I sjuksalen där Margith låg…fanns en tyg-tavla med ”dalahästar”. … och det här häst-fåret får illustrera min blogg-tomhetskänsla-ja-nästan-olust-känsla-att-skriva. Ett får står ju oftast bara och glor och glor och glor när man hälsar på det…men en häst…kommer glatt galloperande och vill ha en morot…en ridtur… en klapp eller nåt…. Så där känns det…Skatan skulle verkligen vilja flaxa till och blogga ur sig (det låter nå´t det) men förblir, som det får jag förnärvande känner mig som,….gloendes utan några ”bra” tankar. Bara blaj….Och egentligen har jag massvis att berätta…kul händelser…drömmar….
Kategori: Skatans Tankar
MargithPargith i sin svarta bok…
På bloggbesök från Femöre….
Just nu är jag inne i sta´n på bloggbesök…läst lite mail och andras bloggar. Tidigare idag promenerade Mannen, StinaPinaFina tll Fiskehamnen på Femöre där en segelbåt låg förtöjd och vi gick ombord. Där satt läkaren brunbränd och fin och vi fick i tur och ordning ett stick i armen… Skatan kan vänta 3 år på nästa….och det var tur för det var sista gången fästingbåten la till för den här säsongen.
Kaxe har badat i poolen…Mannen klipper gräset…lilla e vill åka tillbaka till Femöre för att det inte skall bli för se´nt för Kaxe med middag…så småningom. Så….jag kommer tillbaka, jag kommer tillbaka en annan dag när jag har lite mer ro omkring mig.
Hemma igen …..
Hemma igen och första morgonrunda med en glad men lite betänksam StinaPinaFina…. Hon behandlar mig som om jag vore gjord av porslin…Konstigt att en liten hund känner på sig att matte är känslig och skör …
Snart flyttar vi ut till Femöre och lilla e och Kaxe dyker upp….Där skall jag vara…bara vara…heeela sommaren. Då och då kommer jag in till stán och bloggar. Säkert…tror jag.
Ljuset…
Björn Afzelius Ljuset , Ismalvens sång … till Margith … så fin och ljus…som Margith
ledsagar bilden med utblicken över havet tagen av Djupingen från Femöre….
Skatan landar på Femöre snart…hos Mannen, StinaPinaFina, lilla e och Kaxe….och har nu alltid Margith med mig … var jag slår mig ner är hon där…
Koltrasten sjunger…
Jaa Göran…hon sjunger för oss …våran fina Margith…och koltrasten hjälper till så vi inte glömmer hennes röst. Kram från Eva
01 juli, 2008 08:54 (i Djupingens fotoblogg)
01 juli, 2008 08:54 (i Djupingens fotoblogg)
Margith ….där två hav möts
… det som ligger bortom denna världen
talar de vise inte om,
men för den skull förnekar de inte
att det finns. (ZuangZi ca 369-268 fvt)
En ny dag….
Nu börjar vägen mot fortsättningen utan Magritte…och det har varit en dag med mycket tankar…
…Skatan har skapat en blogg, Magrittes Blänk, där jag samlat de inlägg Magritte skrev i vår blogg Skatans Tänk och Magrittes Blänk …jag skall lägga in bilder och foton som Magritte gjort och tagit i den bloggen också. Så finns hon kvar där för oss bloggare också…Bilden här bredvid har Göran Bength tagit.
Magritte – min älskade Margith
Margith är död.
Min älskade Margith…
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav min två ögon
och när jag dem öppnar kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor.
Jag vill tacka livet
om gett mig så mycket.
Det har gett mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen,
syrsor och små fåglar,
tubiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregnoch röstens ömhet hos den jag älskar.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet och hela alfabetet
så att jag fick orden för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig lång vandring för så trötta fötter
genom djupa vatten,jag gick genom städer,
över stränder, berg, öknar och på stäppland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta som i grunden darrar
när jag ser på fruken av det hjärnan skapar,
och det goda långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet,det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och mina sånger som är era sånger
och alla sånger som är samma sånger.
(Violeta Parras)
Hårdrock och irländsk folkmusik och Magritte
All den här musiken …. tänk vad kul Skatan och Magritte har haft med musiken…hårdrock i öronen på väg till, i, på väg från Italien med Djupingen och Sönerna…och så
irländsk musik på Mallorca….irländsk pub där vi var så gott som varje kväll…en irländsk pub på Mallorca, full med irländare på semester och så vi, Magritte, lilla a och Skatan, the Swedish ladies….Puben hade förstås två killar som spelade gitarr och sjöng…mest irländskt och folk dansade mellan borden, drack öl, skrålade med i texterna…och så en kväll lyckades vi övertala Magritte att greppa gitarren och sjunga irländs folkmusik på bortaplan. Hemma bland fotona har jag bilder från detta….kommer senare att visas förstås….men nu, efter the Waterboys, sjönk jag ner i lite minnen…Hon spelade och sjöng som en infödd irländska…och se´n varje kväll efter debuten….frågade man om the Swedish ladies fanns på plats… Thoser were the days, my love…..
