Hur ska någonting kunna förändras

när Andres Lokkos värderingar håller på att ta riktigt stor plats i den samtida debatten. Han och många med honom låser in oss i våra (klass)burar och slänger ut nycklarna så det inte finns armar långa nog att kunna nå dem.

Denna oförsonlighet!

Och oförsonligheten drabbar inte bara ”skitstövlarna” bland ”rikis”-konstnärerna och -författarna som har ”fel” ursprung.

De har inget att komma med om de haft det för förspänt … vad de än har att säga med sin konst.

Jag vill alltid ta reda på vad konstnärer har för bakgrund, vad deras föräldrar gjorde eller gör, vilka skolor de har gått i och exakt vad de erhöll i veckopeng.

För Andres Lokko handlar det alltså inte om vad en konstnär, författare eller för den delen fotbollsspelare åstadkommer eller uttrycker, vad han eller hon tycker, känner, tänker,  utan enbart om vilka förfäder, föräldrar han eller hon har  …

Maconie noterar också hur inte bara konsten har gentrifierats, utan också idrotten: hur det för varje säsong är alltfler fotbollsspelare i Premier League som kommer från rikisfamiljer.

Och han forsätter arrogant och självsäkert ur sin position som en med den ”rätta” bakgrunden (antar Skatan att han har) som någonsin någon som kommer från ”rikisklassen”  skulle kunna uttrycka det (fast tvärtom).

Redan Jim Morrison visste att det var bäst att dölja sin bakgrund för att få gehör …

Jim Morrison i The Doors hävdade alltid att hans föräldrar var döda. Hellre det än att avslöja för världen att hans pappa var amiral och i allra högsta grad både vid liv och mer än välmående.

Bäst sammanfattar författaren och den före detta medlemmen i punktrion Slits, Viv Albertine, vad det handlar om: ”Art by the ruling class will change nothing.”

Så enkelt är det.

Och med den lilla raden lyckas hon också, till min gränslösa glädje, förklara The Doors evigt erbarmliga meningslöshet.

Det ”meningslösa” The Doors

Skatan tycker t o m att Andres Lokko,  som hon för övrigt beundrar som recensent och skribent utan minsta tanke på bakgrund och rötter, t o m är lite ”dum” i bemärkelsen inte så smart i denna så tillspetsade krönika.

Skatan kan bara nämna några författare med ”fel” bakgrund  som gjort skillnad och förändrat sin samtids sätt att se på världen på konsten och litteraturen … och som stått sig över tid.

Simone de Beauvoir t ex har haft en enorm betydelse för feminismen och kom från en högborgerlig familj, Salvador Dalis far var advokat och  Picassos  var konstprofessor och de förändrade konstvärlden var och en på sitt vis.

Eller?

Ernest Hemingways far var läkare och med sitt sätt att skriva gjorde han avtryck både på sin samtid och på många som följt i hans spår … och inte skrev han så för att han hade fötts med guldsked i mun utan av egen kraft …

Etc etc och som Johan Wirfält skriver:

Oavsett kulturhistorisk analys kan konstateras att författare som Jane Austen eller Leo Tolstoj inte bara tillhörde sin samtids besuttna, utan också haft viss betydelse för samhällsutvecklingen.

Att avfärda kulturövare enbart på basis av deras klassbakgrund är med andra ord ganska knasigt. Dragen till sin spets innebär metoden Lokko skisserar – ”ta reda på exakt vad de erhöll i veckopeng” – ungefär det Nicholas Ringskog-Ferrada Noli varnade för i förra veckan (DN 3/2-15): En kulturkritik vilse i politiken, där identitetsmarkörer i förlängningen uppfattas som viktigare än vilken konst som faktiskt produceras.

Naturligtvis … som både Lokko och Wirfält skriver …  har  klass och bakgrund betydelse. Det säger ju sig självt.

Konstnärer är som folk är mest, produkter av arv och miljö.

Att Skatan personligen tar åt sig så starkt av diskussionen ligger förstås på det personliga  … känslomässiga … planet. Hon är varken konstnär eller författare … det är inte det … men en människa som avskyr att klassificeras och med vänner från ”alla håll och kanter”.  Om man vill kanske man kan klassa henne som en ”produkt” ur  … med Lokkos ord … en ”rikisfamilj” men hon hoppas innerligt att hon ska stå ”fri” som den hon är och inte avfärdas på så´na grunder

Och inte heller får

… konst /får inte/ reduceras till ett politiskt redskap och en kritiker får inte reduceras till sin härkomst. Ett sådant klimat uppmuntrar inte till fler röster, det skrämmer till tystnad.

För det som ska ha betydelse människor emellan är inte bakgrunden utan vad som sägs, uttrycks, känns  och tänks.

Och de må vara konstnärer, författare eller ”vanliga” dödliga.

Tycker och hoppas Skatan

4 Replies to “Hur ska någonting kunna förändras”

  1. Man ska ses utifrån den man är, här och nu! Namn, titlar och annat hör förvisso till vår historia men säger inte mycket om oss som personer.

    Kram och god morgon!

    1. Nej men jag förstår onekligen vad Lokko menar. Det finns många från ”rikisfamiljer” … mestadels snorvalpar som inte blivit torra bakom öronen ännu … som är ”instängda” i sin klass och bara har ett synsätt: sitt eget uppblåsta, lika väl som representanter idag från arbetarklassen inte på samma sätt behöver slå sig fram som de som genom historien har slagits och behövt slå ”underifrån”, från det perspektivet och uträttat storverk. Men från detta till dagens samhälle och att som han gör avfärda en hel ”klass” och dess ättlingar oavsett vad de tillför, uträttar är tråkigt, ja, skrämmande. Det är inskränkt. Och faktiskt möter jag såna här åsikter då och då i det privata också och det gör mig oerhört ledsen. Kram Eva

  2. Nja vad ska jag tycka. Inte blir man bättre författare och konstnär för man är fattig, inte heller om man är rik. Men är man rik kanske möjligheterna känns närmare, man kan gå i bättre skolor och lära sig mer tex. Kanske kan man till och med kunna hyra sig en atelje och inte behöva måla i köket. men….den som riktigt brinner för det man vill blir det nog ändå och det är väl dom som blir de stora konstnärerna och författarna skulle jag tro.

    1. Jo så är det förstås … och ingen vill väl förneka att de ”besuttna” har ett försprång t o m idag när alla kan gå i alla skolor (åtminstone i Sverige) om de har betyg att komma in. ”Rikisfamiljerna” har ofta nätverk o s v som andra inte har. MEN … och det var åsikten här som Lokko tog upp och som han inte är ensam om: att det inte finns någon ur dessa familjer som gjort skillnad som åstadkommit något av värde och det tycker jag är att ta i.
      Lokko dömer folk efter hur ”stor veckopeng” de hade som barn. ”Jag vill alltid ta reda på vad konstnärer har för bakgrund, vad deras föräldrar gjorde eller gör, vilka skolor de har gått i och exakt vad de erhöll i veckopeng.” säger han för kunna döma om de är bra eller dåliga. Det är det jag vänder mig mot. Att avfärdas p g a hur man vuxit upp. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s