…  tog vi av Doris i den vackra Bergsalen … det vackraste  kyrkorum man kan tänka sig.

… med sitt granitberg som fond och stora fönster ut mot tallar och himlen …   Det passade så bra att ta farväl av  Doris just där, hon som älskade Bohuslän så mycket …

Doris i sitt älskade Bohuslän där hon tillbringade otaliga somrar.

Ewert Taubes sång Inbjudan till Bohuslän framfördes också under begravningen  av Axel Falk som sjöng och spelade den på sin gitarr …

Efteråt åkte vi hem till min halvsyster och åt en härlig lunch och pratade pratade pratade … Folke och Ingela  mindes sin mamma och jag fick dela deras minnen och lära känna henne ännu lite mer.

Prästen talade mycket om att just minnas Doris som hon var innan hon fick sin stroke och innan den sista svåra tiden   … om det eviga livet (förstås) … och att hon alltid kommer att leva kvar i våra minnen. Trots att jag själv inte har så många  personliga minnen av Doris  vet jag att jag i alla fall kommer att ha ett ljust minne av  henne och känna en djup tacksamhet över hur hon valde en gång … då … en tacksamhet över att jag lever och finns och har fått ett sånt fint liv … Det valet kan inte ha varit lätt … var inte lätt, det vet jag, det har hon sagt.

Och så … på seneftermiddagen … körde mig Folke och Joy till tåget och jag åkte den långa vägen hem igen … så fylld av känslor och glädje över en fin dag tillsammans med mina halvsyskon och deras familjer och ett fint, stämningsfullt farväl av Doris …