av … fast tvärtom och huller om buller.
Özgür
Det är kanske bäst att Skatan tar tag i den här resan och dokumenterar innan hon inleder nästa. Liiite i alla fall. Trots allt.
De landade i Izmir och Skatan sa genast till Mannen … nej, hon sa det faktiskt redan på planet:
– Det hääär är inte min grej. Jag vill flyg fritt och ensam. På egna vingar. Inte fösas runt som en fårskock. Va´ jobbigt …
Etc etc … klagade kärringen.
Det är inte av snobberi … tro för all del inte det … att Skatan föredrar ”egna” trippar.
Men så är det.
För det mesta.
Men den här resan blev undantaget som bekräftar regeln.
Med den guiden!
Özgür kunde berätta så att man var dääär. 2000 år f Kr … eller 500 år f Kr … Stenarna fick liv. Gudarna härskade och levde rullan. De framgrävda gatorna kryllade av folk, fåren bräkte, hundarna skällde och från förlustelseställena som baden och horhusen hördes skratt och flams.
Som sagt … de landade i Izmir på kvällen dit de sedermera återvände till och flög hem ifrån. Men innan dess … som sagt … for de fram och tillbaka … uppåt och nedåt .. norrut och söderut igen i en något konstig logistisk dans.
De bodde bara på fyr- eller femstjärniga hotell … med skrällande skolmatsalsliknande matsalar … enorma skräniga platser men med god turkisk mat … kyckling kyckling kyckling … men god kyckling … fanns alltid att välja från de enorma bufféerna. Och så grönsaksrätter förstås. Och söööta efterrätter. På längden och tvären.
Skatan kommer nu dra en vals om alla platser … absolut inte fördjupa sig … för hon har glömt hälften trots den duktiga guiden och … ja, kommer att blanda ihop och … Ni skulle tröttna också att läsa om gudarnas görande och låtande och inlägget bli längre än längst.
Dag 1: Didyma – Miletos – Priene
De for först till Didyma och lämningarna där med berättlesen om Apollonoraklet mm mm … Skatan har härliga röriga minnen om vad Özgür berättade och är du intresserad tryck till på länkarna så får ni Wikepediaberättelsen om platserna i stället. Det skulle inte heller förvåna mig om Skatan visar bilder från ”fel” plats … om man så säger. Men men … så är nu en gång för alla den här flaxiga fågeln … Så håll till godo:
Håkan Härskaren … eller Hakan som hans namn skrevs här i Turkiet … tog alla chanser att träna och medan han (och de flesta av gruppen) besteg berget vid Priene för att se lämningarna där så slog sig Skatan ner på ett café och drack en uuutsökt turkisk kaffe … och … en juice på granatäpplen.
Dag 2 – Tillbaka i Izmir
… det antika Smyrna ligger vid Medelhavets kust (förstås) hör till Turkiets modernaste städer …
Dag 3 – Troja
som UNESCO 1998 utsåg till världskulturarv. Troja ligger vid Dardanellerna och inte långt från hamnstaden Canakkale och var skådeplats för det tioåriga trojanska kriget. Ingen har väl undgått myterna och legenderna som Homeros skildrarna i Iliaden och Odyssén … och med honom vill inte Skatan mäta sig så … lite bildbevis att de varit där kommer här. För övrigt var det den enda dagen under veckan då det kom en och annan regndroppe från skyn.
Nu pockar dagen på Skatan … så till hälften kommen på Turkietdagarna får ni vänta på fortsättningen … till i eftermiddag, i morgon eller … ja …
Skatan sägere ingenting så har hon ingenting sagt.
Så trevligt det ser ut! Det verkar vara populärt att åka till Turkiet nu. Lambergsfrua har varit i Kappadokien rapporterar därifrån i sin blogg. Vi var i Turkiet för några år sedan. Bodde i Antalya, men åkte på en tvådagarstur till Pamukkale. Undrar om ni kommer dit?
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Vare sig du säger något eller inte så hänger jag på nästa del i din raportering!
Kram
Så äntligen. Jag började tro att du inte skulle berätta något om resan. Hästen i Troja var verkligen stor och vem har inte läst alla berättelser om de där platserna du varit på. Att få se det, eller rättare sagt det som finns kvar, måste ha varit roligt och himlen var blå vilket den inte varit här på länge. Vilket härligt liv du har som får fara runt i världen både kors och tvärs. Jag får nöja mig med att åka till Ammer på julmarknad men det är inte det sämsta det heller.
Vilken spännande resa! Jag är också som du och flyger helst fritt men ibland kan det ju vara givande att få den där upplevelsen som bara pålästa guider kan förmedla. Och att få se de där platserna på riktigt som man läst så mycket om! Det måste verkligen vara att känna historiens berömda vingslag.