Gertrude Stein

Skatan har alltid haft en speciell plats i hjärtat för Gertrude Stein.

Stein_Toklas

Gertrude Stein och Alice B Toklas

Det kanske beror på att de är födda samma datum … den 3 februari.

Är man född samma datum har man något gemensamt, har Skatan alltid känt.

Hon är också född samma datum som Paolo Roberto (och en hel del andra förstås) och har kanske inte så mycket gemensamt med just honom.

Så det är kanske en något krystad teori ändå.

Skatan har i alla fall tyckt om att läsa om Gertrude Stein. Kanske  snarare om henne  än att läsa vad Gertrude Stein själv skrivit.

Gertrude Stein  har stil.

En alldeles speciell stil.

För några år sedan läste Skatan Alice B Toklas självbiografi som Alice B Toklas inte själv hade skrivit … förstås …  det var Gertrude Stein som hade skrivit den.

Den var intressant och lättläst.

Då låtsades  Gertrude Stein att hon var Alice B Toklas och kunde ju inte skriva som Gertrude Stein brukade skriva utan som Alice B Toklas.

Nu läser Skatan fortsättningen: Allas självbiografi där Gertrude Stein fortsätter att berätta om sitt umgänge med konstnärer som Picasso, Dali, Picabia och refererar deras samtal om högt och lågt. Men nu  i eget namn som sig själv.

Och Gertrude Steins  omisskännliga stil är krävande.

Allas självbiografi  är kul på sått och vis. Åtminstone intressant. Fast Skatan måste läsa den i mycket små portioner:

Det är märkligt att veta att man är ett geni, allt är märkligt.

Och identitet är märkligt att vara sig själv är märkligt eftersom man aldrig är sig själv för sig själv utom i den mån man minns sig själv och då tror man ju inte på sig själv. Det är det verkliga felet med en självbiografi man tror ju inte man tror ju inte riktigt på sig själv och varför skulle man det, man vet ju så väl bara alltför väl att det inte är en själv, att det inte kan vara en själv för man kan inte minnas rätt och även om man minns rätt så låter det inte rätt och givetvis låter det inte rätt för det är ju inte rätt. Man är ju aldrig sig själv.

Skatan hade kanske gett upp att läsa Gertrude Stein om det inte var för att de är födda på samma datum ..

Och hon dras … som sagt … kanske just därför … hela tiden …  till henne. 🙂

En ros är en ros är en ros är en ros.

Gunilla Röör Gunilla Röör Gunilla Röör

blir … nej,  ääär Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein

Pablo Picasso: Gertrude Stein

Bodil Malmsten har  översatt pjäsen som Mannen och Skatan såg på Stockholms Stadsteater och som skrivits av Marty Martin som presenteras av Bodil  i programhäftet och som Skatan citerar:

Marty Martin har skrivit mer än fyrtio pjäser, men något namn i världsdramatiken har han inte blivit, så kan det gå.

Hon har den Bodil Malmstens-fingertoppskänsla för orden för att kunna förmedla/översätta det vi för höra från den magnifika, storslagna, ordrika kvinnan på scenen som inför våra ögon förvandlas till, nej, ääär Gööörtrude redan från det allra första ordet som hon slungar ur sig.

Bodil Malmsten är Bodil Malmsten är Bodil Malmsten är Bodil Malmsten, förstås

Orden …

Gertrude Steins ordrika tankekedjor som ringlar än hit än dit, associationerna …

Nyfiket undersökte hon i undersökte hon i sina texter och i sitt liv  istället tidens stora filosofiska frågor som vad varat innebar, vad tiden, identiteten, människonaturen, sinnet och språket innebar” (Pia Laskar, Fil. dr.)

Skatan och Mannen sitter där bergtagna och suger in och hänger med på den vindlande färden genom hela första tredjedelen av 1900-talet. Hela Paris konstnärs- och författarliv utspelar sig framför oss.

Med sina idéer, filosofier, ismer och människor.

Konstnärerna, författarna.

Alla passerade de revy … medan Alice B Toklas (Gertrudes ”käresta, kock, sekreterare, redigerare, musa och främsta kritiker”) sov och inte skulle väckas förrän det slutat regna …

Målaren Paul Cézanne, poeten Guillaume Apollinaire, Marie Laurencin som alltid skulle tilltalas med hela sitt namn  och som var den enda kvinnliga målaren i sällskapet, författaren Max Jacob, Claude Monet, Renoir … en ung Ernest Hemingway  … och  så naturligtvis Pablo Picasso.

Picasso ja  … som syskonen Leo Stein och Gertrude hade bråkat om i början när de ”upptäckt” honom och helt resolut delat upp mellan sig.

Gertrude fick Mannen Picasso, Leo Konsten … till en början i alla fall … (för Gertrude ansåg att Mannen Picasso var Konsten Picasso)

Leo Stein, brodern och konstsamlaren som betydde, hade betytt så mycket under fyrtio långa år och  som Gertrude lämnade bakom sig i sitt sökande framåt, framåt. framåt, framåt …

Den enda gång Gertrude/Gunilla ställde sig upp på scenen var när hon talade om den stora uppgörelsen med brodern, grälet som gjorde att deras vägar skiljdes och han flyttade ut från deras gemensamma bostad på Rue de Fleurus.

