Skatan  mötte författaren Jonathan Safran Foer i  SvD-tidningen i morse och  blev sittande  fastän hon hade långtgående planer på en tidig Morgonrunda med StinaFina.

Skatan fastnade för att hon alldeles nyss sätt filmen Extremt högt och otroligt nära en annan vaknatt och blivit starkt berörd (fastän hon   …. i helvaket tillstånd …. måste erkänna att den kanske var i sentimentaste laget)  och här var nu en artikel om författaren Jonathan Safran Foer som skrivit boken som filmen baserats på.

Det har nog inte undgått någon att vi är ensammare än någonsin trots alla tekniska hjälpmedel … Mobilen, mejl, sms är bra på många sätt förstås men har också fått oss att fjärma oss från varandra IRL

Att besegra ensamheten

ESSÄ Varje steg ”framåt” – mobiltelefon, mejl, sms – har gjort det lite lättare att förmedla information snarare än medmänsklighet, skriver den amerikanske författaren Jonathan Safran Foer och konstaterar att vi allt oftare undviker det känslomässigt ansträngande i att vara närvarande.

….

Vi använder inte sällan teknologi för att spara tid, men allt oftare slukar teknologin den tid som sparats eller gör den mindre närvarande, intim och rik. Jag oroar mig för att ju mer vi kopplar upp oss mot världen, desto mer kopplas våra hjärtan bort från den. Det är inte ett antingen/eller – att vara ”antiteknologisk” är möjligtvis det enda som är mer korkat än att vara oreserverat ”proteknologisk” – utan en balansfråga som är avgörande för våra liv.

….

Alla vill ha sina föräldrars eller sina vänners eller sin partners fulla uppmärksamhet – även om många, särskilt barn, har börjat vänja sig vid betydligt mindre. Simone Weil skrev: ”Uppmärksamhet är den ovanligaste och renaste formen av generositet”. Utifrån den definitionen är vårt sätt att förhålla oss till världen, till andra människor och till oss själva på väg att bli allt snålare. (Jonathan Safran Foer)

Så glöm inte bort att se på varandra … att verkligen se varandra.

”Vi är skapade att minnas snarare än att påminnas, att älska snarare än att ”gilla”