Västra Femöres Vattenförenings styrelse med respektive brukar träffas och ha kalas en gång på sommaren för tillsynsmännens arvode.
I år kalasades det ordentligt.
Siggo Treijs var ciceron.
Anne och Siggo
De for till Lettland … så långt var allt klart. Skatan trodde att slutstationen var Riga men …
De for till Jurmala.
Jurmala är en badort där det har badats många somrar ända sedan slutet av 1800-talet … och säkert tidigare än så men inte under kriget. Då var stranden gränsen mot friheten och stängd och de långa stränderna krattades för att man skulle upptäcka fotspår efter desperata människor som försökte fly till Sverige den vägen … simmande!
Jurmala … orten med sandstränder så långt ögat kunde nå (3mil). Med underbara trähus i jugendstil med snickerier och pastelliga färger.
Deras Hotel Eiropa var ljusblått.
Här vandrade de längs stranden …
… och längs paradgatan och här åt de och drack, drack och åt. Och några passade på att köpa hem vantar och sockor och kanske en och annan bärnsten.
Vid en av middagarna när kyparen gick runt bordet och tog upp beställning till förrätterna och huvudrätterna och vad de skulle dricka … det var öl och vatten mest till förrätterna … och kom fram till Anne tittade hon upp från menyn och gjorde sin beställning…
drycken först …
– Fem flaskor vin.
– FEM ???
– Ja, fem …
Ni skulle ha sett kyparens min. Bleknande med uppspärrade ögon och en tappad hacka ända ner till knäna Han tog sig samman så småningom och upprepade sin fråga än en gång.
-Fem flaskor?
De skrattade så de tjöt … och kyparen förstod äntligen att flaskorna var till hela sällskapet (12 pers)
En dag for de med ett litet tåg till Riga.
Och gjorde stan … saluhallarna i hangarerna som byggdes där under kriget och Gamla Stan förstås. Och som avslutning for de upp på toppen av ett hotell (Skatan kommer förstås inte ihåg vilket) där de hade en vidunderlig utsikt och där de drack en eller annan drink.
Om Riga finns det så mycket, så mycket att berätta men … Skatan nöjer sig med att berätta att det var en fantastisk stad, att kärleksbron i parken med alla sina hänglås var en riktigt ”turistfälla”, att så sent som 1991 var där en annan ”verklighet” … unga pojkar skjöts ihjäl av ryska krypskyttar som satt på taket och minnesstenar hade lagts ut på ställena där de fallit för kulorna… , att de blev trötta i benen förstås, att de tittade in i Hotel Valdemar som ägs och har rustats av en man som kom tillbaka efter att Lettland blivit fritt och rustade det till ett härligt hotell med en fin innergård.
Att de trötta och belåtna flög hem till Skavsta och Nyköping och tänkte på att det faktiskt inte tar längre tid att flyga till Lettland från Nyköping och från dörr till dörr än att resa med bil till Stockholm.
Och inte är det dyrt heller …
Skatans tankar 