Och Gertrude blev ensam kvar med Alice.

För övrigt satt hon där bredbent  i sin ”fåtölj”

Och Mannen och Skatan satt bergtagna.

I två timmar med en paus emellan om tjugo minuter lyssnade de på och såg och upplevde denna fantastiska närvoro som Gunilla Röör hade där framför dem som Gertrude Stein.

Mimiken, gesterna, betoningarna … nyanserna … orden …

allt medan Alice  sov och Gertrude inte ville väcka denna regniga dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Den enda bok av Gertrude Stein som Skatan läst är för övrigt Alice B. Toklas självbiografi som egentligen nog kan betecknas som Gertrude Steins memoirer 🙂

Mot Stockholm, Stadsteatern, Gunilla Röör och Gertrude Stein

Skatan ser fram emot kvällen som hon sällan ser fram emot något. Och det vaaar längesen också … som hon var på teatern. Ikväll blir det något alldeles speciellt.

Gertrude Stein och Gunilla Röör

Illustration: Stina Wirsén

En nyklippt StinaFina  får stanna ”hemma” hos Titti och Jägar-Kent och sina hundkompisar där … som hon gillar stort … allihop.

Att hon är nyklippt gillar hon inte alls … känner sig naken och är en smula sur tror Skatan.

Att döma av bilden alltså.

Att det har blivit så kallt för en hund utan underull att hon nog måste ha tröja på sig … är en annan sak. Hon kanske förstår att det är tröja eller jacka som gäller framöver … *suck* … och att det är därför hon ser så moloken ut.

Hur som helst och hur det är med den saken har ju inget med det här inlägget att göra. Egentligen

Nu är det mot Stockholm, mot Stadsteatern, mot Gunilla Röör och Gertrude Stein … som gäller.

Inte …

att blogga är att blogga är att blogga är att blogga …

PS Gunilla Röör om Gertrude Stein i TV4

Skatan bara lovar … bara lovar … bara lovar

Portrait of Gertrude Stein, 1906, Metropolitan...
Image via Wikipedia

att hon skall skriva ditten och datten … att hon skall fördjupa sig i det ena eller andra ämnet här på bloggen att hon skall göra det eller detta … men det blir inte av …det skjuts upp … det faller i glömska.

(Det fantastiska Bröllopet i Frankrike t ex … det måste hon bara ta tag i snart … till ettårsjubileet kanske?)…

Fast Skatan själv mycket väl  vet hur hon är … i det här avseendet i alla fall … så fortsätter hon med beteendet.

”Fort men fel” … STORA planer som faller platt till marken …                                                          Porträtt av Gertrude Stein målat av Pablo Picasso

Någon gång skall det väl bli ändring på det också. (Hon skulle åtminstone kunna ”hålla käft” om sina planer 😦  )

Någon gång …

Som att skriva om Gertrude Stein … Skatan bara tänker …  och lovar och lovar och lovar …

Och titta bara … se!

Nu gör hon det igen … skjuter upp och skjuter upp och skjuter upp …

Det skulle  passa så bra nu med ett inlägg när det spelas TVÅ pjäser om Gertrude Stein i Stockholm … (en på stadsteatern (Gunilla Röör) och en på Stadra Sommarscen (där Magnus Wetterholm spelar Gertrude Stein … hon ser onekligen ut lite som en karl …, och Marika Lagercrantz Alice B Toklas).

Stadsteateruppsättningen med Gunilla Röör ensam på scenen som Gertrude Stein måste bara Skatan se … kan hon bara inte missa.

Så … Skatan återkommer med det där inlägget om Gertrude Stein … hon återkommer, hon återkommer, hon återkommer.

Dom är ju födda på samma dag och allting … Skatan och Gertrude Stein. Den bästa av dagar: 3 februari … så det är klart att hon återkommer.

Tro´t om ni vill …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En ros är en ros är en ros är en ros

skrev Gertrude Stein

och en födelsedag är en födelsedag är en födelsadag är en födelsedag.

Eller ….

det är som det är … tänker Skatan

För just idag är det Skatans födelsedag och Gertrude Steins …  och någras födelsedag till.

Till exempel Paolo Robertos och Pretty Boy Floyds, Paul Austers  … och en hel del andras

Levandes och dödas.

Skatan lever och det är hon förstås tacksam för.

För nu  … nu har Skatan  definitivt ramlat över  på den planhalvan där Liemannen står i mål och väntar.

Han behöver inte ens stå utan kan slänga av sig kappan och ställa ifrån sig lien och i lugn och ro sitta där avslappnad … och  bara vänta …

För det är oundvikligt … finns ingen återvändo … förr eller senare. Och det känns alldeles alldeles förskräckligt … när Skatan tänker efter.

Så det är precis det som Skatan skall undvika hädanefter … att tänka efter …

Lev på bara …  och Låt Leva …

… och njut så länge det varar.

Gratulationer undanbedes 🙂

Nej, Skatan ”bara skoja´” … det är klart att hon inte undanber sig gratulationer … ha ha … det är ju det bästa hon vet …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,