Genom ett regnigt Europa sjöng Tomas Ledin på bilradion när jag körde hem genom ett regnigt Sverige….och tårarna skymde också sikten… Det är så otroligt sorgligt att Magritte har det så svårt. Skatan hälsade på henne innan jag for hem och hon var så trött efter en jobbig natt med ont i magen. Men vi får ta en dag i sänder och …varje dag är det iallafall framsteg .. det blir fler och fler ord och till och med meningar….Idag hade hon skrivit namnet på alla sina nära och kära och räknat dem. Det blev 15. Jag satt där med Magritte och Djupingen och pratade och såg hur trött och ledsen Magritte var och när jag skulle krama om henne tryckte jag på hennes onda mage av misstag. Som tur var kunde Magritte påpeka att det gjorde ont….Men snart får nog Magritte komma hem. Det planeras för fullt med hjälpmedel så att det blir praktiskt möjligt…och det blir ju lite roligare med hemvana saker omkring sig, tavlor och böcker och flera rum….och rullstol…och blommor och fåglarna utanför fönstren.
Ängeln på bilden tog jag med min mobil på Falu lasarett en gång. Hon ser ut att vara på språng och jag ber henne tänka extra mycket på min Magritte.
Detta är min allra bästa vän…alla mina gamla bloggvänner känner henne under namnet Magritte. Jag har målat henne i akryl….precis som de andra porträtten.
Skatan har starka funderingar kring om hon skall byta blogg även för sina funderingar. Tycker bara att den här är lite mer komplicerad….och Skatan är inte så teknisk-praktisk utan har tummen mitt i klon….
Får i akryl
Ida snart fjortis (akryl)
Kaxe
Skatan i akryl
Skymning, akryl
Krysantemum, akryl
Blombukett i kruka, akryl
StinaPinaFina, blandteknik
Bessie, akryl (suddigt foto)
Bessie, akryl (suddigt foto)
Ruffa, akryl
.jpg)
Coco, akryl (första porträttet)
Bull, akryl
Bill, akryl
Zebastian, akryl
Apache, akryl
På språng, akryl
Bästa vän, akryl
Glad 95-åring, akryl
