Utopi?

Alltmer känns det som om vårt land för ögonblicket är så hårt polariserat att den enda möjligheten man har är att viska till ens redan övertygade vänner om man tänker uttrycka en politisk åsikt. Alltså då om åsikten man har innefattar en principfast vägran att till exempel acceptera hur vi idag visst bör säga ”invandrarkritisk” istället för det så mycket sannare ”främlingsfientlig”.

Jag tycker att det här är fruktansvärt obehagligt. (*)

[…]

[…]

[Curtis Mayfield] var en av de där så oerhört få rösterna som inget hellre ville eller försökte än att förena världen mot alla former av fördomar, ondska och orättvisor. (*)

Men det finaste var hur han lyckades vara en så varsamt timid kompositör och textförfattare som snarare manade till besinning och empati  (*)  istället för att agitera och dessutom, fascinerande nog, verkar ha varit en människa i komplett avsaknad av skelett i garderoben.

[…]

Framför allt är det den så kompletta övertygelsen i Curtis sånger om hur antirasism, kärlek och mångkulturalism är den enda vägen framåt (*) som får mig att baka en tårta med sjuttio ljus på till hans minne idag.

(Andres Lokko, Krönikan, SvD)

Skatan hänger med i hyllningarna av Andres Lokkos hyllning till Curtis Mayfield  som idag skulle ha fyllt 70 år och som kämpade för så mycket med medel som saknas i dagens politiska samtal … där det inte är så mycket lyssnande och samtalande  och försök till  förening och ”gränslös” kamp  över blockgränserna … som aggressivitet och hätskhet … och pajkastning och låsta positioner.

Det finns inte en enda väg …

Det är just därför Skatan numera skyr partipolitiken så gott hon kan.

Käbblet, de låsta positionerna, demoniseringarna  … polariseringen.

Och ändå …  ett politiskt system som verkar vara den bästa modellen för en demokrati trots allt.

… ”for tomorrow … for tomorrow …  can be an even brighter day”

Fred  Kärlek Förståelse

DEN GODA VILJAN

i politiken!

En

UTOPI ?

*  Skatans understrykningar*