Skatan mötte författaren Jonathan Safran Foer i SvD-tidningen i morse och blev sittande fastän hon hade långtgående planer på en tidig Morgonrunda med StinaFina.
Skatan fastnade för att hon alldeles nyss sätt filmen Extremt högt och otroligt nära en annan vaknatt och blivit starkt berörd (fastän hon …. i helvaket tillstånd …. måste erkänna att den kanske var i sentimentaste laget) och här var nu en artikel om författaren Jonathan Safran Foer som skrivit boken som filmen baserats på.
Det har nog inte undgått någon att vi är ensammare än någonsin trots alla tekniska hjälpmedel … Mobilen, mejl, sms är bra på många sätt förstås men har också fått oss att fjärma oss från varandra IRL
Att besegra ensamheten
ESSÄ Varje steg ”framåt” – mobiltelefon, mejl, sms – har gjort det lite lättare att förmedla information snarare än medmänsklighet, skriver den amerikanske författaren Jonathan Safran Foer och konstaterar att vi allt oftare undviker det känslomässigt ansträngande i att vara närvarande.
….
Vi använder inte sällan teknologi för att spara tid, men allt oftare slukar teknologin den tid som sparats eller gör den mindre närvarande, intim och rik. Jag oroar mig för att ju mer vi kopplar upp oss mot världen, desto mer kopplas våra hjärtan bort från den. Det är inte ett antingen/eller – att vara ”antiteknologisk” är möjligtvis det enda som är mer korkat än att vara oreserverat ”proteknologisk” – utan en balansfråga som är avgörande för våra liv.
….
Alla vill ha sina föräldrars eller sina vänners eller sin partners fulla uppmärksamhet – även om många, särskilt barn, har börjat vänja sig vid betydligt mindre. Simone Weil skrev: ”Uppmärksamhet är den ovanligaste och renaste formen av generositet”. Utifrån den definitionen är vårt sätt att förhålla oss till världen, till andra människor och till oss själva på väg att bli allt snålare. (Jonathan Safran Foer)
Så glöm inte bort att se på varandra … att verkligen se varandra.
Skatans tankar 
Så sant är det nog om det nu inte gäller mig precis för jag är ensam men ändå inte ensam om man så säger. Här flaxar det in inte bara skator, svalor och fiskmåsar utan även en massa vänner hela tiden och för mig är kontakterna via bloggen och facebook också givande. Ibland kan det till och med vara skönt att vara ensam.
Jag håller med dig. Ibland kan det vara riktigt skönt. Men samtidigt blir jag förskräckt när man är tillsammans med andra och en del helt enkelt inte .r närvarande utan sitter med sina mobiler och ”snackar” med någon som inte är där. Kram
Det där ser jag ofta när jag är på kafé: Två stycken som valt att gå ut och fika ihop men sedan inte pratar med varandra utan fipplar i sina telefoner. Det är en smula märkligt kan jag tycka.
Jag tänkte mycket på det där förr, innan jag själv gav mig ut på nätet och kände att jag hittat hem. Jag var faktiskt väldigt skeptisk till internet i början. Och det är ju som med allt i livet viktigt med balansen. Det viktiga är att minnas att det är man själv som styr mediet och inte mediet som styr mig.
Så sant sååå … jag vill inte backa tiden till före internet-tiden för allt i världen. Så mycket glädje som man har av internet. Det är balansen som vi måste försöka hitta lita till mans/kvinns. 🙂
Kram!
De gör sej ibland de där sentimentala prylarna, de passar liksom in just då och fyller sin funktion. Jag tänker att det ena inte får utesluta det andra. Som vanligt kanske det där ordet lagom är på sin plats?
Visst kan det vara ljuvligt att riktigt drunkna i sentimentalitet … bara det inte är det enda man drunknar i och att man vet vad man gör. Kan vara väldigt trösterikt.
Kram!
Ja det var just det, bara man vet vad man gör, ibland undrar jag 🙂