blir det … igen …

i morgon …

med Söderforsarna …Skatan kallar dem  så fast de flesta inte ens bor i Söderfors längre … mer än kanske en av dem … Men för Skatan är de Söderforsare, Margiths kvinnliga släktingar som Skatan först lärde känna ordentligt sedan Margith lämnat henne …

Förra sommaren var vi hos Marianne någonstans utanför Hedesunda … och i vintras hos Skatan i Nyköping …

Vi brukar vara sisådär 10 stycken … plus minus en eller annan. Här saknas Monkans Marie … t ex

Nu skall  vi träffas hos Birgitta, Mariannes syster, mitt ute i skogen i en liten stuga utan vatten, el och med utedass förstås …utanför Söderfors och utanför Hedesunda och några kilometer in i skogen från Årsunda ..

Skatan har fått en kryptisk karta som hon hoppas kunna tyda. GPSen kan  inte  hjälpa till och vara till någon vägledning den här gången när stugan ligger mitt ute i skogen utan riktig adress.

Nu skall här rustas med oömma kläder … någonting att dricka … någonting att äta … men ätat fixas där … och så lite grejer från ”minnenas skafferi”.

Skatan har inte tagit i en pensel på hela sommaren sen kursen … men nu har hon målat en bild till Birgitta … en bild som minner om Margith eftersom koltrasten är den fågel som när den sjunger, sjunger en hälsning från henne …

Någon av de sista nätterna som Margith levde sjöng en koltrast utanför fönstret (Det har ”Djupingen”, Margiths sambo berättat).

– Hör du koltrasten, Margith?

– Ja … mmm … han har kommit för att ta mig med …

Och nu är Skatan målat honom, koltrasten, som en liten påminnelse om Margith …

Skatan skall nog ta med sig lite såna där goda baconrullar med den där spanska osten och rosmarin också … (och något annat som Margith och jag gillade … gin & tonic  🙂

Det skall ju bli en riktig Margith-fest med hennes kvinnliga släktingar … och så jag … ju …