Skatan har alltid haft en speciell plats i hjärtat för Gertrude Stein.
Gertrude Stein och Alice B Toklas
Det kanske beror på att de är födda samma datum … den 3 februari.
Är man född samma datum har man något gemensamt, har Skatan alltid känt.
Hon är också född samma datum som Paolo Roberto (och en hel del andra förstås) och har kanske inte så mycket gemensamt med just honom.
Så det är kanske en något krystad teori ändå.
Skatan har i alla fall tyckt om att läsa om Gertrude Stein. Kanske snarare om henne än att läsa vad Gertrude Stein själv skrivit.
Gertrude Stein har stil.
En alldeles speciell stil.
För några år sedan läste Skatan Alice B Toklas självbiografi som Alice B Toklas inte själv hade skrivit … förstås … det var Gertrude Stein som hade skrivit den.
Den var intressant och lättläst.
Då låtsades Gertrude Stein att hon var Alice B Toklas och kunde ju inte skriva som Gertrude Stein brukade skriva utan som Alice B Toklas.
Nu läser Skatan fortsättningen: Allas självbiografi där Gertrude Stein fortsätter att berätta om sitt umgänge med konstnärer som Picasso, Dali, Picabia och refererar deras samtal om högt och lågt. Men nu i eget namn som sig själv.
Och Gertrude Steins omisskännliga stil är krävande.
Allas självbiografi är kul på sått och vis. Åtminstone intressant. Fast Skatan måste läsa den i mycket små portioner:
Det är märkligt att veta att man är ett geni, allt är märkligt.
Och identitet är märkligt att vara sig själv är märkligt eftersom man aldrig är sig själv för sig själv utom i den mån man minns sig själv och då tror man ju inte på sig själv. Det är det verkliga felet med en självbiografi man tror ju inte man tror ju inte riktigt på sig själv och varför skulle man det, man vet ju så väl bara alltför väl att det inte är en själv, att det inte kan vara en själv för man kan inte minnas rätt och även om man minns rätt så låter det inte rätt och givetvis låter det inte rätt för det är ju inte rätt. Man är ju aldrig sig själv.
Skatan hade kanske gett upp att läsa Gertrude Stein om det inte var för att de är födda på samma datum ..
Och hon dras … som sagt … kanske just därför … hela tiden … till henne. 🙂
En ros är en ros är en ros är en ros.
Skatans tankar 
Det där var en människa som jag aldrig hört talas om faktiskt så obildad är jag . Det var ju kloka ord som hon kom med faktiskt.
Jag har kämpat mig igenom Ranelids bok och inte blev jag speciellt imponerad. Den var otroligt trögläst. Jag ska försöka läsa hela men det blir nog både den första och den sista jag ska läsa av honom.
Åh, jag känner genast att jag måste läsa Allas självbiografi! Det är ju helt rätt det hon skriver, även om jag inte riktigt hänger med i svängarna 🙂
Själv är jag född på samma dag som Salvador Dali, det gör mig både stolt och rädd…