Innan Morgonrundan passar Skatan på att slänga in några rader hääär. Hon känner sig sannerligen  lika rörig i huvudet som den röra hon fortfarande ser  och har omkring sig.

– Nääär ska det bli klaaart?

– Det går så lååångsamt.

Skatan och Mannen har också olika prioriteter.

Skatan vill få det ”stora” på plats … böckerna i bokhyllan som ska stå där den ska stå liksom borden och stolarna  … o s v.

Då  gäller det att kånka och flytta och packa upp ur alla kartoner som står i vägen först.

Det känns i heeela kroppen … men vad gör man inte 🙂 … vad gör man …

Sedan får man fixa det ”lilla” … 🙂 … när allt hamnat någotsånär där det ska hamna.

Mannen sorterar papper och silverskedar som han hittade i en låda och annat smått och gott  … hm …

– Ja … ja …

Ingen ip fungerar … de har varken TV, telefon eller bredband. Skatan har en litet dåligt fungerande mobilt bredbandsstick som de hankar sig fram på och som hon använder just nu. Och  som en följd av det har Skatan sååå svårt att  få  kontakt med Sonen annat än på Facebook som han kan skriva i då och då när han kommer åt en dator …

Han ringde  förresten  igår 🙂 och sa att allt var bra. Alice talar thai (isan) och Cissi går långa sträckor och själv har han börjat springa 🙂 …

Utöver allt det här …  röran alltså … händer det ju inte så mycket. Vad ska hon då skriva om?

Hon kan ju förstås skriva om att StinaFina är alldeles ifrån sig av rädsla och ren skär skräck … det smäller av raketer och fyrverkeri  nu flera da´r i förväg…  och den livrädda StinaFina försöker gräva ner sig i parketten under sängarna och darrar av rädsla. Det enda ställe hon KAN koppla av på liiite … efter mycket hopp-upp-och-ner i sängarna och krafsande bakom dörrar och sängar  … är i badrummet så där har hon sovit i natt …

(Som en parantes kan nämnas att Mannen mötte en granne med en liten vit dunboll till hund och de talade om det här … skotträdslan … och grannen berättade att förra året hade de haft en så´n där liten vit dunboll till.  Men … hon var … som StinaFina… så himla skotträdd att hon DOG på nyårsafton i fjol.

Av hjärtslag 😦 …

Sååå rädd kan ett djur alltså bli. Det hade aldrig Skatan trott. Tur att StinaFina ska vara hos Titti och Jägar-Kent över nyårsnatten hos sina trygga orädda hundkompisar)

2012 har varit ett ”skitår” på många sätt för Skatan och hennes stora familj. Undantag finns förstås … som när pappa fyllde 100, Mannen fyllde 70 och när hon träffade barn och barnbarn. Det har varit sjukdom och oro och dåligt väääder, svårt att få lägenheten såld och förlust och .. och … och uppskjuten flytt som kom alldeles före jul och ställde till det …

Ja, ja … Skatan ska inte klaga för mycket. Det finns de som har det värre och hon haaar en stor fin härlig familj omkring sig i alla fall och fina vänner både IRL och här och inga  fejder eller dylikt i sikte 🙂

I morgon är det sista dagen på det här året.

Nu ska Skatan gå sin Morgonrunda med StinaFina och får hoppas att ”dom” inte har satt igång och smälla än …

De går ner till ån i  sina ”gamla” fina spår …

Hej då 2012 !

Välkommen 2013 !