var det iskallt ute, snöyra och svinhalt på StinaFinas och Skatans morgonrunda.
Men skam den som ger sig …
Det var bara att pälsa på sig, trä på sig broddarna med stort besvär och ge sig ut i snöyran. StinaFina, den lyckosten, har inbyggda broddar men var i stället olycklig över att behöva ha tröja …
De var ganska ensamma på sin promenad och Skatan blev därför mer än uppiggad när hon såg denna koltrast sitta och burra upp sig i kylan och också sitta kvar medan hon fick upp mobilen för att fånga in den … åtminstone så här på bild.
Ser ni den? Den sitter där strax ovanför mitten som en ännu svartare skepnad än sin svarta omgivning.
Alla koltrastar kommer med en hälsning till Skatan.
Så är det bara.
Skatan samlar alltid på ”tecken”. Varhelst hon kan finna dem.
Som det här hjärtat i en bildäcksavtryck t ex.
De gick förbi den döda skogens på andra sidan ån som sjuder av liv förstår man. Fast det inte direkt märks.
Strax därpå skyndade sig Skatan och StinaFina hem för att få lite liv i siina stelfrusna kroppsdelar och äta frukost.
God fortsättning kära ni … Nu ska det bara bli bättre, eller hur?
Ljuset är ju på väg …
Skatans tankar 
Här har det varit ganska skapligt väder. AMV och jag har gått i skogen och det är bart och har man broddar kan man gå på isen också. Nu har festerna upphört. Suttit och tittat på den galna tokiga farsen på tv med den galna brevbäraren och alla tokiga förvecklingar. Mamma och jag såg alltid på dom där grejorna när hon levde och ingen kunde skratta så gott som hon. Ha nu ett riktigt bra år och hoppas att dina ben blir bättre och att vi ses snart igen. kram
Här söder om landsvägen är det några minusgrader men den hårda vinden gör att det känns som -30! Men vi går i alla fall mot ljusare tider nu 😀
God fortsättning!
Jag är också en stor teckensamlare. Varje gång jag ser en skata vill jag till exempel tro att det är du som är på besök. 🙂