Full

img_5357

Skatan startade dagen tidigt. Sonens bil var fortfarande paj och för logistikens skull däruppifrån Idkerberget (där 5 vargar förresten varit på besök och ylat kvällen innan enligt tillförlitlig källa) så vart Skatans bil fylld, ja full.

Första stoppet var att släppa av  Alice i sin skola i byn … men de fick åkatillbaka för att hämta en tjocktröja som hon glömt. Det stod skidåkning på schemat …

och sen bar det iväg nerför den lååååånga backen ner mot slätten.

De möttes av en soluppgång som var obeskrivbar. Så Skatan struntar i att bara försöka …

img_5360

Sen var stoppen Cissis dagis och Sonens skola där han fick tid att ta en kopp kaffe innan arbetsdagen började för honom. De var ute i god tid.

Skatan åkte till Kupolen som inte öppnat ännu men kunde inhandla lite dryck och ätbart för resan norrut till Mora. Hon hade tänkt sig sitta på café ett tag och läsa tidningen men tji …

Skatan skulle träffa Johanna först vid 12-tiden.

Hon köpte också spolarvätska. Läste i instruktionsboken, tittade på spolarvätskans symbol och hällde i i en behållare under motorhuven som tycktes stämma.

Och så iväg.

Det blev en fantastisk dag. En perfekt vinterdag. Lagom kallt. Snön gnistrade och solen sken ikapp med Skatan alldeles egna inre sol.

Johanna mötte upp och de lade upp planen för dagen. Först lunch på en Kinarestaurang som är den enda restaurangen som också serverar vegetariskt så dags på dan.  Johanna är nämligen vegetarian. De njöt av den goda buffén och fortsatte sedan till sitt smultronställe i Mora: Zornmuséet och Zorngården.

Skatan har varit på muséet,  som Emma Zorn låg bakom och som invigdes redan 1939,  flera gånger men aldrig på Zorngården som de nu lyckades ordna att besöka. De har nämligen bara visning där varje heltimme med guide.

img_5363

Klockan ett stod de där och väntade tillsammans med en riktig dalkarl (dialekten avslöjade honom) och två kineser. Guidningen blev på engelska. Helt OK.

Vilket hem! Vilken historia de fick sig till livs bland alla ting som Anders Zorn tillverkat (målningar förstås från sitt första porträtt som han snärjde Emma med  (de var hemligt förlovade i fyra år… först då kunde Anders Zorn övertyga familjen Lamm om att han kunde försörja sig själv och Emma på sin konst) och möbler, häftiga,  tunga möbler som passade i inredningen i t ex matsalen som från början varit stugan från byn där Zorn föddes och som flyttats dit. Allt var sedan påbyggt med den som centrum. Väggarna och snickerierna i matsalen var målade i grönt, rött och gult som också är  Moras färger.  Hela huset var fullt av samlade vackra ting: antikviteter ända från antikens dagar, målningar från konstnärsvänner och egna förstås, kyrkbänkar från kyrkan, sniderier, fotografier. Skatan fick inte fotografera men innan hon visste det tog hon en bild … nej två … av ett litet huvud av Nike som Johanna speciellt gillade. Hon fick behålla bilderna.

img_5361

img_5362Nike

Det var också ett hem som tidigt var ute med alla tekniska nymodigheter: kylskåp, varmvattenberedare, kallt och varmt vatten i huset alltså och vattenklosett … den första i Sverige, t o m innan kungen fick en sådan facilitet.

Emma var en radikal kvinna för sin tid och ömmade för alla. När hon t ex kände eller visste att döden var nära såg hon till att alla anställda fick en årslön extra för att ha tid att hitta annan anställning. De hade det också mycket bra när de tjänade i huset Zorn. Hon startade också ett folkbibliotek och det Zornska barnhemmet hade henne att tacka för sin tillblivelse.

img_5364

Den här gången koncentrerade sig alltså Skatan och Johanna på Zorngården och eftersåg gick de till Zorncaféet där det fanns hur mycket bakverk som helst. Kakor och pajer och bakelser och och och …

Jösses vad mycket gott.’

