Denna dag på året då  tänds det ljus och vi minns våra döda.

Mannen och Skatan tände sitt ljus och la sin krans vid gravstenen som en gång varit trappsteg hemma hos Mannen och stod  en stund och tänkte på Carl Axel och Brita …

och så vandrade tankarna vidare  … till mamma och Thomas där Skatans syster och bror tänt sina ljus …

och till Margith … så otroligt saknad … däruppe i Gustafs … nu kanske under ett vitt täcke av snö?

Det behövs ingen sten, ingen grav att gå till … egentligen … för att minnas sina döda … men att se dessa kyrkogårdar, vandra runt bland gravarna en sån här allhelgonadag är högtidligt … alla ljusen … alla tankar, minnen … andligheten  bland ljusen i mörkret, gravstenarna och stillheten.

Ett  ensamt litet ljus gömmer sig bland de vaktande tujorna  vid den annars så bortglömda, mossbelupna familjegraven  …

Någon minns, någon saknar …

Ja, tankarna vandrar denna dag …