Skatan försöker hänga med i svängarna …

Skatan och en bekant diskuterade det här med tiden. De förstår inte hur tiden kan uppfattas så annorlunda av unga och gamla. De hinner ju knappast ur sängen känns det som förrän det är dags att krypa ner i den igen och det hinner ju knappast bli måndag förrän fredagen är här och inte var det längesen de flyttade in från landet heller.

Finns det någon forskning på det? En tycker att den gode Guden skulle sakta ner farten lite för de äldre men i stället gör han tvärtom och de får rusa i superfart genom tiden.

Nu är det jul igen …

Skatan försöker i alla fall fortsätta med sina dagliga teckningar så att hon inte kommer på efterkälken med allt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Förutom dessa få rutiner är det svårt att planera nuförtiden. Mannen är liksom inte delaktig på samma sätt utan snöar in på egna grejer som då upptar hans tid helt och fullt. Just nu är det en tavla av Andres Zorn som han vill få tag på en ny reproduktion/kopia av eftersom den gamla som hängt på dass har blivit mer än lovligt blekt.

IMG_8442 (1)

När hans mor och far skaffade den tänkte de nog på just honom när han kurade ihop sig av kylan vid ”första doppet” på Femöre. Tavlan heter Une Première (En premiär) och visades första gången på världsutställningen i Paris 1889.

Annars är det ju som för alla andra en del att göra inför julen som de ska fira på Femöre i år med Sonen och Pa och Alice och Cissi och Skatans syster och Mannens yngsta syster så de blir åtta personer och det ska bli såååå himla kul. Men en del att förbereda förstås.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu måste Skatan gå och laga middag.

2 Replies to “Skatan försöker hänga med i svängarna …”

  1. Det var en fin liten gran. Jag stökar lite jag också men det är mest snön och veden som förstör och får mig att inte riktigt hinna med. Det är konstigt så fort dagarna går och så lite man hinner nu för tiden.

    1. Ja det är det verkligen … konstigt. Tänk så mycket man hann med när man jobbade, hade barnen små och ändå hade lite tid för sig själv. Nu är jag uppbunden på ett helt annat sätt + att tiden rusar fram. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s