Allhelgonadagen

Denna dag på året då  tänds det ljus och vi minns våra döda.

Mannen och Skatan tände sitt ljus och la sin krans vid gravstenen som en gång varit trappsteg hemma hos Mannen och stod  en stund och tänkte på Carl Axel och Brita …

och så vandrade tankarna vidare  … till mamma och Thomas där Skatans syster och bror tänt sina ljus …

och till Margith … så otroligt saknad … däruppe i Gustafs … nu kanske under ett vitt täcke av snö?

Det behövs ingen sten, ingen grav att gå till … egentligen … för att minnas sina döda … men att se dessa kyrkogårdar, vandra runt bland gravarna en sån här allhelgonadag är högtidligt … alla ljusen … alla tankar, minnen … andligheten  bland ljusen i mörkret, gravstenarna och stillheten.

Ett  ensamt litet ljus gömmer sig bland de vaktande tujorna  vid den annars så bortglömda, mossbelupna familjegraven  …

Någon minns, någon saknar …

Ja, tankarna vandrar denna dag …

6 Replies to “Allhelgonadagen”

  1. En människa är aldrig helt borta så länge man tänker på henne eller honom och det gör vi ju en sådan här dag. Minns och tänker och tänder en varm tanke och ett ljus

  2. Det är så vackert på kyrkogårdarna de här dagarna. Jag har varit vid våra gravar idag också och kollat att ljusen inte slocknat.
    Kram, Ingrid

  3. Kram Ingrid… visst är det vackert. Jag har också gått förbi Håkans föräldragrav här i Nyköping idag och ljuset vi ställde där brinner fortfarande …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s