Skatans blogginlägg blir kortare och kortare för att nästan försvinna helt och hennes FB-inlägg blir bara  längre och längre (förutom de där kortkorta FB-inläggen så gott som dagligen om hennes och StinaFinas Morgonrunda 🙂 ) och de börjar faktiskt nästan likna de kortare blogginlägg som Skatan då och då lägger ut (Månadsbilden t ex).

Ombytta roller alltså?

Vad kan det bero på?

Trots att en del av Skatans vänner  så gott som alltid när de träffas försöker förlöjliga och raljerar över att hon använder FB eller bloggar framhärdar hon och ser sig plötsligt som en förkämpe och försvarare av framförallt FB som alltid angrips i första hand  och som alltid ligger i skottlinjen. De som kritiserar är oftast inte ens med i FB men vet precis ändå vad som händer och sker där, men det kommer också en del från sådana som har ett FB-konto men så gott som aldrig själva bidrar med något inlägg.

Vad är det för mening med att skriva om din Morgonrunda med StinaFina? Och nästan varje dag dessutom? Vem vill läsa det? Intresserar det överhuvudtaget, frågar t ex någon

Vad ska man svara på det.

– Inte vet jag …

Men trots kritiken och förlöjligandet är det egentligen inte så konstigt att hon håller på.

Skatan tycker ju att det är roligt.

Jätteroligt (för det mesta).

På FB får Skatan snabbt feedback, hon hittar länkar som hon lättvindigt sprider vidare och musik kan hon också inkludera så mycket lättare och massor av vänner från jordens alla hörn har hon  fått som har FB och som hon kan hålla kontakt med  och följa och som mer eller mindre aktivt läser och gillar och kommenterar.

Skatan besöker och ser inläggen från alla de här vännerna och hänger med i deras liv och leverne. Även om det bara rör sig om vad de har stoppat i munnen. Det är just det som ”retar upp” mest. De där korta inläggen och de så gott som dagliga inläggen om Morgonrundan med StinaFina t ex som Skatan lägger ut och inläggen från en del vänner som har förkärlek för att lägga ut vad de äter, de korta godmorgonhälsningarna och just nu förstås retar ”man” upp sig på  alla Glad midsommar..

Trots att det är ”lättare” just nu för  Skatan att skriva på FB  vill hon inte släppa sin gamla blogg och gör verkligen tappra försök att hålla den vid liv.

Och tänker fortsätta med det också.

Hon har  ett förskräckligt dåligt samvete för alla bloggvänner som hon misskött å det grövsta ska ni veta. För hon har inte glömt er alls … tro inte det. Det är bara att det är så mycket som kommer emellan, som ska göras, läsas, målas, ätas, drickas, skrivas …….

Men varje gång hon träffar gamla vänner … som nu på det traditionsenliga midsommarfirandet … där hon någon gång varje år får frågan hur hon kan hålla på med bloggandet och med Facebook (den där skiten)  … varje sådan gång får hon på något vis ny energi att fortsätta både att blogga och skriva på FB. Bara för att …

hon gillar det.

Och hon ”viker inte ut sig”. Man kan nämligen själv bestämma vem som ska få del av ens statements. Hon har också ”nytta” av FB. Skatan blir t ex tipsad och får goda råd om  RLS/WED som hon lider av och som bara blir värre och värre genom att vara med i en FB-grupp där enbart människor med sådana symtom är med. Skatan är också med i en grupp vars medlemmar har dvärgschnauzer och får kontakter  och berättelser  som är jättekul att få och som hon inte skulle kunnat få på annat sätt.

Så det känns onekligen lite tradigt att med jämna mellanrum måsta ”försvara” ett av sina intressen som ger henne så mycket.

Och nu har hon skrivit ett låååångt blogginlägg också.

Två flugor i en smäll alltså 🙂