är att alltid kunna sova en hel natt … eller åtminstone en halv … i ett sträck.
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
när från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
säg, vem räddar dig då? – Vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? –
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: ”Bliven!” –
och i vars levande kraft världarne röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
Vad är det för en Gud?
Kaos är … ta mig f-n i båten … granne med Hin håle.
Inte väcker något mäktigt väsen ” serafen” till liv” eller solarna till dans.
Här är det helvetesmörkt nästan dygnet runt
och en God morgon … är nästan för mycket att önska.
Hur ska den kunna bli det?
Nu hädar hon allt den där Skatan och trots att hon inte är medlem av någon kyrkan känns det nästan lite läskigt att skriva så här.
Blir hon månne straffad nu?
Ännu mer …
Skatans tankar 
Stackars dig som inte kan sova för dom förbaskade benen men något straff tror jag inte att du får. Man får vara förbannad när man mår dåligt eller att allt går fel. Det är väl för sjutton en mänsklig rättighet kan jag tycka. Det har varit lite strul med datorn. Försökt göra inlägg hos dig i flera dagar men misslyckats. Du som varit så på hugget och skrivet flera gånger nu. Idag ska jag skjutsa sonen till flyget i Sundsvall och jag gruvar mig redan. Här är det halt och bedrövligt på vägarna och runt nollgradigt. Mörkt är det också mest hela dagarna. Januari är minsann ingen munter månad. Tur för dig som får åka till solen ett tag. Kinabror är kvar i Skåne och han kanske ska fara iväg till Kuba en sväng nu i vinter. Här får man väl bara försöka stå ut, dag efter dag efter dag och vänta på att det ska bli lite ljusare eftersom.
Jag läste om din förskräckliga hemfärd när du kört Sonen till flyget. Fy … jag skulle inte velat vara i dina kläder. Det är verkligen härligt att kunna sticka ifrån allt mörker och elände ett tag och det är ju ljusare i februari och då ses ju vi också. Det ser jag fram emot mycket. Läste också om att dopaminnivån (det är den som spökar vid RLS) höjs när man får sol och ljus och jag har alltid tyckt att det varit lättare när jag varit i solen. Man kan käka D-vitamin också.
Kram!
Det är trots allt en ganska så blygsam begäran tycker jag. Du önskar liksom inte guld och gröna skogar direkt. Hoppas verkligen att de ska gå att finna någon lösning på ditt problem.
Många kramar
Jag letar hela tiden … men eftersom det är OK periodvis glömmer jag bort det ibland. Hur jobbigt det kan vara alltså att inte få sova ut ordentligt. Jag fick en bra kontakt med min nya husläkare och vi ska ta itu med det ena och det andra när jag kommer hem från Thailand.
Kram!