstäda men inte lyckades så bra. Han hade miljoner kuvert som han sparat och skrivit små meddelanden på förutom alla brev och släktforskningspapper etc etc …
Idag är Skatan trött. De har flyttat in igen från Femöre med mer pick och pack än vad som skulle behövas dras fram och tillbaka. Hon glömde kaffet och har inte orkat ge sig av och skaffa nytt. Så i morgon bitti blir det tidigt ut till affären för kaffe kan man ju inte leva utan.
Och ännu värre. Hon har glömt att skaffa ny medicin för sina rastlösa, värkande ben. Lyrica … en tablett kvar och hon brukar ha fyra till natten.
Natten går tunga fjät … och Skatan med den.
Om fem minuter börjar Rapport och då ropar Mannen på henne och det är dags för torsdagskvällen framför Ton: Rapport på ettan och så Navy CIS på åttan och så något mer … Hamilton på 7an kanske eller ett nytt drama efter nyheterna på tvåan.
Ha det fint ni också ikväll.
Puss!
PS Det blir nog en Netflix-natt för Skatan … eller Svt Play. Alltid något.
Skatan är så trött så trött så trött sååå … så att hon t o m tackade nej till kräftfest på Norrby. Och det var väl första gången hon gjorde nå´t så´nt … som att tacka nej till en fest alltså.
Mannen fick åka utan henne.
Och så halkar hon efter. Ännu mer. Det känns som om något väsen förföljer henne, hackar sig in i hennes medvetande och ständigt tjatar på henne om allt hon skall göra, allt och alla hon missköter och missar och allt hon skulle ha gjort om inte … och hon blir allt tröttare.
För första gången förstår hon sin mamma som kunde tacka nej till något förslag och menade att hon var upptagen eftersom hon skulle gå till tandläkaren eller frissan eller något annat en dag. EN ENDA aktivitet under dagen och mamma var upptagen! Skatan skrattade lite i smyg åt att det kunde bli/var så när man blev gammal.
Nu är hon själv uppenbarligen gammal för hon kan bli alldeles utmattad av bara EN ENDA aktivitet och har hon ingen … kors i taket … så blir hon utmattad av bara tanken på allt hon borde göra, skulle ha gjort … ja, ni fattar va?
Lägger hon sig på sofflocket somnar hon som en stock.
Under dagen vill säga.
Lägger hon sig på sängen för att sova på kvällen börjar genast benen att spöka fast hon är så slut så hon skulle kunna sitta och sova. Vilket hon gör. Framför TVn.
Ni får ha överseende go´vänner … Skatan tycker om er i alla fall och har verkligen inte glömt bort er även om det kan tyckas så.
För hon kommer igen … det är Skatan i alla fall alldeles säkert på.
Hon kommer alltid igen.
Och det är INTE synd om henne. Hon behöver vila lite bara.
Ja, ja, ja .,.. här inne svär hon så mycket hon vill. Men hon vill ingenting längre.
Hon vill INGENTING.
Att smärta kan ta över allt annat hade Skatan ingen aning om. Nu är den det enda som upptar henne, som gjort henne less och deprimerad.
Och ELAK.
En riktig skata … en bitch (fast det låter lite för trendigt så … ) … en djävul i människohamn.
Dagen före midsommarafton klockan 16.00 sökte Skatan sig till vårdcentralen för hon hade så djävulskt ont i ett ben och hade gogglat (ja, vad göööör man?) och Google hade svarat att det kunde vara dold blodpropp!!!.
På vårdcentralen sa den mottagande sjuksköterskan uttråkat att om en halvtimme stänger vi, kan du inte vänta till måndag, va? … vad sa du att det var frågan om … jaså … ja, jag ska höra med läkaren då då … jo, det beror på när kan du vara här … jaså ja … om två minuter då.
Skatan hade varit ganska otrevlig för att få träffa den där läkaren måste hon erkänna.
Men hut (hot) gick hem.
Och väl ”inne” fick hon träffa en lugnare … inte lika ledighetssugen … läkare som efter att hon undersökt Skatan skrev en remiss för ultraljud till lasarettet som Satan … äsch felskrivet … Skatan genast begav sig till.
Efter genomförd undersökning med negativt resultat … det vaaar ingen blodpropp …gick Skatan därifrån med lika ont i benet som före besöket.
Och alla dessa mediciner … dessa värktabletter , sömntabletter och andra tabletter för sina RLS-ben etc etc som Skatan smäller i sig gör henne groggy och trött och alla planer, allt som hon föresätter sig att göra på morgonen har gått om intet redan vid frukosten.
Det tär …
Och inte orkar Skatan med folk heller … hon som egentligen är så väldigt social.
Helt skulle hon vilja gömma sig i en grotta i skogen ett tag.
Tills hon blev lite snällare.
Hon sitter nu här och slölyssnar på sommarprataren Anders Bárány i P1 och när han spelar Charlie Parker och Miles Davis: Now´s the time faller hon nästan i gråt.
Hon försattes nämligen tillbaka till sin ungdoms jazzklubbar och just den här spelade hon mycket då på grammofon. Då hade hon hela livet framförsig (ja, det är väl inte slut ännu får Skatan väl hoppas) men allt var så mycket lättsammare …
Buuu uuuu … Skatan tycker synd om sig själv.
Skatan tar sig själv i kragen och läser Lilla Blå-bloggen, Lilla Blå som sätter ord på alla känslor så att de känns igen, hittar de rätta orden men som förstås också blir trött ibland… inte alltid kan hålla ångan uppe, blir trött på jobbet, på bloggen och på sig själv. Trött, trött, trött.
