Natt efter natt efter natt

har Skatan varit sömnlös.

Hon har kanske fått två timmars sömn här och två timmar där.

Främst på morgonkulan.

Till slut var hon så trött så bara någon tittade på henne med bekymrade ögon (Mannen) så brast hon i gråt. Hon grät när hon talade med sin syster i telefon, hon grät när hon inte kunde läsa i sin bok p g a grumliga ögon. Huvudet var som en fotboll full med något tungt men mjukt … ludd … Hon grät när hon låg och försökte sova, när hon satt och försökte koppla av åtminstone, och spela Wordfeud med andra sömnlösa stackare.

Skatan grät och kunde inte sova.

Skatan var helt förbi av trötthet.

Och inte undra på det.

I veckovis har hon nu med allsköns mediciner försökt komma på rätt köl och bli sams med sina rastlösa ben sedan medicinen sedan ca 20 år, Sifrol,  slutat verka. Att hennes ben är rastlösa är det väl ingen som  har undgått att känna till som läser Skatans blogg.

Det har varit Parkinsonsmediciner, plåster, epilepsimediciner, morfinbaserade smärtstillande, sömntabletter förutom magnesium med mera, med mera, med mera.

Och MAT. Skatan har ätit och ätit och ätit för att lugna sig inombords och blivit fetare och fetare och fetare.

Skatan har aldrig tidigare varit speciellt tjock och inte behövt tänka på konsekvenserna (och då menar hon inte de medicinska) av att vara tjock.

Hon hittar inga kläder … om hon inte vill drapera sig i tält förstås …

Fast igår tog hon sig ner till stan och till Sundbergs   och Åsa där hjälpte henneatt hitta en klänning … hon sprang och hämtade nya modeller i en strid ström.

Till slut hittade Skatan en som passade bra … där inte tjocka magen syntes så förskräckligt. Den är jättesnygg men Skatan funderar ändå på att försöka hitta något somrigare … eller vad tycker du? Den här kan hon ju ha vid ett annat tillfälle och året runt. (Klänningen är inte i AIKs färger svart och gult. Det gula fältet i mitten är inte gult som det ser ut  … det är limegrönt)

Det är Ida, äldsta barnbarnet som tar studenten och då behöver ju mormor Skatan vara ”välklädd” förstås.

Igår tog sig också Skatan samman och tog i sin desperation kontakt med Avesta Sömnlaboratorium eftersom specialistläkaren här som skulle  kunna remittera henne inte tyckte det var nödvändigt.

– Du vet ju att du inte sover, eller hur. 😦

RLS-specialisten i Avesta trodde inte sina öron och ska nu undersöka om Skatan kan få komma dit utan remiss (det är ju ett annat Landsting gubevars) och betala för sig. Håll tummarna för det ni.

(Det enklaste vore ju om hon kunde få en remiss och  det kan ju hända att hon får det vid sin nästa kontakt med sin läkaren  när hon berättar om sitt ”tilltag”. Vem vet?   🙂 Han kommer kanske att skämmas. )

Ja ja … nu vet ni varför inläggen här i bloggen dyker upp så sporadiskt. Skatan har fullt sjå att hålla sig upprätt och samman och då finns det inte så mycket plats över för annat  😦

Men i natt har alltså Skatan sovit minst fem timmar i sträck utan att vakna och känner direkt att det finns ”hopp om livet”.

Det finns hopp om livet.

Förresten har Skatan en vän som länge tjatat på henne om att hon flackar och far för mycket, att hon borde lugna ner sig och vara mera på hemmaplan.  Att hon stressar och att stress ju aldrig är bra för vare sig det ena eller andra.

Det är nog riktigt på många sätt och vis men det är inte alltid så lätt  att följa hennes råd när Skatan har sina tre barn och sina sex barnbarn på olika platser i Sverige, från Skåne i söder  till Dalarna i norr, sin pappa i Stockholm och att hon älskar att resa förutom det. Hon bara måste åka till varmare trakter (helst Thailand ) och reser dit när det finns en möjlighet undan det värsta vintermörkret. (Skatan vet mycket väl hur bra hon har det, att hon är privilegierad och att det finns massor av människor som inte kan resa hur mycket de än skulle vilja. Hon är verkligen  djupt tacksam  över sitt ”öde”.)

Och så är det det att  vi är alla olika. Det som är bäst för den ena kanske får den andra att ”krypa ur skinnet”. En del är ”hemmakatter” och trivs med det  … en del är flaxande skator och har svårt att tänka sig något annat. Men visst, visst är det så att ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Nu har Skatan inget för sig förrän Idas student den 14 juni och ska hålla sig på mattan och ta det lugnt.

Nej, förresten. Det blir en liten sväng  till Stockholm förstås och till pappa för att fira Nationaldagen den 6 juni med pompa och ståt, blåsorkester, tal och vajande flaggor.