Skatan är less … uttråkad, trött.
På allt, allt, ALLT …
Hon fick en puff av Lilla Blå som hon inte hälsat på på så … på så länge så.
Är det hösten? Är det den borttappade delen av mig själv?
Fan vet, men det här duger inte. Det är bara att börja gneta och gno igen. Även om jag tycker att jag är dålig. Så förlåt mig om det gnisslar härinne, men just nu är det så här det är… och förhoppningsvis kommer det grejer jag kan stå för också. (Lilla Blå)
Skatan har inte hälsat på Skogsnuvan eller Znogge eller Ingrid på Gotland heller. Eller Turez eller Soldansaren eller Loll …
Hon har inte hälsat på någon alls …
Skatan är less … och ledsen. Utan någon anledning alls.
Jo, det är höst och det blir snart vinter och … det är mörkt och Skatan har inte lust med någonting alls.
Aldrig kommer hon igång med n å g o n t i n g heller.
Ingenting …
Skatans tankar 
Ja, man har ju sina perioder. Jag har inte riktigt grepp på om man ska acceptera dem eller kämpa emot dem. Vad som är bäst. Om det är risk att fastna eller att åka på ett bakslag. Jag vet inte, som sagt. Men kramar till dig mörkret hur som helst.
Förr om åren hade jag riktiga höst- och vårdepressioner, försvann helt och hållet från omvärlden, men de senaste åren har jag ”tacklat” dem någorlunda. Jag tror det är toppen på ett isberg i år … och jag får försöka klamra mig fast vid den där toppen. Och skriva, försöka skriva … det är nog det bästa.
Kramar, kramar och tack för dina som värmer i höstmörkret.
du är inte enam om denna svacka. Men då brukar jag tänka på ”herrejisses så skönt att var kvinna i de här landet och inte i pakistan! (hjälper, nja, men då söker jag upp en plats för ”reflektioner”.
Åldern , hormoner, osv. inte lätt. mw
Ja Margareta, det hjälper faktiskt att tänka på att man inte är ensam … att det finns många som har det bra mycket värre etc etc …
Fast IBLAND hjälper inte ens det. Och då är det ”fysiskt”. Man behöver mer serotonin (tror jag det är) när det är så mörkt både inne och ute.
Kram!
Visst blir man lite less den här årstiden. Jag blir väl kanske inte direkt deprimerad på hösten, men det känns tungt och trist och oändligt långt tills ljuset, värmen och solen kommer tillbaka igen.
Varm kram till dig!
Varm kram tillbaka till dig som jag beundrar väldigt … som alltid verkar klara av att hålla
modet uppe. Du har ju fått gå igenom bland ”det värsta” genom att mista Åke och bli
ensam när ni hade planerat så mycket i ert ”mindre” boende och på ålderns höst.
Men det är nog inte bara psyket som spökar hos många av oss som dippar på höst- och vår utan rent fysiskt
tar vi stryk genom seroroninbrist som man kan tackla på olika sätt. Sonen gick på ljusterapi när han hade det som värst.
En varm kram till till Ingrid.
Du är inte ensam om känslan. Inte på något vis… Vissa perioder är tunga och november är inten höjdpunkt på något vis 😦
Kram
Nej jag är inte ensam om känslan. En läkare jag hade sa att det var sjukt att bara bo i Sverige under det mörka halvåret och det märks ju generellt på att nästan alla blir mer eller mindre ”låga” nu och fram till mars någonstans …
Kram!
November är lort! Enklare kan det inte sägas. Men den har ju den fördelen att den går över. Tre dagar avbetade och kan kastas i soporna. Tänker på dig, hjärtat, och hoppas du förmår lyfta det tunga oket då och då och istället kasta dig in i något som muntrar upp dig. Vad det än vara månde. Måleriet. Musiken. Drömhånglet med Pommac. 😉
Det skulle vara drömhånglet med Pommac då … 😉
Kram!
Jag är också lite less. Det är mörkt och kallt och man har hela grisvintern framför sig. Som tur är så har DataFia och jag knulat ner oss i soffan och sett på filmer efter Rosmunde Pilcers böcker och det är romantik och vackra skotska vyer i parti och minut och engelska trädgårdar och slott och fina kläder. Oj vad vi njuter och dricker kaffe och mular i oss kakor. All tröst på mig. Min bil är trasig och det är en massa annat eländer runt omkring så visst förstår jag känslan och delar den. Hoppas du kan komma och hälsa på snart. Två deppisar kanske kan bli lite bättre i alla fall. Kram på dig..
Jag önskar att jag hade någon att pula ner med mig och titta på härliga filmer med. Mannen är inte mycket för sånt … Jag tittar och tittar i almanackan och allt som står nedskrivet där och hoppas att jag ska hitta några dagar att komma till dig nu i november. Det är inte kloookt hur det är … Men jag har inte gett upp hoppet ännu. Och kram på dig tillbaks …