En soldat från den första kejsaren av Kinas grav

Qin Shihuangdis (221-210 f.Kr.) hetta kejsaren*  och han begravdes för över 2000 år sedan tillsammans med tusentals terrakottasoldater för att ända in i döden och efter den manifestera sin makt  och rikedom och herravälde … och vinna evigt liv.

Och det kan man ju säga att han vunnit på sätt och vis … evigt liv.

Graven upptäcktes 1974 och nu är en del av de där terrakottasoldaterna att skåda i källaren på Östasiatiska museet i Stockholm. Fler är på väg …

Alla har individuella ansiktsdrag, de är massproducerade i formar och delvis uppbyggda för hand. Soldaterna var en gång, liksom de grekiska skulpturerna, målade i starka färger. Färg som har flagnat bort när figurerna utsatts för ljus och luft vid utgrävningen.
Soldaterna var iförda rustning, beväpnade med riktiga vapen och uppställda i stridsordning. Det var en kampberedd armé som skulle skydda den döde kejsaren.
” (Citerat från Östasiatiska Museets hemsida)

Fast Skatan behöver inte åka till Stockholm genast för att se en soldat från den tusenhövdade armén. Hon behöver bara kila in till Johannes Maos affär och ta sig en titt på en av dem. Snart kommer en till … och kanske en till …

… fast det är ju kopior förstås … men fullstora och i terrakotta.

Man kan inte annat än säga när man står framför den här soldaten att ett vingslag av evigheten snuddar vid ens kind …

Alldeles fantastiskt helt enkelt.

Och nog skall Skatan ta sig till Östasiatiska museet när det har lugnat ner sig lite och ta en titt där också. Det blir nog en överväldigande upplevelse att få se dessa soldater i massor, alla med sina individuella ansiktsdrag och kroppar …

Utställningen pågår ända fram till den 16 januari, alla dagar mellan klockan 10-20 och med insläpp varje timme.

* Qin Shihuangdi, den Förste Kejsaren av Qin, regerade
221-210 f.Kr. och var den som enade sex stora kinesiska
stater till en enda stat. Han införde gemensamma lagar
för riket och standardiserade mått, vikter och mynt. Han
reviderade skriftspråket vilket innebar att man fick en
gemensam skrift i hela riket. Han var också den som
sammanfogade och förstärkte äldre försvarsverk mot
rikets gränser i norr och väster till den Kinesiska muren. (
Citat från Östasiatiska museets hemsida)


Skatan har börjat lära sig att springa

Hon hade träff idag igen med Johannes Mao, som hon egentligen vill kalla Kinesen,  och han lärde henne.

Efter sitt ankelbrott för några år sedan har Skatan inte kunnat springa ordentligt. Och hon vill ju egentligen kunna röra sig mer … mer ansträngande …  än att promenera …

Johannes visade hur hon skulle stå … som om hon sprang … med ena foten en bit framför den andra … och så var det bara att sätta igång. Att röra armarna som om hon sprang …

– Nej nej nej … stopp … titta på mig

Och så demonstrerade han. Skatan skulle inte röra armarna fram och åter bara så där. Hon skulle  föra den ena mjukt bakåt och den andra med en vridning mjukt framåt. Händerna skulle vara löst knutna.

Det var inte så lätt. Så småningom kommer benen att gunga med i den mjuka växlande rörelsen och ännu längre fram kommer man långsamt … långsamt att sätta den ena foten framför den andra, ta ett steg … växla … och ännu lite längre fram kanske springa på riktigt.

Men till nästa gång Skatan och Johannes träffas skall hon stå stilla och mjukt röra armarna fram och tillbaka … upp mot näsan … och tillbaka. Kanske gunga med lite med kroppen … som hon känner för det … och hålla på sisådär fem minuter … och så får hon visa hur det gått.

Skatan tänker stå längst ut på Femöre … med sikt mot Finland … eller horisonten blir det ju … och öva.

StinaFina får ta en paus på vår morgonrunda.

Och Skatan kommer andas in mycket så mycket friskt härligt syre i sina lungor i den sköna svala morgonluften.

Johannes Mao eller hur jag hittade min ”healer”

Det är Johannes Mao som är Kinesen … och idag har Skatan varit där igen.

Hon känner sig faktiskt som en ny människa …  jublande lätt och glad …

Och som en lovsång till honom har hon skrivit ett långt inlägg i sin sn-blogg och  hänvisar dit om ni vill bekanta er med Johannes Mao lite närmare …

För Skatan själv har inte tid att skriva mera hääär. För nu brinner det i knutarna …

Hon och Mannen skall på kräftskiva … årets första … de tjuvstartar … klockan sex och innan dess … ja, ni vet hur det är.

Ha det …

Det skall jag ha.