Lugnet har lägrat sig

Skatan och Mannen och StinaFina är nu mol allena hemma hos sig.

I Nyköping.

Det är nästan kusligt tyst.

För en sak är säker … när man vistats med barn … och då menar jag barn under 9-10 år … är ljudet det man i första hand lägger märke till.

När det är där.

Och när det försvinner. 🙂

Skatan älskar sina barnbarn.

De stora och de små.

Det är inte så att hon vill klaga.

Absolut inte.

För de har haft roligt tillsammans.

Både här och där.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter den senaste trippen till Borlänge för att hjälpa Sonen och Pa med barnen for Skatan hem … utan missöden * i onsdags kväll och steg  upp i ottan i torsdags för att laga köttfärssås till Mormors lasagne.

Vara lite förberedd, helt enkelt.

Örebroarna var på intåg.

Det var ju höstlov.

De gick på bio och såg LasseMajas Detektivbyrå på torsdag eftermiddag och på fredagen fick Karl Axel och Agnes smaka på ännu mer kultur i Nyköping:

Läskigt ! i Kassematten

på Nyköpingshus …

kasematt_puff

Skatan följde inte med ner i gångarna. Hon har ju en släng av klaustrofobi och för övrigt lite ont i knäna. Att krypa kring i mörka, trånga gångar är således inte hennes melodi.

Här kommer slutligen ett litet potpurri från Dagarna med Örebroarna …

Detta bildspel kräver JavaScript.

När lugnet så lägrat sig firade Mannen och Skatan med ett glas skumpa sin bröllopsdag, att de stått ut med varandra i hela 44 år … ja, ja … det är inte så märkvärdigt som det låter. De bodde ju särbo i minst 10 år.

Då … för 44 år sedan var det stormigt värre. Då inträffade den s k allhelgonaorkanen  … och Skatan hade det …  som synes … lite svårt att få med sig allt när hon skulle in eller ur bilen …

In eller ur bilen den 1 november 1969

 

*  ”Jag ”hatar” verkligen Stockholm. Ja jag vet … Jag använder det där ordet som jag försöker lära småbarnen att inte använda. Men det är sannerligen ingen stad för gamlingar. Ville sätta in bagaget i förvaringsbox. Datasystemet ur funktion så jag fick släpa min ganska tunga väska (har med datorn) plus påsar med skor och vattenflaskor och bok nerför och uppför rulltrappor , av och på tunnelbanetåg. Till pappa tur o retur. Min 2-dag sprack. Jag bara måste stoppa i mig något . Buuuuu (Skatan/VaVa  på FB när hon for till Borlänge med mellanlandning hos pappa i Stockholm) ”

8 reaktioner till “Lugnet har lägrat sig

  1. Förstår precis vad du menar! Tystnaden när 32 barn lämnar klassrummet är bokstavligt talat talande 🙂 Grattis till alla era år även om ni ”fuskade” tio av dem 😉

    Kram

    1. Tack Znogge! Jag har ofta tänkt på dig när det gäller att vara lärare … Helt ärligt, jag skulle inte klara en hel dag i klassrummet eller på dagis. Och förstår hur trötta ni är efter en arbetsdag du och Sonen och alla som arbetar med barn at… ja, som har med människor att göra. Vård, skola, omsorg …du vet. Men allra mest beundrar jag er i skolan …

      Kram!

      1. Många gånger så är man helt slut i huvudet minst sagt. Tycker det är skönt att bara vara själv… Vård, skola och omsorg tar på krafterna. Utvecklande på många vis förvisso men ändå…

        Kram

      1. It17&28#;s sickening to believe that the designer world ignores over size twenty ladies. Designers are missing out on lots of money for not planning trendy lovable clothing for the positive sizes.

  2. kommer ihåg kommer ihåg hur det var! Nu har de tagit körkort, barnbarnsbarn har kommit och ”MED ETT LITET PAKET MED NÅGOT ROSA I, JAG FÅR HA PÄRLHALSBANDET IFRED OCH får sätta mej vid dukat kaffebord” värd all all möda och slit i 52 år, Underbart med barnen. mw

    1. Ja det ääär värt all möda och slit … alla sorger och bekymmer. För nog har glädjeämnena varit fler än bekymren.

      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.