Bill har kommit hem nu.
Marina Kaplan Stenbys älskansvärda lilla hund har funnit sin plats och tagits upp i familjen.
Först möttes han av en viss skepsis från ett förväntat håll … StinaFinas. 🙂
– Hmm … Vaaar det en hund?
StinaFina morrade och närmade sig försiktigt.
– Hade han ett täcke på sig inomhus?
Kartor över Stockholm och Viborg omsluter hans något rektangulära kropp … ( ett rätblock lärde sig Skatan att det heter när hon lyssnade på Smartare än en femteklassare) Han har väldigt kort, lite knubbig svans och korta ben och väldigt snälla ögon.
Det var dom som Skatan föll för.
Det fanns andra hundar som kanske egentligen var ”roligare” än deras Bill.
Som Winston t ex …
som Skatan tror är en mops.
Men har man fallit så har man. Ingen annan hund kunde ta Bills plats efter deras första möte.
Och nu när han t o m är så accepterad av StinaFina att hon delar med sig av sitt tuggben så …
Bill är helt klart hemma.
That’s my kinda dog!!!! Grattis – jättefin! Kram!
🙂
Kram!
Är han målad på en sten eller är det något annat. Att måla på stenar är faktiskt kul men det var et tag sedan jag gjorde det nu.
Nej Bill är gjord i papier maché … Men om man hittar en sten som man kan få ut något av formmässigt är det verkligen jättekul att måla på sten också. Kram!
Vilken fiffig hund! Härligt att de blev goda vänner så passa att det delas godsaker! 🙂
Ja StinaFina var bra misstänksam först … men nu drar de jämnt 🙂
Kram!
Åh, jag ääääälskar Bill! Han påminner om våra katter i Palma-lägenheten. Försökte klistra in en bild på dem här i kommentaren så du fick se dem, men det gick inte, så jag la ut dem på bloggen istället.
http://soldansarenssida.blogspot.se/2014/03/kattlangtan.html
Men han är ju underbar den lille vovven.
Visst är han …
Nu ska jag besöka Soldansarens sida …
Kram!
Något säger mig att Bill hade slutat bakom soffan med hjälp av en viss Miss E. Men urläcker är han 🙂
Ja det var våra farhågor också men det gick väldigt bra. Kram!