Dagarna här har varit långt ifrån magiska * utan … just det … hypomaniska **

Ria kör med oss från morgon till kväll, från klockan 9 till klockan 18, kafferasterna inräknade.

Rena rama korvstoppningen.

Det var inte riktigt vad Skatan hade tänkt sig …

Hon hinner varken coola ner sig eller njuta av den skånska naturen. Allt går i en rasande takt och allt är viktigt och väsentligt att insupa.

Gårdagens Dagens ord: Man ser det man har behov av.

Jag söker inte! ***

Jag finner. (Pablo Picasso)

Det vete sjutton om Skatan finner något överhuvudtaget i den här takten. Allt svischar ju förbi i 300 kilometer i timmen.

Och blåsan under foten har brustit och nu är det ett köttslafsigt öppet sår i en  femörings ***** storlek. Det gör ont även om Skatan har klämt på sånt där Compeed.

Nu skall Skatan inte klaga mer.

Som sagt.

Igår lärde vi oss att blanda till GRÖNA färger …

Nej, visst nej. Det har inte Skatan sagt i den här bloggen utan i sn.se-bloggen. *suck*

Men … i alla fall … det gjorde vi.

Bland annat.

Vi lärde oss också hur man tecknar med akvarell. Man kan spara ut linjer, man kan göra överlappningar med färg. Man kan lägga mycket färg i vatten utanför bilden och låta den vippa så att färgen rinner över pappret. Bra till horisonten mellan himmel och hav.

Till exempel.

Och så kan man använda sig av den norska metoden som är lite fusk. Då sliter man bort papper genom att trycka på klisterremsor och slita till.

Man kan rispa, skrapa, teckna med blyerts i våt färg … man kan … man kan … man kan …

Vi fick lära  känna olika tekniiiker: vått i vått och vått på torrt.

Vi fick upptäcka och veta lite mer om det Gyllene Snittet.

Och vi fick måååla däremellan. Skatan målade så maniskt att det blev skit. Grötigt. geggigt … ja, som en grön sörja. Hon hade inte orkat tänka på allt, det hade liksom inte satt sig. Inte sjunkit in.

Idag skall vi prata om svarta färger, svarta färgblandingar, vandra upp till ett silo … jobba på, teori blandat med praktik. Ikväll blir det heller ingen vila. Då skall vi samlas klockan nio för att återigen vandra upp till det där silot för att lära oss måla ”natten”.

Rena rama natta!   ****

En del av gänget äter lunch. Han på språng hör också till kursen … som ju som sagt går i den takten. Språngets.

* Skatan har inte glömt bort den sista magiska kvällen på Peace & Love men i detta sitt nervöst uppretade sinnestillstånd är det inte rätt tid … och framför allt inte rätt plats att komma in i den stämningen. Hon har fullt sjå att hålla sig över ytan.

** Hypomani – en lindrigare form av mani, då en människa blir överdrivet upprymd eller kreativ.

*** Utropstecknet är inte mitt utan Rias på ”svarta” tavlan eller som det heter nu … whiteboard

**** Skatans utropstecken.

***** SpaceAgeGrandma kommenterade att många … yngre, men det förstår ni ju ..  inte känner till femöringen och dess storlek.  Som en upplysning kan då tilläggas att den är något större än en enkrona.

Det var ett härligt återseende.

Fridhems Folkhögskola låg där  precis som Skatan lämnade det för ett år sedan.

Huvudbyggnaden från baksidan …

Ser ni riktigt noga efter  så sitter Thomas Oredsson och förbereder kvällens framträdande som var … med någon liten ändring … samma framträdande som förra året 🙂 Man kan göra det lätt för sig

I matsalen

åt vi frukost och hälsades sedan välkomna av en av de två Daniel som också hälsade oss välkomna förra året.

Daniel presenterade  kursledarna för oss. I år var det inte med nyfikna blickar Skatan tittade på Jan Sigurd.  Nu var det Ria Roes Schwartz som hon skärskådade. Skatan skall lära sig måla akvarell och inte gå på skrivarkurs. Fast nog skulle Skatan vilja gå där också och  lära sig mer omskrivandets konst.  Som avslutning läste Daniel samma dikt som förra året 🙂 Man kan göra det lätt för sig

Och så satte vi igång …

På en dag med Ria har Skatan lärt sig lika mycket som på alla andra dagar på alla andra kurser i akvarell som hon gått på.

Med hjälp av Rias pedagogik och de tre grundfärgerna …

gult  rött och blått

Skatan skall börja från början …

Det första vi fick var en bit kol i näven och papper som vi fick klistra upp med markeringstejp på en av våra medhavna plywoodskivor.  Vi skulle ge oss ut att teckna något vi fastnade för i naturen i trädgården eller omgivningen.

Instruktionen var att vi inte skulle  ”rita streck” utan försöka hitta ”ytan” …

– Vi ses efter lunch, sa Ria,

– Då sätter vi upp bilderna och jag går igenom var och en …

Ute i trädgården vimsade Skatan runt och fann ett stort träd. Det var inte så svårt för det fanns gott om dom. Det tecknade hon av och la det i förgrunden.  Men hon blev långt ifrån nöjd och fann till sin glädje några fjädrar … inte från sina fränder, skatorna, men från någon kråka.

Kolteckningarna.

Varje teckning skärskådades och kommenterades av Ria. En av dem vände hon helt sonika upp och ner för att illustrera att den gjorde sig mycket bättre med en mörkare himmel än jord.

Här är den rättvänd men på tavlan ovanför hänger den upp och ner …  Den blev faktiskt bättre upp och ner.

Sedan gav vi oss i kast med färgerna …

Av grundfärgerna gult, rött och blått skulle vi först ta fram komplementfärgerna  och sedan med hjälp av dem få fram en grå färg ..

Det var inte helt lätt må ni tro. Men vi kämpade på och som läxa fick vi gå ut och måla ett motiv och bara använda oss av de här tre färgerna.

Det har Skatan gjort men ”lämnat in” utan att fotografera. Ännu.

När hon stod där i trädgården och målade kom Ria förbi och hejdade henne.

– Stopp, gör inte mer … om den bilden  finns det massor att säga om i morgon.

– Hmm …

Förgerna hade flutit ihop på ett icke önskvärt vis och … tja, Skatan var långt ifrån nöjd men lydde naturligtvis snällt.

Allt för undervisningen.

Ria och en del av hennes elever som kunde tänka sig vara med på bild