Jag vältrar mig i självmedlidande och gnäll.
Äter skit.
Sprider skit.
Förlåt mig. (Lilla Blå)
Skatan har inte följt med sina bloggvänners bloggar på så länge länge nu …
Och när Skatan nu läser hos Lilla Blå skäms hon lite … hon är inte ensam om sina känslor …
Här i sin egen blogg behöver Skatan inte ta hänsyn till någon. Här kan hon stjälpa ur sig … här kan hon faktiskt få klaga, säga vad hon tycker och känner, lätta på trycket och det är så skööööönt.
Skönt som en orgasm … skulle kanske Lilla Blå skriva … men Skatan är lite blygare och behöver såna som Lilla Blå som hjälper henne på traven. Så då gör hon den jämförelsen …
Skatan har en bloggskribent till … HUVUDSAKER … som hon följer (han gör ofta också långa blogguppehåll) och som så ofta ger henne tröst utan att han själv har en aning om att det är det han kan skänka andra människor när han utelämnar sitt innersta utan ”skyddsnät”.
Igenkännande.
Tröst.
Min terapeut har fått mig förstå att det handlar om det, att jag inte behöver gå med skuldkänslor gentemot någon annan för att jag behöver vara ensam för en tid och hitta hem till mig själv.
Det känns inte lätt. Men jag måste göra det. Jag kan inte fortsätta svika mig själv.
— – –
Säg bara som det är till dina vänner. Dom kommer att förstå. Dom kommer till och med att känna igen sig. Varenda en av dom har någon gång själva mått dåligt. Tror du inte?
Jag vet inte, sa jag. Alla andra verkar så egendomligt lyckliga. (Halvar)
Det är bara det … en sak till … att även om hon drar sig tillbaka och försöker vara ensam för en tid och hitta hem till mig själv, som Halvar skriver så är hon nästan aldrig ensam … hon har Mannen som inte förstår ett skit utan avbryter henne när hon läser, avbryter henne när hon målar, avbryter henne när hon skriver. Inte för att vara dum … han tänker bara inte. Och så har hon en stor familj som då och då behöver henne, hennes hjälp och ja, vad har man en familj till om man inte finns där för varandra.
Just idag är Skatan lägre än låg. Hon väntar på besked om sin pappa som snabbt blivit så svag och orkeslös att ingen av Skatan eller hennes syskon har hängt med i svängarna. Idag ska läkaren titta till honom och Skatan väntar på ett samtal från sjuksystern för att få veta lite mer. De senaste dagarna har hon suttit i telefonen för att höra hur det är samtidigt som hon inte kan kasta sig i bilen och åka dit och se för sig själv. Som hon allra helst skulle vilja förstås. Men Skatan hostar från djupet av sitt bröst, en skrällande hosta och snörvlar och fast hon inte har feber kan hon ju smitta och då får pappa lunginflammation. Det räcker med att han är gammal och svag och bara sover. Han ska inte behöva sluta sina dagar med hosta eller med lunginflammation … Han äter dåligt, dricker bara lite och kanske kanske får han ”bara” somna in och inte vakna. Det vore skönt för honom att få dö så, tycker Skatan. När Skatan försökte tala med honom i telefon gick det knappast. Är det du, Eva är du frisk, Nej … jag hostar, Hur mår du där i Örebro . Jag är hemma på Femöre … låååång tystnad … hallå pappa hallå … hör du mig … nej jag hör inte … ja hej då pappa jag ringer sen … hej då.
Just nu sitter Skatan nerkopplad i en skogsglänta för att hon känner att hon måste … och är alltså finare än någon som sitter uppkopplad i en storstad … och stör sig på det … liksom Jan Gradvall gör … för hon skulle gärna suttit uppkopplad i en storstad … t ex Berlin där hon aldrig varit.
Men allra helst skulle hon vilja bli av med den här retligheten, tungsintheten … tröttheten.
”Plötsligt förstår jag vad människor som säger sig vara ”ointresserade av politik” menar. Det är alltså det här; blockpolitikens eviga skattestrider och trötta argument som de avser,” förstår Elin … och Skatan instämmer.
”Någonting står inte rätt till i det representationspolitiska systemet, när glappet mellan etablerade partier och väljare är så stort att inte ens den som säger sig vara politiskt intresserad står ut med valrörelsen.Någonting i det politiska systemet har också gjort att själva begreppet ”politik” har reducerats till ett andefattigt gnabbande var fjärde år, som ska leda till medborgarnas röster”, menar Elin också … och Skatan håller med.
Någonstans är ju faktiskt Skatan politiskt intresserad men har gett upp, sjunkit ner i det politiska tjat-träsket och orkar helt enkelt inte lyssna längre …
Johan Hakelius undrar vem som överhuvudtaget vill verka som politiker. Om man är någorlunda funtad.
”En engelsman skrev en gång att hans slutsats, efter lång erfarenhet, var att ingen är lockad att ge sig in i politiken, förutom de socialt eller känslomässigt handikappade” … och
”För egen del lutar jag åt att politikens mest outhärdliga sida är att den sporrar folk att göra sig dummare än de är. Det är, om man tänker efter, en i grunden generös tanke. Jag är beredd att ompröva den”,
skriver han Johan på sitt raljerande men i sanning mitt-i-prick-sätt.
Ne-ej, vem orkar? frågar sig Skatan som ju e g e n t l i g e n tycker så mycket om så mycket, sjukvården till exempel och skolan och … och suckar *suck*
