once more …
Skatan jublar, är i sitt esse, flaxar omkring som en galning.
Allt detta ska hon få uppleva igen … fast nu med sensommarens färgskala förstås …
Med Trine som kursledare igen och hos Kasper som ser till att vi får all den där goda maten och bo så där furstligt på Sotto il Castello och så en ny bekantskap som kursledare till råge på allt, Lis Juul …
Ja vad ska jag säga. Jag som tänkte göra ett blogginlägg om SofiePropps och min vandring upp på elefantens huvud men känner att det är en skitgrej mot alla dina resor. Kaffe i mugg och macka är ju inte heller så mycket att skryta med. Italien mums filibabba och målarkurs därtill. Vilket härligt liv du lever ..
Kaffe i mugg och macka och vandringen innan ditt mål, elefantens huvud, är verkligen ingen skitgrej för mig. Det är kanske vardagsmat för dig … men helt underbart skulle det vara för mig (om jag skulle orka vandringen ditupp vill säga med mina skitlungor *suck*). Sverige är fantastiskt på många håll. Men visst, visst är det otroligt att jag kan få resa tillbaka till just Gagliano Aterno igen och måla med Trine som ledare igen … Det är verkligen underbart roligt. Massor av kramar till dig Skogsnuvan …
Ja, visst blir man avundsjuk. Det låter ju så där alldeles…alldeles underbart. Det låter fantastiskt att bara åka iväg och måla så där. Och i Italien! Fast jag vill hemskt gärna höra om vandringen på Elefantens huvud också, Skogsnuvan 😉 Tror nog att det kan vara underbart också, även om det är annorlunda.
Ja den ääär avundsvärd … både min resa och min kommande vecka i Italien, däruppe i bergen i staden som nästan var en spökstad efter jordbävningen i regionen 2009 men som är så otroligt vacker med sina gamla hus och gränder och utsikten mot de blånande bergen. Men … precis som du säger … en vandring till Elefantens huvud i Jämtland och landskapen efter älven och att sitta på bryggan i Fisksjön hos Anita är också avundsvärt. Det finns så många stället som är ”vardagsmat” för den ena och ”exotiska” för den andra också här i Sverige. Kram Soldansaren.