Skatan åt en citronkladdkaka och Johanna en cheesecake av något slag. Skatan minns inte.

Snart  bar det så av hemåt mot Nyköping efter en av intryck ovanligt full dag.

Och det blev en resa det. Till Borlänge gick det smidigt, i Hedemora började det mörkna och i Avesta var det kolmörkt. Och regnade så smått.

Skatan använde sin spolarvätska flitigt.

I Sala tog spolarvätskan slut!!! Knepigt det där. Symbolen för spolarvätska hade lyst hela tiden på instrumentbrädan och hon hade ju inte fyllt i hela flaskan …

Mellan Sala och Västerås var därför sikten mer än dålig … och det var mycket mötande trafik som bländade. Som tur var hade Skatan hela tiden en bil framför sig som hon kunde ”skugga”.

I Västerås stannade Skatan på en bensinmack för att titta och hälla i mer kylarvätska. Men behållaren verkade inte ha minskat alls och den var ju ganska full när hon hällde i första gången. Hon gick in macken och haffade en kille och frågade om hjälp.

Hon hade hällt spolarvätska i kylarvätskebehållaren. Men symbolen då … den var ju för spolarvätskan. Nej, det tyckte inte killen som försökte hjälpa henne alls att den liknade. Men eftersom hon rest från Borläge till Mora och tillbaka och nu var i Västerås kunde det ju inte vara så farligt. Killen ryckte på axlarna … han visste inte. Skatan frågade runt. En sa att Herregud … det var inte bra det, en annan sa att han visste lika lite om bilar som Skatan.

Skatan ringde till Sonen som googlade. (Varför hade inte Skatan googlat???) och blev lugnad. Det var bara några deciliter som Skatan fyllt i. Hon kunde lugnt åka vidare. Så då hällde hon i resten av spolarvätskan i RÄTT behållare och stack iväg.

Fy f-n vad jobbigt att köra i ett så kompakt mörker som det var. Men inga djur på vägen i alla fall och efter mycket om och men och pauser och Coca Cola Zero och … var hon äntligen hemma klockan 20.30 (hon hade startat 14.30 från Mora).

Jösses.

Mannen och StinaFina blev glatt överraskade när hon klev innanför dörren.

De hade trott hon skulle komma hem först idag … !!!

Att Mannen blev sååå överlycklig att se Skatan igen förvånade henne lite kanske men hon förstod snart vad haken var … ha ha …

 Självklart blev han glad att ha henne hemma igen men kanske också för att hon kom en dag tidigare än han trodde. Han kom inte ut på nätet nämligen, nätet var nere, routern visste han inte hur han skulle starta om  och hans installationstekniker som han numera har ett mycket gott förhållande till kunde inte komma förrän på lördag.

Borta bra men hemma också bra … Skatan har ju  gudbevars ett mobilt wifi som hon genast satte fart på.

Det ordnar sig alltid …

Skatan hade haft några fantastiska dagar tillsammans med barn, svägerska och barnbarnen förstås i Idkerberget och hon har fått träffa Johanna som hon verkligen trivs tillsammans med. De är på samma våglängd på något vis och har  stora planer för framtiden …  😉

Skatan är  full av tacksamhet … full.

2 Replies to “Full”

  1. Så roligt att du skrivit i din blogg igen och jag beundrar dig väldigt som vågar ge dig iväg ut på vägarna i mörker och kyla och halka och elände och dessutom på E 4-an som är så full med lastbilar och andra toka. Jag min fegis som gruvar mig för att åka dom 2 milen till Hammarstrand. Du är en modig kvinna, ingen kan säga annat. Tur att det inte blev något galet med bilen när du råkade fylla i fel tank. Hoppas innerligt att du kan komma upp till mig i mars och att det är riktigt fint vårvinterväder då. Kram

  2. Vilken härlig – och skräckfyllt berättning. Jag håller med Skogsnuvan, vad du är en stark och modig människa. Mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s