Skatan hade preciiis tänkt skriva att en riktig Qvinna var ett tag sen kanske.
Som hon var.
Som andra såg henne.
En så´n där lockande, pockande, frestande, ni vet. Som man förknippar med stavningen …
Q V I N N A
Nu … på ålderns höst … är hon … är hon … kan hon visserligen räkna sig till det kvinnliga släktet men inte med Q som i Qvinna
Utan rätt och slätt en Kvinna med K … utan någon krumelur.
(Efter de sextio … eller är det efter de femtio … lär man ju t o m ha blivit osynlig).
Och så är det preciiiis tvärtom.
Det är Qvinnan som är gammal och ålderdomlig som Skatan och Kvinnan med K som är det nya (läs: unga) …
Va kul … att kunna behålla den där ålderdomliga lilla krumeluren trots allt.
Ha!
Skatans tankar 
Äntligen kommer jag in och kan kommentera och då vet jag inte vad jag ska säga riktigt. Kvinna med K eller med Q attan vet vad man ska säga om det
Jag håller med dig Skogsnuvan … inte mycket att säga om det. Jag försökte bara spåna lite men egentligen blev det fel.
En Q-vinna säger man ju ibland om en riktig dundersexig kvinna och jag, jag skriver precis tvärtom … Ha ha …
Kram!