Såå mycket musik…så´n väsenskild musik….så mycket musik som förenas och förenar.
Tänkte väl att det här inte är någon nyhet. Magritte skrev själv den 21 mars och berättade….i min/vår ”gamla” blogg. Så bläddra…bläddra så hittar ni inlägget
Kvällens avslutning för Skatan – The Waterboys
En lång dags färd mot natt…utan en endaste droppe vin…Idag har Skatan lyssnat och sett Mikael Wiehe och Ebba Forsberg sjunga Dylan, Jill Johnson sjunga country, Eldkvarn sjunga Eldkvarn, Thåström sjunga som Thåström sjunger…sen gick jag hem och sov några timmar för att gå tillbaka och lyssna på Suzanne Vega och så då slutligen The Waterboys…kvällens höjdare…Det är verkligen en fantastisk festival med en bredd så att alla kan få sitt….
Sonen, flickorna och jag sms:ade och flickorna valde Kent istället för The Waterboys, liksom de flesta andra..men Sonen, Q och Skatan gungade till the Waterboys…
Och vilka har Skatan träffat idag…Jo, tre gånger Daniel, en exgranne…som det var kul att träffa…verkligen…
Urmodern hade tagit time out och kommer stark imorgon…och nu skall Skatan också slå sig till ro i boet. Krax krax och god natt!
Peace and Love…och vem Skatan träffade där
Skatan sitter med exgranne, urmodern till P & L, i ett öltält…dricker i och för sig vin…och väntar på att Amanda Jensen skall börja (har lämnat flickorna lååångt fram nära scenen där man helst vill stå om man är fjorton år…) och får syn på en nacke…som jag tycker mig känna igen…knackar på ryggen och får ett Hej Eva är du här..va kul (något i den stilen). En gammal arbetskamrat till Magritte, son till Birgitta ?? och Skatan har förstås tappat namnet. Han hälsade så jättemycket till Magritte förstås…
Ett glas vin till och vem står där med ölsejdlar i handen och kisar mot solen… om inte Mats och Peter….Kramar och frågor om och hälsningar till Magritte …varma hälsningar. Mats skulle gå in på någon av bloggarna och läsa…sa han. Så flera av Dalait-gänget stötte jag på…annars inte en enda som jag kände. Tiden går ju och det var åtta år sedan jag flyttade härifrån…
Festivalens inledning var bra…jättebra…men Skatan var så trött så trött så efter att ha lyssnat till och sett Miss Li, Amanda Jensen, Numminen, Manu Chao och Mando Diao … vinglade jag hemåt och till kojs….I kväll börjar det om igen….(utan vin för Skatan)
Återförening….
Hade lite bloggläsning och hos Mymlan (se mina bloggfavoriter här bredvid) hittade jag en alldeles fantastisk video om kärlek…. Måste bara visa den här också….
Tänk vad Skatans liv har vidgats genom sitt bloggande…så många människor…så många åsikter…så många liv…
Idag har Skatan lite flaxande framför sig….
Steg upp tiiidigt för att köra Sonen till verkstan med sin bil ( han skulle ha skjuts hem)…och idag börjar det på riktigt…Peace and Love…Få se om jag hinner till Pugh Rogefeldt 17.30 och Miss Li 18.15…
Magritte har också en bråd dag idag…först Falun för att ”tappa” vätska…se´n troligen hem till Gustafs…. eller så blir det imorgon.
Lilla a har inte så mycket flaxande idag. Hon opererades i tisdags och ”ligger för ankar”…
Skatan får flaxa själv på festivalen (skall ringa gamla grannen Kerstin…men annars hittar jag alltid någon) för fjortisarna vill ju som sagt inte ha en skatmormor hängandes i tightsen.
Drick inte hemma…drick inne på festivalen (lobbyar för P&L som ni ser) Skylten fotograferade jag i Bad Ischl….inte svengelska men väl tyengelska….
