Hela dagen går i moll …
David Bowie är död.
Skatan lyssnar om och om igen till Lazarus’
Look up here, I´m in heaven
You know I’ll be free
Just like that bluebird
Now, ain’t that just like me?
Skatan sörjer David Bowie och hon är inte ensam. Hela världen sörjer. Men hans död har berört henne djupt … som om hon kände honom … som det var hennes brorsa eller nå´n …
Och för att riktigt koncentrerat titta in i hans ögon och medan Skatan lyssnade till orden gjorde hon (nästan) en blindkontur … nästan för hon tittade lite då och då men lyfte i alla fall inte på pennan.
Det är inte så likt … Skatan vet det …men medan hon tittade in i hans olikfärgade ögon och försökte fånga den där blicken vet hon i alla fall en sak.
David Bowie är en person som alltid kommer att leva. Han är odödlig.
#sketchaday6 That´s What She Sketched #sketchbookSchool
Skatans tankar 
En alldeles fantastisk artist och en av mina stora favoriter! För tidigt. På tok för tidigt…
Jag blev förvånad hur ”personligt” drabbad jag nästan kände mig. Det är verkligen sorgligt.
Jag såg på tv igår kväll att han hade dött och visst är det tragiskt att hans liv blev så kort…..
Ja det är tragiskt… så sorgligt.
En man som gjort musiken till många skeenden av mitt liv, självklar och märklig, synlig som osynlig… Det känns overkligt att han skulle vara borta. Så jag väljer att fortsatt ha honom ”i fickan”, som om han fortsatt existerar, med sina ord och sina gester och sina melodier. Och framför allt, med de känslor han gav mig.
Ja han är en av de få odödliga … hela han.