Snart 2019

Ja nu är det bara en dag kvar på det här gamla året 2018 och många skriver årskrönikor och berättar om stort och smått och glatt och sorgligt. Precis som ju livet är och kommer att vara. Men Skatan kommer nog inte skriva en sån där krönika. Inte för att hon inte upplevt stort och smått och glatt och sorgligt. Utan för att tiden tickar och hon måste ändå se tillbaka på sitt liv så gott som dagligen (mycket tack vare Mannen som älskar att komma ihåg sin barn- och ungdom och där finns ju Skatan med från det hon var 17 år.) 2019 kommer de förresten fira 50-årig bröllopsdag, guldbröllop gubevars, men det dröjer ett tag till. De gifte sig nämligen den 1 november så det är ju nästan ett år i tid till dess. Och när de sitter och pratar om good old days … ofta samma good old days … blir Skatan verkligen påmind om att hennes liv hittills mest har bestått av just det … good days. Och igår när hon satt och såg Stjärnorna på slottet och Sven Melanders dag blev hon påmind om att hon verkligen inte har mycket att klaga över. Egentligen. Precis som Sven Melander sa, precis så tänkte Margith också när de talade med varandra då på slutet när det inte fanns någon återvändo för henne. Hon hade fått så mycket av livet … två fina söner och sonhustrur och barnbarnen förstås och Göran, som gjorde hennes sista dagar så bra som han bara kunde. Och så hade hon haft roligt även om hon många gånger haft det tufft. Margith var tacksam även om hon förstås gärna velat leva lite längre. Ja, hon hade haft roligt. Som de har skrattat hon och Skatan… ja så som de skrattade har Skatan inte skrattat på år och dag. Jo kanske, när hon träffar Kärringgänget men det var ju också år sedan. Så där uppsluppet och fullständigt hejdlöst.

Sven Melander sa också att han hade haft ett kul liv, fått vara med om mycket och i det stora hela nu när han gått in i tredje eller fjärde åldern eller vad det heter, så kunde han vara nöjd. Sven Melander har ju gått igenom en tuff vår med cancer och cancerbehandling och ändå lyste hans ögon av livslust. Och som Skatan fick skratta. På slutet alldeles hejdlöst när han själv påminde sig om en sketch där de inte kunnat hålla sig och skrattade så där vansinnigt utan hejd. Det var ett behövligt skratt för Skatan som påmindes om att vara lite mer tacksam. Trots allt.

Så go´vänner.

Gott slut dessa skälvande timmar på 2018 och

GOTT NYTT ÅR !

Några rader från Skatans röra

2012-12-28 07.49

Innan Morgonrundan passar Skatan på att slänga in några rader hääär. Hon känner sig sannerligen  lika rörig i huvudet som den röra hon fortfarande ser  och har omkring sig.

– Nääär ska det bli klaaart?

– Det går så lååångsamt.

Skatan och Mannen har också olika prioriteter.

Skatan vill få det ”stora” på plats … böckerna i bokhyllan som ska stå där den ska stå liksom borden och stolarna  … o s v.

Då  gäller det att kånka och flytta och packa upp ur alla kartoner som står i vägen först.

Det känns i heeela kroppen … men vad gör man inte 🙂 … vad gör man …

Sedan får man fixa det ”lilla” … 🙂 … när allt hamnat någotsånär där det ska hamna.

Mannen sorterar papper och silverskedar som han hittade i en låda och annat smått och gott  … hm …

– Ja … ja …

Ingen ip fungerar … de har varken TV, telefon eller bredband. Skatan har en litet dåligt fungerande mobilt bredbandsstick som de hankar sig fram på och som hon använder just nu. Och  som en följd av det har Skatan sååå svårt att  få  kontakt med Sonen annat än på Facebook som han kan skriva i då och då när han kommer åt en dator …

Han ringde  förresten  igår 🙂 och sa att allt var bra. Alice talar thai (isan) och Cissi går långa sträckor och själv har han börjat springa 🙂 …

Utöver allt det här …  röran alltså … händer det ju inte så mycket. Vad ska hon då skriva om?

2012-12-28 06.30

Hon kan ju förstås skriva om att StinaFina är alldeles ifrån sig av rädsla och ren skär skräck … det smäller av raketer och fyrverkeri  nu flera da´r i förväg…  och den livrädda StinaFina försöker gräva ner sig i parketten under sängarna och darrar av rädsla. Det enda ställe hon KAN koppla av på liiite … efter mycket hopp-upp-och-ner i sängarna och krafsande bakom dörrar och sängar  … är i badrummet så där har hon sovit i natt …

(Som en parantes kan nämnas att Mannen mötte en granne med en liten vit dunboll till hund och de talade om det här … skotträdslan … och grannen berättade att förra året hade de haft en så´n där liten vit dunboll till.  Men … hon var … som StinaFina… så himla skotträdd att hon DOG på nyårsafton i fjol.

Av hjärtslag 😦 …

Sååå rädd kan ett djur alltså bli. Det hade aldrig Skatan trott. Tur att StinaFina ska vara hos Titti och Jägar-Kent över nyårsnatten hos sina trygga orädda hundkompisar)

2012 har varit ett ”skitår” på många sätt för Skatan och hennes stora familj. Undantag finns förstås … som när pappa fyllde 100, Mannen fyllde 70 och när hon träffade barn och barnbarn. Det har varit sjukdom och oro och dåligt väääder, svårt att få lägenheten såld och förlust och .. och … och uppskjuten flytt som kom alldeles före jul och ställde till det …

Ja, ja … Skatan ska inte klaga för mycket. Det finns de som har det värre och hon haaar en stor fin härlig familj omkring sig i alla fall och fina vänner både IRL och här och inga  fejder eller dylikt i sikte 🙂

I morgon är det sista dagen på det här året.

Nu ska Skatan gå sin Morgonrunda med StinaFina och får hoppas att ”dom” inte har satt igång och smälla än …

De går ner till ån i  sina ”gamla” fina spår …

2012-12-27 09.45

Hej då 2012 !

Välkommen 2013 !