Wednesday afternoon
Djupingen åkte för att köpa säng för Magritte blir troligen utskriven från sjukhuset imorgon eller på fredag och då lyssnade vi på ”gamla godingar” på Djupingens dator…såsom Borlängebandet Stonecakes som hade hiten Tuesday afternoon för några år sedan (ganska många år sedan). De kommer också att spela på P&L-festivalen. Vi lyssnade på Bon Jovi och Bed of roses (Skatans favorit sen gammalt) och Mikael Wiehe (Flickan och kråkan, en av Magrittes favoriter som hon också brukade sjunga och spela) och Leonard Cohen och och och …och så pratade vi, Skatan mest förstås, men det går bättre och bättre för Magritte att hitta ord och bilda hela meningar…
När Magritte är på hemmaplan kan vi bre ut oss mer än i sjukhussalen som är ganska liten…kanske måla tillsammans…åka rullstol till köket och brygga kaffe …åka ut och sitta i solen …
Idag sa Kristina Lugn (hamnade hos henne på radion idag också) någonting om att livet är en parantes mellan ensamhet och ensamhet och att man skall passa på att leva den här parantesen. Nu har Skatan en lite annan uppfattning om vad som omger den här parantesen… inte ensamhet…snarare frid… men har samma åsikt som Kristina Lugn om att leva den här parantesen så rikt och fullt som möjligt…och då är det en fin eftermiddag att tillbringa den tillsammans med Magritte och lyssna på musik och samtala om sån´t som dyker upp….
Paola har tagit bilden.
En blogg utan kommentar….ingen "riktig" blogg så nu….
…skall Skatan berätta, steg för steg, hur man gör i min nya fina blogg. Lovar. Det äääär inte svårt.
1) Klicka först på kommentarer nedan (grönt fält)
2) Du kommer på en sida där det till vänster står de kommentarer som redan skrivits…eller inga alls…och till höger finns en ruta där du skriver din kommentar
3) Under kommentarrutan skall du fylla i det du ser, en så kallad ordverifiering.
4) Se´n kommer det som ni kanske tycker är knepigt. Om ni vill säga ert namn markera Namn/URL men….det går lika bra att vara anonym och då markeras förstås Anonym. Då kan man ju kanske ha skrivit under med sitt namn i själva kommentarsrutan. Det är ju alltid kul att veta vem…men det är inte nödvändigt.
5) Såå…nu är kommentaren klar så…tryck på Publicera din kommentar och den läggs ut till vänster.
6) För att komma tillbaka till bloggens huvudsida…gå upp och klicka på den blå texten Skatans Tänk (och galleri)…
Så …klart… Och, sist men inte minst, vill ni LÄSA en kommentar…tryck på ” kommentarer” i kommentarsrutan då också!
Suzanne och Jacques
Skatan har nyss kommit hem…lyssnat på en av sina författaridoler Suzanne Brögger…och hon skriver bättre än hon sjunger…men
Hon sjunger med känsla och vemod och hon sjunger tillsammans med Jacques Werup som spelar…och som läser sina vemodiga dikter.
Och överallt ett sorl av ”kids” som inte har någon som helst känsla för respekt. Sorlar och skriker och skrattar….Kan man inte gå någon annanstans om man saknar intresse. Jag blir så trött….(nu har Skatan blivit en gammal gnällkärring men kan inte förstå …eller komma ihåg att jag varit så respektlös när jag var ung…man gick helt enkelt inte på grejer som man inte gillade.)
If I should fall behind
The Boss dånar genom lägenheten och jag gråter….Jag tänker på allt ALLT som Magritte och jag har gjort, upplevt, känt ,skrattat åt, gråtit över och levt. Vi är fortfarande tillsammans men allt ALLT har vänts upp och ner….Magritte får kämpa så in i h-e för att förmedla minsta lilla och Skatan vill så mycket men KAN inte….Magritte är den finaste av människor och hon drabbas av allt ALLT…nu får det faktiskt räcka.
Igår när jag kom pratade hon mycket mycket mer än sist, före midsommar, så en dag kanske inte allt ALLT känns så hopplöst längre.. En god vän, ex-svägerska, som också fått en stroke, sa till Magritte, att kämpa KÄMPA….men hur mycket kan man begära? Nu är Magritte en envis en…men ändå…. Jag älskar dig Magritte …
Knäcka ägg ….
För att göra en omelett måste man knäcka ägg, säger Gud….
Fattar inte mycket men jag funderar fortfarande. Av en slump fick jag in Kristina Lugn på bilradion när jag åkte hit till Borlänge och det här var hennes avslutningsord…ungefär.
Hon är fantastisk Kristina Lugn…man får sina tankeställare.
Nu börjar dagen iallafall hos Sonen (Mr Milan, som har börjat blogga igen, gå in här på sidan bland mina bloggfavoriter och dubbelklicka på honom så är ni där). Flickorna sussar fortfarande gott och hantverkarna är i grannlägenheten….så nu gäller det att skynda på.
Skatans tankar 
