”The Great American Roadtrip” odödliggjordes (för Skatan åtminstone) av Jack Kerouacs On the road eller På drift (numera På väg).
Men Jack var naturligtvis långt ifrån först att korsa USA i bil.
Det var Bud
… som var en hund
Mannen som skulle bli hans husse, Horatio Jackson Nelson, även känd som ”den galne doktorn”, köpte honom för 15 dollar under vägen. När de lämnat Caldwell, Idaho den 12 juni 1903 upptäckte Nelson att han glömt sin rock på hotellet och vände om och på vägen tillbaka stoppades han av en man som frågade om han ville ha en maskot för resan.
Maskoten blev Bud.
Men Bud var inte Nelsons ende co-driver. Eftersom han hade noll koll på mekaniken raggade han också upp en före detta proffscyklist för trippen, Sewall K Crocker, som hjälpförare och ”buddy”.
Trippen tvärs över USA tog 63 dagar och var förstås full av utmaningar. Bud blev tvungen att använda bilglasögon för det irriterande dammet. Bilen var ju öppen. Den saknade både tak och vindruta.
Bilen kallades förresten för ”Vermont”.
“I like too many things and get all confused and hung-up running from one falling star to another till i drop. This is the night, what it does to you. I had nothing to offer anybody except my own confusion.”
― Jack Kerouac
Skatans tankar 
Minsann! Var det Bud som var först 🙂 Ja, här fick man lära sig ett och annat på morgonkvisten 🙂
Ja, det var nytt för mig också … Kul att en hund var med om jungfrufärden, eller hur? Kram!
Mycket 🙂 Men så är hunden också människans bästa vän!
Kram
Fränt men var i fridens namn har du hittat det där. Något som obildade jag inte någonsin hört talas om. Det var lite annat det än att köra bil nuförtiden då dom nästan går av sig själva med all teknisk utrustning som finns. Kör försiktigt du som alltid är ute och flyger omkring på vägarna.
Jag får Kennelklubbens tidning och brukar faktiskt inte läsa den så noga nuförtiden men den här gången bläddrade jag igenom den och då stod det där om Bud. Sen googlade jag lite och läste lite här och där och så har man lärt sig något nytt igen. Kul va?
Kram!
Det är inte dåligt!! Och visst är det roligt att lära sig något nytt!
Visst ääär det? Det värsta är när man blir gammal … man förresten … när JAG nu blivit äldre är att jag glömmer också väldigt mycket. Men summan av kardemumman är nog ändå att jag fyller på förrådet … Kram på dig!