The Danish Girl

The-Danish-Girl-2

Vilken film!

Skatan bara älskade den … för tiden den utspelades i  förstås, det underbara 20-talet, för dess skönhet och sinnlighet och naturligtvis för triangeldramat Gerda och  Einar Wegener och Lili Elbe och Einar som brottades med sig själv … sitt sanna jag, Lili.

Skatan blev djupt gripen.

Samtidigt har hon svårt att riktigt kunna sätta sig in i hur svårt det var/är att känna att man har ett annat kön än det man är född till så att säga. Och när hon sedan kom hem efter bion och  damp ner framför TVn hamnade hon av en slump mitt i programmet Min sanning den här gången med Linn Axelsson Kihlblom, en stridbar och stark rektor men också en kvinna som burit på en hemlighet sen barnsben. Att hon alltid känt att hon varit en flicka fast hon var född som pojke. Att hon var född i fel kropp. I vuxen ålder genomgick hon en könskorrigering och först då talade hon om sina känslor för sina föräldrar.

Men Einars könskorrigering, som anses vara den första, slutade inte så lyckligt. Hen blev pionjären. Filmen gör också säkert en fin insats för alla som brottas med sin könsidentitet, som kanske inte vågar ”komma ut” eller som har en oförstående omgivning.

I DN fick The Danish Girl dåliga recensioner som Skatan har väldigt svårt att förstå. Tiden  och det glada tjugotalets konstnärskretsar i Paris … som kontrast till dramat som utspelade sig i Gerdas och Einar/Lilis äktenskap,  blev  bara … som det skildrades… en förstärkning och inte alls ”ytligt” som recensenten skrev …  Sinnligheten och det ”ytliga”, gränsöverskridande 20-talet kanske också var den tid och den ”scen” som gjorde det möjligt  för Einar/Lili att bli  en av de första som könskorrigerades i medicinhistorien.

Lili_Elbe_1926

Lili Elbe, 1926

Hur som helst … filmen bygger på verkligheten och nu efter att ha sett och blivit helt betagen i Gerda och Alicia Vikanders rolltolkning, ser Skatan ännu mer fram till att se den ”riktiga”  Gerda Wegeners konst på Arken innan den 16 maj.

 

The Grand Budapest Hotel

Häromdagen gick Mannen och Skatan på bio.

Sista föreställningen.

De såg Wes Andersons komedi The Grand Budapest Hotel och blev helt betagna.

Just det … betagna.

Vilken underbar film.

De hade bara  sett en film av Wes Anderson tidigare  (som han skrivit tillsammans med Roman Coppola men själv regisserat):  Moonrise Kingdom

Men den här var ännu ett strå vassare i sin galna framfart.

Filmen bygger … enligt prologen …  på Stefan Zweigs Världen av igår som Skatan läste redan i sin ungdom och har läst många gånger sen dess.

Det är inte överraskande att Stefan Zweig förlorade lusten att leva. Det var inte bara språket som gått förlorat, hela den atmosfär som utgjorde hans livsluft var borta. ”Världen av i går” hjälper oss att förstå vilken mänsklig och kulturell katastrof nazismen och dess medlöpare åstadkom. Under de drygt tio år de och deras medhjälpare varit vid makten hade de utplånat en hel kultur, som senare generationer inte kunde bygga vidare på. (Per I Gedin)

Antingen älskar man The Grand Budapest Hotel …  eller tvärtom. Det kan bara inte finnas någon som är likgiltig inför den.

Här går det  undan i en fart  utan like … det är riktigt svårt att hänga med i svängarna  och Skatan kände sig som sist i en sån där slängdans  som man dansade genom rummen på julgransplundringarna när Skatan var liten.

En av huvudpersonen M. Gustave (Ralph Fiennes) … ja, huvudpersonen vars öde de fick följa … vad ska Skatan säga om honom …

En suverän rollprestation … levererar oneliners i ett tempo som gör att Skatan bara måste se om filmen flera gånger så hon inte missar något.

Historien kan lätt omsättas till vår tid med hotande krig i närheten, ökande främlingfientlighet och att trots allt försöka leva värdigt vad som än händer när ett liv utan gränser blir ett instängt, övervakat liv. När det fria livet försvinner, livet som fanns där före gränsövervakningarna, misstron mot andra människor, när allt förändrades …

Tilliten som försvann …

Film och Regnvåta hästar

I natt och i morse öste regnet ner …

Det kom i skurar och kändes som om himlen öppnade sig för att använda en sliten klyscha … och Skatan undrar i sitt stilla sinne hur många bloggar och FB-inlägg som skriver om just det här …

Vädret.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan tänkte också på hästarna i hagen som måste vara dyngsura vid det här laget.

Mannen tog StinaFina på Morgonrundan idag … Skatan var så  trött  så trött efter att ha sett  film … En ängel vid mitt bord (♥♥♥♥) ett drama om författarinnan Janet Frames liv som byggde på hennes självbiografiska böcker och som inte slutade förrän 0.35 och höll Skatan trollbunden …

 

Moonrise Kingdom

var en helt underbar, suverän, rolig, snurrig, tragisk, dramatisk filmsaga av Wes Anderson …

Skatan skrattade, grät, förskräcktes, skrattade igen … åt denna absurda filmsaga om en deprimerad flicka, Susie och en mobbad pojke, Sam,  som fann varandra och rymde och jagades av vuxenvärlden och Sams plågoandar bland scouterna.

Allt i ett rasande tempo medan man serverades existentiella djupsinnigheter  … och fantastisk filmmusik.

Skatan kan bara säga en sak: Se den!